Tack för att ni delar med er! Det ger ju mig ett större perspektiv och det är inte alls konstigt att jag känner som jag gör, efter era kommentarer. Super snällt att ni ägnar tid och kommenterar hur ni hade det eller har det.

Har ju glömt att visa bilen. La upp en story men glömt bort här. Så ni har förmodligen redan hängt med på bilvalet. Men det blev en Audi Q5. Jätte skön att köra och gillar storleken på bilen. Känns trygg att sitta i. Sen är den ju väldigt snygg också tycker jag!

Jag sitter och jobbar. Tänker även på vad nästa inhandling hit är. Sjukt svårt med förvaring i en lägenheten. Sen har dom som bott här innan satt garderoben helt uselt, står så dumt. Så nu får man tänka smart för bästa utrymmes plats istället för snyggt.

Vi behöver :

Två hyllor som jag kan lägga alla mina väskor på. Som ska vara bredvid sängen i sovrummet. Där vi nu har en klädhängare framför där vi har alla privata kläder upphängda. Ridkläder är i förvaringsskåpet bredvid.

Ett sko ställ & antingen en snygg klädhängare som kan vara i hallen, eller en byrå som är relativt liten men med mycket förvaring i.

En helkroppspegel är asap inhandling då man just nu inte vet hur man ser ut när man går ut ifrån dörren ;)…

Och två lampor som ska hänga i taket.

Nästa vecka kommer matbordet + stolar och en ny matta. Ska bli så kul att visa er vad vi valt och jag HOPPAS verkligen att det passar in här.

Tycker ni förresten att det är roligt med inredning?? Jag har blivit helt galen på det nu. Tycker det är så kul och intressant!

En utvärdering kanske hittills? Hur känns det? Är allt som det ska? Mår jag bra?

Jag mår bra. Och känner att flytta hemifrån beslutet var på tiden. Jag är inte den personen som vill flytta hemifrån när jag är 20+ , inget fel med det och jag förstår alla skäl som finns varför man väntar. Men för mig så hade det inte känts som en del i utveckling. Eftersom att jag vart så tight med min familj i alla år så kan det också bli så att man fastnar där. Frågan är hur mycket man utvecklas som individ då?. Så även om beslut var en stor sorg både hemifrån och hos mig så var det på tiden. Jag måste ta eget ansvar och våga stå på egna ben. Nu är det istället ett sms eller samtal bort, vilket för mig vissa kvällar har vart jätte svårt. Jag har gått på toaletten och gråtit vissa kvällar då det är en super omställning för mig. Jag är så van vid att kunna gå tre trappsteg ner till mamma eller pappa och lätta på trycket om mina frågor eller värderingar. Så har det vart i alla år. Familjehållningen är ju inte alls densamma och det kanske blir så när man splittrar på sig. Jag har faktiskt inget svar på det.

Hängde med Tore nu på eftermiddagan. Han fick gå lite extra i hagen. Uppskattades.

Nu när det är trök-period så blir det ju att man tänker och saknar. Men det betyder inte att mitt val känns fel. Men man saknar bara lite närhet liksom.

Nu har jag närhet med en person som jag älskar. Han har verkligen funnits där och stöttat mig mycket. Men vi har ju också bara känt varandra i ett år och lite till. Det kommer fortfarande ta lika lång tid tills jag kan släppa kontrollen helt och luta mig mot honom.

Ens familj är alltid ens familj och jag saknar dom extra vissa stunder.

Hur var det för dig? Var det jobbigt i vissa perioder? Och vissa dagar kändes det som världens bästa beslut?

Igår var vi på kvällen ute på stranden för att släppa lös Bobby. Vi har karantän på största allvar med att ha en fyra månaders hund inne i flera timmar efter stall går inte. Stranden var tom, så det var skönt och vi kastade pinne ute i en timme tror jag. Han var helt slut sen och sov super inatt.

Han funkar toppen med de andra hundarna nu. Jag är alltid skeptisk till att släppa ihop hundar i grupp. Så vi har fått avvakta lite sen han kom så att de träffas en och en. Nu är alla kompisar och leker på dagarna. Grymt bra för oss då de sysselsätter varandra.

Älskar vädret idag. Allt blir så mycket enklare. Förmiddagen har bestått av massa telefonsamtal och Mail emellan hästarna. Nu måste jag hemåt för att jobba en stund. Hett tips är dessa tights jag red i idag, premiär när det var lite varmare ute. Grip på sidan. Nog otroligt uppskattade på sommaren. Jäkligt sköna var dom och de sitter som ett smäck. Faller inte ner utan sitter på plats.

