Status på mående & min söndag

Morning morning. Jag vilar på det sättet att jag sover länge på morgonen & tar en powernap på eftermiddagen om jag får dippar. Men sömnen till natten är super svår. Lagt mig vid 01-02 varje natt nu & är varm/ kan inte sova. Riktigt jobbigt faktiskt.

Dock har kroppen återhämtat sig väldigt bra, lite chockad faktiskt. Jag har slutat med den tunga medicinen då jag tycker att jag mår sämre av den just nu. Känner mig nästan ”hög” på den & blir varm/ trött/ snurrig eller speedad. Det går i etapper. Igår tog jag ingenting & måendet blev bättre tycker jag. Så kommer köra på det nu. Jag hoppas att det är ett täcken på att kroppen jobbat på bra själv & att fullt ös inte är aktuellt ännu.

Jag har som mål att kunna rida Herning fortfarande. Tänkte jogga en häst nästa vecka för att se hur allt känns som jag mår BRA den dagen . Vill bara se & känna hur status är då.

Inga planer för idag förutom att besöka stallet & vara med där som sällskap & få luft. Ja. Det är dom planerna idag . Ska förmodligen spela in en video med Smilla om hon vill det i eftermiddag!

Sakta tillbaka till verkligheten. Ikväll röstar vi på Omar

Har bestämt mig för att sluta med den starka smärtstillande medicinen. Mår inte bra av den. Vill kunna hantera smärtan med mildare medicin . Har så smått börjat utmana axeln och armen för stretcha ut musklerna. Ja, de gör ont. Men har läst på mycket och arm och axel måste röra sig . Blir helt klart värre om man ligger endast still.

Jag ska ju så småningom tillbaka till sadeln och rida mina hästar, så kroppen måste hållas igång . Har läst även lite om idrottsmänniskor som tejpat axel osv för bättre stöd. Någon som har erfarenhet av det?

Bästa tjejerna tänkte på mig igår. Dock lite sent… men tanken som räknas , right 😉

Så himla gulliga ändå . Trots man halvsover vid den tidpunkten så skrattade jag lite. Därför jag gillar de här brudarna så skarpt.

Jag hoppas på mycket styrka nästa vecka. Att kroppen tagit de här dagarna på ”sleepyzone” och musklerna återhämtar sig.

Ikväll blir det mello. Röstar såklart på Omar. Det hoppas jag ni med gör såklart. Tiden då jag och Omar hängde och det bröt ut krig på sociala medier. Herregud , tur tiden gick förbi det och vår vänskap fortfarande håller i sig. Good Luck Omar!

Underbar dag

Vakande runt 09:30 och gjorde frukost & tog mina tabletter. Måste ta dom till mat. Annars får jag rätt ont i magen. Kolla vädret? Jag dog typ vad fint ….

Hundarna & djuren överlag är lyckliga idag. Jag likaså

Joe gick super bra på linan idag. Lugn trav & galopp. Han ska gå i skritten sen också. Fia rids av Lina idag. Hon har ridit henne innan så det blir bra. Allt löser sig!

Laissa rids av Fanny idag igen vid lunch & Smilla rider Tornado. Så skönt att hästarna får gå relativt hårt & bra ändå.

Igår var den värsta dagen verkligen. Jag överanalyserar allt i vardagen , till att jag blir down & ledsen. Igår kämpade jag verkligen för att typ inte få något slags utbrott. La mig på eftermiddagen i tre timmar bara för shh avverka tiden på dagen. Sjukt jobbigt.

Som tur är det sol idag & lite besök i stallet så jag kan vara med. Nästa vecka får jag proffshjälp igen inför Herning.

Tacksam för alla

Överraskade mamma & pappa med två enkla saker. Blommor & choklad. Vill visa min uppskattning då dom hjälper mig mycket dom här dagarna.

