Nya bilder och känslan

Igår var vi på kvällen ute på stranden för att släppa lös Bobby. Vi har karantän på största allvar med att ha en fyra månaders hund inne i flera timmar efter stall går inte. Stranden var tom, så det var skönt och vi kastade pinne ute i en timme tror jag. Han var helt slut sen och sov super inatt.

Han funkar toppen med de andra hundarna nu. Jag är alltid skeptisk till att släppa ihop hundar i grupp. Så vi har fått avvakta lite sen han kom så att de träffas en och en. Nu är alla kompisar och leker på dagarna. Grymt bra för oss då de sysselsätter varandra.

Älskar vädret idag. Allt blir så mycket enklare. Förmiddagen har bestått av massa telefonsamtal och Mail emellan hästarna. Nu måste jag hemåt för att jobba en stund. Hett tips är dessa tights jag red i idag, premiär när det var lite varmare ute. Grip på sidan. Nog otroligt uppskattade på sommaren. Jäkligt sköna var dom och de sitter som ett smäck. Faller inte ner utan sitter på plats.

10 thoughts on “Nya bilder och känslan

  1. Underbart m vår. Skulle vilja att du skriver lite om hur man kan göra om man vill satsa mer på sin ridning men inte har stöttande människor omkring sig. Det pratas ju ofta om att ha ett bra team omkring sig men när omgivningen inte är lika entusiastisk över heja hästeriet och inte lyfter en som man vill. Nära relationer kan man inte göra sig av med men hur gör man för att inte påverkas negativt av detta utan tror på sig själv ändå?

    • Åh det där är så svårt. Nu kan jag endast relatera till min egen situation som var tidigare. och jag vet inte hur det här ska hjälpa dig på något sätt.. men när jag var ung fanns ingen möjlighet att köpa häst, så när jag flyttat hemifrån till egen lägenhet som jag sedan sålde med enorm vinst så kände jag att nu ska jag banne mig köpa en häst. Berättade inget för mina päron (bodde 30 mil bort) så all hjälp fick jag av min nya vän vars häst jag hade varit medryttare/fodervärd åt under 1 år. Hon ställde upp med otroligt mycket för mig och även flera andra i stallet. Jag stod i ett litet stall med äldre kvinnor i som alltid hängt ihop flera flera år. Dessa kvinnor var en väldig trygghet för mig och alltid stöttande. Att mina päron inte visste att jag skaffat häst var väldigt jobbigt, det var min högsta önskan ända sedan jag var liten.. men rädslan att de inte skulle stötta mig var så stor att jag helt enkelt inte vågade berätta. Så jag fann tröst i att jag gör det här för MIN skull, och att jag behöver inte deras stöd.

      Sen tog den här historian en sorglig turn efter 4 månader, jag bröt knät och fick ridförbud i 6 månader, hästen åkte iväg till fodervärd, (i samma veva berättade jag för mina föräldrar om hästen), sen kom hästen hem efter 3 månader med en skada som vi kämpade med, men efter 4 månader fick han somna in.

      Summan av kardemumman här är att jag önskar att jag hade berättat för mina päron tidigare. Att jag kunde fått dem att förstå hur viktigt och hur lycklig en häst gör mig (vilket de redan visste såklart! men jag fattade inte). Och mest av allt att de hade fått träffa mig och hästen tillsammans i våra glada dagar innan både hans och min skada.

      Så mitt tips är kanske att försöka förklara för dem hur viktigt det är för dig, att du kanske inte förväntar dig något av dem (om du inte gör det såklart) och vad de kan förvänta sig av dig. Försöka förstå varför de inte är lika glada som dig. Vad beror de på? Är de osäkra? Hur kan du försäkra dem om att det är okej? etc etc. Kommunikation tror jag är jätteviktigt. Lycka till <3

      • Tack för svar. I mitt fall har jag när jag var yngre stöd från föräldrar( på den tiden betalade mina föräldrar för våra hästar). Sen när jag blev äldre och köpte häst själv och skötte allt själv var familjen istället negativ. Jättekonstigt. Nu har jag egentligen alla möjligheter m gård och häst och tycker egentligen det är roligare än någonsin. Har dock blivit äldre och fegare och kommer inte framåt till samma nivå som förr och har en grön häst som är jättesnäll men blir spänd i hoppningen. Pratar jag om min ridning är familjen och sambon inte intresserad och om jag åker och tävlar är det aldrig bra nog då mina resultat inte är så bra. Mkt pga det mentala då jag inte tror på mig själv. Vill inte påverkas men går inte att undvika. Så hur gör jag? Min sambo är anti allt vad hästar innebär och tycker att jag tillbringar för mkt tid i stallet, jag själv är osäker och skulle kanske egentligen behövt en läromästare och känner mig ledsen att jag inte får ngt stöd av någon. Har försökt berätta hur jag känner men det går inte fram. Så Nellie skriv gärna om hur man kan komma framåt ändå om du har bra idéer.

        • Förstår att det är en väldigt jobbig situation för dig, lider verkligen med dig. Jag undrar om din sambo har något som han/hon brinner för? Även om din partner inte förstår grejen med hästar så har han/hon ingen rätt att klanka ner på dig eller få dig att tvivla på dig själv. Då vet jag att du kan få mycket mer från någon annan eller själv.

          Om du känner att du kanske behöver en läromästare skulle jag fundera några gånger på det, men samtidigt tror jag att du kan få mycket glädje av din nuvarande häst om ni tar det i rätt tempo och kanske sänker kraven lite. Vill man inte sänka kraven så får man överväga någon annan förändring, kanske slita sig fri från dom som drar ner en. Det beror på hur mycket hästar betyder för dig tror jag.

  2. Hur ser reglerna ut i Danmark, får ni vara ute?
    Jag har tagit promenader på kvällarna i Stockholm, skönt att vi fortfarande får göra det.

  3. Hej

    Jätte roligt m din vovve.
    Men i all välmening tänk på att det är en valp i en mkt känslig tillvöxt ålder. Raser av större hundar ex rottweiler skall motioneras försiktigt då deras skelett är skört då dom växer så fort. Kasta pinne 1tim är alldeles för lönge. Jag ör 53år har stor erfarenhet av större raser. Så snölla för er o ftamförallt för hunden läs på om stora raser o deras ledproblem. Allt i absout välmening

    • Så om man har flera hundar och bor på landet ska man kedja fast rottweilern så att den inte förstör sitt skelett när den springer fritt och leker med de andra hundarna?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.