Det går inte att komma undan att man blir halvt deprimerad. Situationen är under all kritik och det är så galet skrämmande. Många kanske tycker det är skönt, snackat med kompisar om detta och dom ser det som en chill period att vila upp sig. Några kommenterade att nu har vi ypperligt tillfälle att shoppa till lägenheten. Det har vi absolut , tid över finns. Men eftersom situationen är lidande för alla företag , likaså oss, så får man tänka på ekonomin och hålla i pengarna nu. Man vet inte vad som händer och vi vet inte heller hur länge detta ska pågå. Lika mycket som pengar inte går ut, så kommer inte heller pengar in som det ska. Därför känner man ju sig extra inlåst, lite som i en bur.

Dagarna går väldigt snabbt, vi har också en mildare karantän hos oss. Vi får inte åka någonstans förutom stallet och ev matbutik om vi måste. Så lever väl alla just nu. Så på min ”att göra lista ” så är det liksom mina hästar. Blir klar till lunch , åker hem, mailar, bloggar, lägger upp en del storys, har nu idag skickat över bilder och tankar till vår hemsida för O.N som håller på att växa för att bli färdig, kommer åka till stallet sen i efm igen för att kolla vatten och byta täcken. Jobba lite igen inför imorgon så det är klart. Man har ju då tid för att göra annat. Som tex raka häst, Tore är näst på tur imorgon. De andra får nästan bli långhåriga nu tills vi vet när nästa tävling blir. Annars blir de som Captain , skav överallt och dålig päls om den aldrig får växa ut ordentligt någongång. Gav hästarnas hovar en omgång idag med skrubb och medel för att hålla dom starka. Alla fick ridas ut idag på tur trots tråkigt väder på morgonen. Sådana små saker som man kanske inte får in varje vecka , de hinner man ju nu.

Putsade och fettade in all utrustning efter att hästarna gått i skritten. Hoppas på att kunna bära ut hinder ikväll / imorgon så vi kan börja träna och hoppa ute till nästa vecka eller redan i helgen.

Men girl!!! Tvärtom, han ska va intresserad av dig;)…. skämt , såklart ömsesidigt. Men jag tror inte på det här att man först ska ställa sig in för mycket och helt plötsligt på vägen kanske bli en annan? Så visar det sig sen om man blir ett par att man inte alls var så som man speglade sig vara först. Det tycker jag är ganska vanligt och har upplevt själv.

Jätte viktigt att man är sig själv hela vägen, verkligen våga att vara det. Om det passar så kanske det är en win, om inte så finns det någon annan som väntar på dig. Det jag menar är att killen ska redan vara intresserad av dig det ni har träffats, snackat eller annat. Sen kan man såklart bjuda in till andra saker och sammanhang som kan avgöra ett intresse, som att hänga med andra samtidigt, gå på bio, gå ut med umgänge eller kanske utöva en idrott som båda diggar? Där kan ju känslor komma upp på vägen. Men rent basic , va dig själv, bjud in till något om du är intresserad och vill få honom på fall. Men om det inte passar så bara glid vidare och fortsätt vara dig själv så faller det naturligt nästa gång.

Motgångar , det har jag verkligen mött på i mitt liv. Även perioder som är otroligt sega och tunga. Det känns som att dom aldrig tar slut. Men det gör dom. Många av er kanske inte vet att jag kan få stora utbrott i dom perioderna. Jag exploderar inombords som sen kommer ut. Tyvärr kan människor i min omgivning få ta del av det. Som jag verkligen skäms och hatar. Men ibland kan det bara bli för mycket. Med ekonomi, jobb, sen det andra jobbet, ansvar, planering, man ska vara rolig och kreativ 24/7 för andra , tillgänglig. Så jag har absolut perioder där jag bara faller ihop så fort jag får en motgång i en sådan period. Oftast så är jag duktig på att tackla dom. Men ibland går det bara inte. Så ni ska inte tro att jag är en stålmannen som kan tackla allt här i världen. Jag kan också känna mig som den allra minsta på jorden.

Men vad gör jag? Jo. Jag gråter. Så in i helvete mycket. Så allt det ledsna och arga kommer ut. annars går det inte att resa sig igen. När jag gjort det så gör jag något som får mig att bli motiverad och hungrig på livet igen. I den miljön börjar jag tänka på motgången, hur ska jag göra nu? Hur ska jag tackla den? Skillnaden är bara att jag är i en lugn & trivsam miljö och då kan man tänka klart. Det viktiga är inte att vinna. Det viktiga är bara att du löser det, som känns bra för dig. Då har du vunnit inombords och då kan du resa dig igen. Så bara ta det lugnt och låt det ta tid OM det behövs!