Idag hjälpte Fanny till att rida. Super snällt verkligen. Så kul att se Laissa med andra ryttare & faktiskt acceptera dom, det gjorde hon ju inte innan. Nu har Fanny suttit på henne, Olav red henne super & Hannes också. Det är ju en utveckling det med.

Idag är jag med i stallet & hänger. Kan inte bära saker eller göra något tungt. Som egentligen allt är, men att få vara i miljön & i det fina vädret får mig att må bättre. Igår var jag riktigt jobbig hemma. Grinig & sur på det mesta…

Torsdag – 3

Hej på er! Nu är det dag tre, dom säger på nätet att just med revben & blödningar är dag två efter olyckan den värsta. Hade ont igår stundtals men inte så ont att jag icke skulle klara av smärtan. Det är nog mer huvudet som tar stryk, känner mig rastlös & trött men ändå pigg. Konstig feeling i kroppen liksom. Har fått hem en super bra maskin som behandlar med laser. Som ska göra susen på hästarna men kan också användas på människor. Hade den på ryggen & höger sida två omgångar igår, den hjälper nog. Känner mig mycket mjukare i kroppen när jag vaknade idag. Somnade sent igår, är ju så van vid att jobba intensivt & vara gång. Nu vilar jag ju bara. Var med i stallet igång en stund, bar en höpåse, typ det jag kunde göra. Men att få känna lukten & få frisk luft var skönt.

Som ni ser är jag ganska sne. Kommer nog behöva rätta till en del sen när revbenen har läkt så det inte blir följdskador i framtiden. Nu kompenserar vänster såklart upp då jag inte ”vågar”/ har ont i höger. Men det är ju en stor skillnad.

Dagen idag? Fick hem blommor & lite annat gott imorse, hatar ju alla<3dag & alltid gjort. Tycker det är lätt patetiskt, så ser det som en ”krya ” på dig tanke idag. Väldigt snäll tanke. Vad gör ni idag? Firar ni mycket ??

Hannes är och rider hästarna hos oss idag, så jag sitter uppdaterad med filmer som mamma skickar, snällt & skönt när man kan hjälpas åt. Det lugnar mig mycket i situationen. Ja, det blir inte så mycket roligare. Jag ska ta en dusch, få på mig andra kläder tänkte jag & sen vila på. Jag tror på att vila & laserbehandlingen kommer skynda på processen lite!

Snart är jag tillbaka!!!

Vaknade upp

Såklart vill jag inte ligga sängliggandes & på halvfart när jag precis hittat mig själv, fått sån jäkla energi & vilja tillbaka. Så typiskt att sånt här ska uppstå då. Blir så irriterad och ledsen. Livet är ju knappast lätt, så är det bara. Rädd att jag ska tappa gnistan nu igen & ligga på halvfart. Kände knappt igen mig själv i tisdags eller dagarna innan, helt ny person. Får se det här som en återhämtning istället för att kunna gasa ännu mer framöver.

Men som tillägg till mitt inlägg igår så vaknade jag verkligen. SÅ MYCKET som står på spel i min vardag om det skulle vart allvarligare. Jag har sex hästar i stallet, vem ska rida dom? Inte hästar som vem som helst kan sitta upp på heller. Verkligen speciella. Dom ska tävlas, vem fixar det? Hur hade min vardag gått ihop, det förstår inte jag. Jag var så chockad & rädd på akuten & det såg nog alla som var i samma rum. Hade fullständig panik. Inte för mig själv, jag levde ju. Men den smärtan jag hade kändes verkligen som något riktigt riktigt illa. Ställde in mig på att minst tre månader är jag väck. Jag är en sån stor del i min vardag & till mina jobb. Katastrof verkligen , trots mina sprickor så är jag ändå tacksam. Någon där uppe vakade över mig iaf.

Det här var jag 6h innan händelsen liksom. Pigg & stark.

Nu sitter jag här & kan knappt ta på mig en tröja. HOPPAS att kroppen läker snabbt. Kroppar är fantastiska så kom igen!

