Mitt beslut ang Hildas framtid

Okey, hur och vart ska man börja. Jag andas knappt och de andetagen är tunga . Jag är åndå mitt i allt detta stolt över mig själv att jag har en sån tight relation till alla mina hästar. Jag sörjer , hela familjen sörjer. Mamma gråter, pappa är ledsen och Smilla med. Vi stöttar varann och pratar mysiga minnen med Hilda. Det är delade läger i kommentarer om hur jag tänker. Jag tänker inte ens kommentera eller ta åt mig er som säger att jag tänker med plånboken. Ni som är inne i den här sporten VET exakt hur det är och vad som krävs. Jag är inte född i en familj där miljon hästar kan köpas in & jag kan ha flera. I min situation var jag tvungen att sälja den bäst hästen i mitt stall till en köpare som gav väldigt mycket pengar. Mer än jag kunnat drömma om. De pengarna behövdes & lite mer för att kunna investera i en annan häst.

Men vi backar bandet lite. Jag har haft dessa tankar sen i somras. Alla vet vad som hände ang mig & Hilda och sen dess har jag tänkt på framtid. Bollat med min tränare, andra inom sporten, min familj & andra tränare. Vad passar mig, Nellie. Hur ska jag gå vidare i sporten. Ett år kvar som junior och vad har jag att bevisa? Egentligen inget, men ändå allt. Jag kände lite att det satt så sjukt mycket bagage i mig & Hilda. Jag var osäker om jag skulle kunna at mig vidare, att ens kunna utbilda henne vidare. Vi gjort massor och det är jag så nöjd med. Men ALLT precis ALLT med Hilda är extra allt. Extremt svår häst och det har sagt från både tränare & människor inom sporten med extremt bra öga. Hon är fantastisk, snygg som en dröm & hoppar hur bra som helst – men svår. Jag är sjukt stolt över att vi ihop legat top 10 över juniorer i Sverige. Men det kändes som att det var dags att vända blad. Vi hamna i en ond spiral, att jag blev frustrerad på henne över vissa situationer och hon säkert på mig. Det satt mycket psykiskt från i somras kvar & jag lät de säkert gå ut över oss som ekipage.

Men hur såg min plan & mina tankar ut?

Att sälja Hilda och endast satsa på mina yngre hästar. Laissa som tagit steget upp och nu går 1.30 och är nästa år redo för större utmaningar. Min tränare sa att så fort jag släpper lite fokus från Hilda kommer Laissa ta ett steg framåt och som hon gjorde. Helt plötsligt gick hon från jättebebis till att nolla 1.30 klasser och det med lätthet. Tornado har jag en plan med och han kommer med säkerhet gå mer från klarhet till klarhet. Så även Joe. Kanske har jag redan mina grabbar & min vita tjej som räckte? Men både jag, tränare och familj ansåg att jag verkligen skulle åka ut & prova olika hästar som går lite större. Få en känsla om hur det känns & kanske ska kännas. Jag samlade ett tryggt team runt mig och under hösten har jag ihop med dom provat olika hästar.

Jag tog ett beslut att aktivt låta Hilda vara till salu men välja extremt noga om pris, vart & hur en försäljning skulle gå till. Med en klump i halsen och gråten rinnandes om vartannat var jag både lättad & äcklad över mitt beslut.

Sen gick det snabbt. En köpare. En stor summa pengar & hon var såld. Kanske var det bra att det gick snabbt? Kanske inte? Jag var inte redo och hade nog aldrig kunnat vara redo. Drömmer om Hilda på natten och har skrivit en bibel till groomen till nya ryttaren. Jag säger det igen, det svider så sjukt mycket. Jag var tvungen att sälja henne för att vända blad i min karriär och få ett kapital till en ny häst som kunde ta vid för kommande JR tid.

Sen har jag hållit den nya hästen hemlig ett tag. För det finns en ny häst. För under hösten fick jag prova en häst som var magisk. Provade 3 gånger allt som allt och hade samma team runt mig. Filmer kollades om & om igen. Alla var eniga, tränare, familj & lite annat hästkunnigt folk i sporten. Det här var hästen som skulle passa mig ännu bättre & kapacitetsmässigt var den scoopig upp till månen. Den hade rutin & sökte en ryttare som mig.