Det här är ett ständigt problem som jag upplevt själv och som jag hör att andra har. Av både vuxna och ungdomar. Så himla tråkigt att folk kan bete sig så. Jag kan förstå att det kan bli små konflikter som man kan reda ut då folk i stall har häst på olika sätt, man tycker olika och vill ha det olika. Det kan krocka. Men till sådant här beteende är helt oacceptabelt.

En ung tjej som skrev till mig och frågade hur man ska göra? Du ska inte göra något ? Det är inte du som gör fel. Ger du blickar? Är du elak? Säger du taskiga saker? Nej- bra då är du fullt normal.

Sköter du dig själv? – ja, bra, då är du också fullt normal.

Här handlar det inte om vad du som är utsatt ska göra. Utan det borde vara de som ger blickar och är elaka som borde få den större uppgiften att flytta på sig. Men ibland är det tyvärr de oskyldiga som får ta den jobbiga biten för att ens kunna fokusera och må bra. Jag har vart där själv.

Om det här inte blir bättre, säg ifrån och ifrågasätt. Om det inte går och du tyvärr inte skulle få en reaktion positivt så tycker jag att du ska se på ett annat alternativ. Man ska trivas och känna sig trygg i den miljön som är roligast och där ska man kunna koppla av. Inte gå runt med magont och ångest. Helt helt fel.

Härlig dag! Så mycket sol, varmt och glada människor.

Började min måndag tillsammans med Fia. Ridbanan ute som sagt är väldigt stor, lång och bred. Så vi övade kondition idag. Här hade solen dock inte kommit fram ännu. Klockan var strax innan 09.

Här kom solen och Captain longerades. Väldigt frustrerande då han fått skav i princip överallt. Byter täcken nu ofta, bästa är ju dock att de får stå nakna, men de är forfarande lite för kallt. Just nu kan han inte ridas då jag inte vill att utrustning och annat ska skava mer. Han har lite hudproblem sen innan, även stammen han har är de alla likadana … känsliga

Fantastisk miljö när solen kommer fram.

Den här killen är bäst!

Ni förstår nog inte vilken rastlös själ jag är just nu. Detta viruset är så galet tragiskt och sätter så mycket käppar i hjulen för många. Vi kan varken resa eller ta emot kunder för tillfället. Tävlingar är inställda som jag skrev till minst månader framöver om inget drastiskt sker. Jag är ju sån att jag vill ha en plan, jag vill veta vad som är next up på listan, vill veta vart vi ska resa och tävla näst. Nu är det ett tomt schema och vi håller igång hästarna tills vi vet något mer. Otroligt segt och tråkigt. Nu är det såklart ett litet problem , men man måste få klaga lite i den här usla situationen.

En kille som lever life och njöt i hagen igår. Söndagen idag är det grått och snöar lite. Hästarna har vart ute på morgonen tills det började blåsa ordentligt. Gått i skritten och promenerat. Söndags chill för alla idag. Som jag skrev så finns det inte så mycket att hitta på eller göra. Det mesta är stängt.

Vad gör ni? Är jobb, skola och annat stängt där ni bor också?

Många av er har frågat om jag hittills saknar något i Sverige , och om jag hittat en del kontraster. Såklart är det annorlunda, men jag diggar ändå dk. Det jag ogillar mest är att det är så sjukt normalt att dricka, oavsett tidpunkt. Det kan jag nästan störa mig på. Men så länge jag inte dras med i det så är jag nöjd. Folk får ju göra som de vill. Men inget jag attraheras av. Maten tycker jag är god. Väldigt bra mat på butiker och på de restauranger jag ätit på hittills. Jag gillar hästfolket här, man hjälps mycket åt på tävling och de är ingen prestige emellan parterna. De tycker jag är otroligt skönt. En sak som ni redan vet var ju lägenheter/ hus. Blev chockad över hur dålig standard det var. Nu är vår lägenhet väldigt fräsch och det blev bra med våra möbler hittills. Men vissa bostäder var ett jäkla vrak alltså….

Miljön och naturen är densamma. Vi bor nära en strand och det gillar jag. Kommer såklart vilja bo i Sverige när jag blir äldre. Detta är en fas nu för något år. Sen får vi se vart i Sverige det blir.