Jag är ok

Tack för alla meddelanden & värme jag fått trots att många inte vet vad som hände igår. Tänkte ta det ganska så kort, jag hade tur, det hade kunnat vara SÅ mycket värre.

Jag skulle rida en häst igår på eftermiddagen. Mamma byggde fram hinder till Laissa & Tore då jag skulle avsluta dagen med dom. Tänkte att jag kunde ta något språng med hästen. Den hoppar så sjukt stort över, sadeln kommer på höger sida så hästen får panik av det. Vi delar på oss. Jag åt höger & hästen åt vänster. Jag landade otroligt hårt i marken, liksom kastades ordentligt av i backen. Jag har åkt av många gånger inom åren men har alltid ställt mig upp & det har varit ok direkt. Men nu hade jag direkt en konstig känsla. Jag bara skrek, hade svårt att andas & hade bara en smärta i kroppen men kunde inte riktigt peka ut vart. Ber mamma gå upp med hästen & ta av sakerna så jag kunde få känna efter. Hon var såklart super orolig men jag är så envis. Oftast tar ju chocken över.

När jag väl ska ta mig från manegen till stallet som kanske är 500m ser jag INGA färger. Får fullständig panik då det här inte går över. Går till mamma i panik & säger att jag ser inte ens lastbilen eller färgen på ridhuset som är rött. Allt är svartvitt & det höll i. Sjukt läskigt.

Alla säger att jag ska lägga mig ner men jag envisas & ska sitta upp. Mamma ringer ambulansen & väl där kommer jag ihåg att smärtan bara tar över. Jag gråter inte ofta & är inte personen som klagar över smärta. Det ska mycket till för att jag ska erkänna att vi behöver åka in. Hade så galet jävla ont i väntan på ambulansen. Det kändes som att nyckelbenet eller axeln var av/ krossat. Det området hade jag så ont i men kunde inte avgöra om det bara var en rejäl smäll eller av. De får klippa av kläderna då jag inte kunde ta av dom. Hade för ont.

Vet att mamma har försökt att prata med mig under den här tiden men jag har bara haft så ont & försökt att andas rätt. När ambulansen väl kommer säger hon att jag pratat osammanhängande . Hade tydligen svarat när hon frågade vilken dag det var att det var maj. Och om alla bara kunde sluta bråka nu…. förmodligen för chocken & hjärnskakningen sa ambulansen.

Trots doser av smärtstillande har jag så galet ont. Väntar på röntgen & tänker bara på vilken energi jag hade hela dagen fram tills olyckan. Tänkte på hur det skulle bli med hästar & om något var brutet. Jag hade en inre känsla som jag hoppades på att det bara var en jäkla smäll för kroppen men att skelett klara sig. Mamma trodde något är av med tanke på att jag fortfarande hade ont, grät av smärta med medicin i kroppen.

Åker på röntgen, får tillbaka bilderna & en läkare säger att det inte finns något fraktur. Jag blir ju såklart glad & lättad men frågor om vi kanske ska plåta något mer? Kan ju fortfarande inte höja eller lyfta armen. När jag väntat på röntgen tillkom även ryggen, fick otroligt ont när jag skulle andas. Hon sa att dom skulle kolla närmare på bilderna & även se på skulderbladen.

Summan av kardemumman så hade jag fått en rejäl hjärnskakning & fick vänta på observation i sex timmar, sprickor i revbenen & blödningar i kroppen liksom. Jag är otroligt svullen & blå.

Är ändå lättad för det hade kunnat vara så mycket värre & månader det kunnat handla om. Revben läker av sig själv & är individuellt men kan ta upp tom sex veckor till två månader sa han. Jag går på smärtstillande även nu & har fortfarande ont. Ligger hemma idag & får back up av familj. Får pussla ihop det med hästarna den här veckan. Mitt mål är att ha läkt ihop till Herning. Det hoppas jag, får se hur det utvecklar sig. Nu kan jag inte ens sätta upp en tofs i håret. Styra runt en häst är ju något helt annat. Men jag hoppas verkligen!