Men trots filmer där jag rider bana på 1,50 på denna hästen och den är helt magisk rann tårarna ändå. Det kändes som jag svek min bästa vän. Som jag bytte ut henne till nåt bättre. För jag är inte sån, tvärtom. Skulle aldrig aldrig aldrig bli sån, som så fort de går lite motigt så ska de in nya hästar. Jag har verkligen tagit mig an alla mina hästar & verkligen maximerat med kärlek & träning. Men det var dags att vända blad, gå vidare.

Nya hästen var dyr & det var såklart anledningen att min bästa häst fick säljas. Sen ihop med familj som stöd så kunde jag köpa denna nya hästen. Det var en nervös besiktning med masa plåtar som skulle tas & bara det var nervöst. Hästen gick genom & i mitt stall stod kanske det vackraste jag sett (efter Hilda :) Efter det var det dags för Hilda att besiktigas med samma procedur. Jag kunde inte närvara. Mina ben höll mig seriöst inte uppe den dagen. Mamma grät när hon gick genom & åkte….

Jag skäms nästan över mig själv. Kolla vilka hästar jag har, vilken fantastisk häst jag sålt men ändå är jag ledsen. Men jag lyssnar på folk. Man måste få sörja & det kommer ta tid. Jag kommer kunna älska denna nya häst i mitt stall lika mycket som Hilda och som de andra. De kommer överlappa varann med kärlek.

Jag har verkligen tagit hjälp i det här beslutet. Det är mycket pengar de handlar om & framförallt att jag måste vara 100 säker bakom mitt beslut. Jag har sett till att Hilda har det värdigt bra med alla möjligheter för henne att utvecklas. Jag har investerat i en ny häst som är helt gudomlig & tackar för hjälpen på vägen av alla inbladade att hitta denna häst. Den kommer presenteras så småningom för er. Men just nu bearbetar jag älskade High Hope & lär känna min nya fina häst.

Tack för allt stöd och förståelse …201702222143224356_sbig

Det är tomt

Hej!

Jag känner mig ganska tom. Jag åkte till stallet igår på kvällen för att rida resterande hästar. Det var som en ny chock för mig att komma till stallet med en box längst in som var tom. Hilda tog så himla mycket plats, det är verkligen så som jag kan beskriva henne. Hon bankade på boxdörren när man kom in, hon bet i luften och ville ha all uppmärksamhet. I fem år har jag kommit in i stallet och haft mina ögon först på Hilda, alltid. Gick alltid fram till Hilda först. Red alltid Hilda först, jag har liksom inte kunnat släppa in någon annan häst känslomässigt före Hilda. Ni måste förstå att jag är ledsen och känner mig tom. Ni kan inte sitta och kommentera mitt beslut i kommentarsfältet, för ni har ingen aning. Jag presenterade för er några veckor innan hur tankarna hade gått. Mitt beslut har tagit lång tid kan jag lova er. Jag har vart i tankarna och satt mig i känslan och bara fått panik. Sista veckorna när jag tagit beslutet har det känns ok för mig. Hilda har vart i min ägo i fem år. Jag har utbildat henne helt jävla själv, 17 år gammal från 125 hoppning till 1.45 topphäst. Det har tagit lång tid, endast två senaste åren har vi kunnat tävla dom klasserna, av fem år. Hon är svår och just därför jag har tyckt om henne så mycket och verkligen kämpat. Beslutet låg lite i att jag kan inte helt själv ta upp henne till 1.50, hon är nu tio år gammal. Nu är tiden rätt och det hade känts samma för mig om hon hade sålts om två år och jag hade kanske försökt. Hilda är den jag haft längst, den hästen som jag kan få kapital för att köpa en annan OM JAG VILL. Kanske dax för mig att kunna köpa en färdig häst , för det har jag aldrig gjort.

Iallafall, jag blir väldigt sårad av er okunniga människor som tar förhastade slutsatser och som till och med påpekar att jag inte älskar Hilda, okej. Tatuerat in hennes namn på min handled, hon har fått alla bästa förutsättningar här och jag har ALLTID satt henne och hennes välmående i första hand. Hon har vart med här så länge, min första storhäst, Klart som fan att det känns, kom inte och säg något annat.

Jag gråter fortfarande när jag tänker på på henne. Lite paus här ifrån och inlägg kommer, kanske ikväll , kanske om en timme, kanske imorgon kanske om en vecka. Det bestämmer jag.