Tack igen. Ska vila & vara igång litegrann. Gör som ondast när medicin går ut, mest när jag andas djupt.

Livet kan vända

Var med om en olycka igår på eftermiddagen , där av kommer jag att vara lite frånvarande här i några timmar idag.

Kommer berätta allt & hur statusen är lite senare idag . Behöver dock vila nu för jag har väldigt väldigt ont. Går på smärtstillande just nu & gjorde igår med men har stundvis väldigt ont trots det.

Ska bara vila & ta det lugnt så hörs vi snart igen. Hoppas ni förstår!

Gymmet 06:00 —-> nu 5 hästar

Vaknade 05:30 för alarmet stod och pep. Tänkte inte ens tanken att slå av det. Tvärtom. Jag studsade upp ur sängen, på med träningskläder och de nyinköpta lurarna. Tog bilen och stod på bandet på gymmet ihop med andra morgonpigga kl 06:00.

Hemma väntade en dusch och en god frukost. Nu väntas x antal timmar i stallet för att alla hästar ska trimmas. Tänkte bygga upp en övning idag. Räcke, oxer och räcke med 17m mellan. Ska öva på komma i balans och få ett jämnt flow därmellan. På Torsdag väntas träning för Hannes med 2 hästar.

Idag skiner solen i Skåne. Känner mig lugn, lycklig och glad. Ska beställa tid för att tatuera mig och den tatueringen ska stå för nya andetag med ny frisk luft. Den ska symbolisera att man kan gå vilse men kan hitta rätt igen. Den ska sitta på min kropp livet ut. Har ju en innan ”High Hope” som betyder så sjukt mycket. Ångrar inte den en sekund . Hilda var min bästa vän och Min soulmate. Livet tog en vändning efter henne, egentligen med facit i hand till det sämre . Men hittade en väg ut där. På väg till något bättre.

Nu startar vi dagen och gör något bra av den!

En intressant och kanske känslig fråga

Jag är nyfiken på om du någonsin tänkt tanken att dejta en kille i sporten?

Ja, har jag det? nej är väl svaret. Jag ”letar” inte efter killar, ödet och livet har liksom sagt ”här ska du gå” och känslor har funnits. Jag har inte velat eller orkat leta i sporten efter min kille just där utan annat har kommit upp som jag också är glad för. Sen har väl tyvärr många killar inom sporten förstört förtroendet och ryktet om just en ”ridkille”, Jag menar dom kan ju verkligen leva på oss tjejer i sporten, rena godis landet tyvärr. Sen kan såklart en vanlig kille på stan ha samma förutsättningar men jag tror att det flesta förstår vad jag menar. Anyway så ska jag inte sitta och skriva mina åsikter om just det, såklart hade min vardag och såklart livet generellt kanske vart mindre krokigt och enklare om vi pratar livsstil med en kille i sporten, ljuger ju om jag svarar något annat. Då pratar man samma språk, förstår tiden och kan utnyttja, stötta varandra på ett helt annat sätt vill jag tro.

Men helt ärligt så vet jag inte vilken kille i viken kategori av alla jag passar med, blir nästan lite rädd om det ens finns någon? Jag är komplicerad på många plan, jag har en stark vilja/ åsikter och jag har ett hektiskt liv. Just nu är jag med en som ger mig otroligt med kärlek varje dag men som kanske inte accar och är enkel på alla plan till min vardag, så det är super svårt med att veta vad som är rätt för mig, jag är ju fortfarande så ung men vill så mycket.

Som avslut, yes tanken har funnits men det har aldrig kommit upp rätt person i rätt tid. Vägrar leta, det är inte jag. Hittills har livet gett mig en annan väg. Jag tycker det är generellt svårt att dejta, kan ridkillar dejta?;)…..

Ödet bevisar mycket!