Men till sist, jag tror att vi alla saknar henne, lika stort tomrum som det är i stallet kommer det att vara här med antar jag.

 

Monday Mood

Morning. Idag är det inte riktigt som en måndag för mig. Jag sig till 10:00 idag, åkte inte med till stallet. Mamma är i stallet och ska åka iväg kl 12 för ett ärende. Jag åker dit ikväll. Ni fattar ju säkert emellan raderna att något har hänt. I know, ni kommer att få veta.

Jag ska endast bara vara idag. Igår åt vi god middag, fixade Gino till efterrätt , kollade tv, svarade på mail, bokade flyg, kollade på youtube. En standard söndag helt enkelt. Jag tänkte städa litegrann, hjälpa till på Tessie och gå ut med hundarna. Vi kommer att höras ikväll med ett långt och känslosamt inlägg.

Samarbete med Daniel Wellington

Nu börjar det att närma sig till jul. Det är alltid lika svårt att hitta dom perfekta julklapparna till dom man tycker om. Jag vill tipsa en sista gång nu innan jul om Daniel Wellington’s klockor. Dom är snygga, unika och det finns en del modeller att välja emellan så att du får den precis i din stil. Perfekt till mamma, kompis, syster, pojkvän ? Den passar verkligen alla. Jag kommer att dela en rabattkod till er, GONZANELLIE med stora bokstäver ger er 15% vid köp. Här KLICK kommer du direkt till deras sida. Spana in där och skaffa dig en unik klocka. Som ni ser här under kommer dom väldigt fint paketerade!

Fina!!

Två modeller jag använder mig av!

Som sagt, kika in deras sida och använd GONZANELLIE så blir det billigare!

Påväg hem ifrån stallet. Imorgon är det en jobbig dag för mig. Vill inte prata om det nu. Kram på er!

Eftermiddags aktivitet & bilder

Nu är jag på klubben för att vara med på ceremonin

Mer bilder på oss. Fina tjejer!

Imorgon ska jag till Åstorp för ponnytävling. Coacha en tjej som tränar för mig. Hon ska debutera MSV med sin ena ponny. Roligt och faktiskt första gången för mig. Har med kameran så pappa ställer upp som fotograf för ikväll!

Update ifrån igår

Köpenhamn var väldigt kul. Idag är jag trött men glad. Skönt att komma hem, det tycker jag alltid. Jag ska till stallet, Hbg ikväll för att ta emot All in’s amulett som jag ska ta emot, kul! Två samarbeten ska fixas. Vi träffade Benjamin Lasnier och hans grabbar. Hängde med dom hela kvällen. Så kul, jag och Benjamin har följt varandra på instagram i flera år men aldrig stött på varandra eller träffats. Nu slog det till. Väldigt trevlig kille!

Ja, lyckad kväll helt enkelt. Mina tjejer var så fina och sköna under kvällen också. Vi blev ett stort och Nice gäng helt enkelt. Dagen fortsätter att rulla på. Jag ska be klara skicka bilder som hon tog med sin telefon. Kommer mer bilder under dagen, har inte alla här. Bilderna ovan får stå för det så länge!

Påväg hem

Alltså så duktiga hästar jag har. Tore hoppade faaaantastiskt bra inne på banan. Jag kunde rida på i omhoppningen på dom vägar som fanns för att kunna testa. Felfri och bara sjukt fin. Så himla nöjd med honom. Så nu ska han få trappas ner lite. Ingen hoppning utan bara uteritt, trim och longering. Väl värd!

Laissa hoppade 1.30, valde avd B då jag ska iväg ikväll och det spelar liksom ingen roll. Nu har jag hoppat fem stycken 1.30 på Laissa och rundan idag var absolut bäst. Jag blev lite fast i handen in till två kombinationen, rev in med bakbenen. Men resten och i övrigt var hon klockren. Så roligt när man ser och känner framsteg efter varje träning och tävling med henne nu. Under 2017 har hon gjort så stora framsteg och verkligen klivit fram. Nu ska hon också få lite vintervila. Absolut inte stå, det ska ingen. Men som jag skrev ovan lite ” chill” så dom är pigga och fräscha till nästa år. Innan vilan ska hon få åka på vetcheck så vi vet att allt är ok!

Nu är jag på G hem. Ska fixa mig snygg inför Tonight, innan dess packa in alla saker. Sen möts alla tjejer upp!

Tore får stå för bilden, snygging!