Måste man alltid ge ett förlåt ?

Vilken person är du och vad tycker du är mest realistiskt. Det här med att säga förlåt, kan man säga de 100 gånger om? Måste man säga det efter varje gång någon annan tycker något annat ? Kan det bli att man sätter det i ett system ? Eller har man lagt sig på ytan och verkligen vill ordna upp saker och ting när man säger ”förlåt ”

Hur är du? Är det viktigt för dig att din partner, kompis, mamma eller pappa ber om ursäkt för minsta lilla ? Eller är du den som kan lägga locket på och låta tiden gå så ordnas de mesta upp. Eller kräver du en ursäkt när du VERKLIGEN blivit sårad för att kunna gå vidare ?

Den är jag- behöver en ursäkt när jag blivit sårad. Men om jag små bråkar med en person eller är oense för en dag. Man kanske brusar upp, så är jag inte den som kräver en ursäkt och förväntar mig inte heller att personen i fråga gör det heller. Ibland känner jag att det kan vara skönt att kanske lägga locket på och man bara låter det vara så. Man kanske istället börjar prata om något annat och visar att de är ok eller löst. Man kanske blir mer kärleksfull. Det finns mycket. Men det är absolut viktigt att man säger ifrån om man behöver en ursäkt för att komma vidare.

Följdfråga –

Om man får en ursäkt, ska man alltid ta emot den oavsett vad?

Intressant ämne tycker jag. Kommer läsa varje kommentar. Alla tycker så olika om detta och man är säkert uppfostrade på olika sätt. Vilket leder till att man gör , och tar vissa handlingar olika.

Let me know!

37 thoughts on “Måste man alltid ge ett förlåt ?

  1. Jag tar inte emot alla förlåt. Det ska kännas genuint och som att personen verkligen ångrar sig. Annars betyder ett förlåt ingenting för mig. Sedan kan det ta tid att förlåta även om det känns genuint. Vissa saker gör man bara inte, tycker inte att allt är förlåtligt. Sedan var den gränsen går är väl olika för alla. Småsaker behöver jag inte förlåt för, är inte särskilt lättstött.

  2. För mig har inte ordet förlåt så mycket betydelse. Ett väldigt lätt ord att bara slänga ur sig. För mig handlar det om att du bevisar att inte samma sak ska ske igen. Alla kan göra misstag men bevisa för personen att det inte kommer ske igen

  3. NEJ. Ett förlåt är inget man ”ger”, det är nåt man ”ber om”. Man ber personen att förlåta en. Det ligger i ”mottagarens” händer om hen är villig att förlåta eller inte, man måste verkligen inte. Jag verkligen hatade i skolan när man var liten, när man var osams med nån och tvingades säga förlåt och så skulle saken vara ur världen.
    Det finns personer som jag inte skulle förlåta oavsett hur många gånger de sa förlåt.

  4. Alltså.. Om man säger ursäkter hela tiden, blir det urholkat.. Det förlorar sin mening och värdet i ordet försvinner, tycker jag. Men däremot.. Jag tror på förlåtelse.. Jag tror på för att kunna gå vidare helt och hållet så är nog en förlåtelse ett steg på vägen. Tex.. låt oss nu spekulera lite, använda fantasin. Om det nu va så att någonting hände min sambo, att han blev påkörd och dog. Jag tror, för att kunna gå vidare med livet – utan honom, så .. måste jag nog kunna förlåta ”boven”.. Acceptera situationen som den är och förlåta honom/henne, just för att kunna gå vidare i livet. Låter riktigt jobbigt och helt – random sagt men.. Jag tror verkligen på att jag själv måste kunna förlåta det som hänt / den som gjort något, för att kunna lägga det bakom mig. Men.. Gör jag en sak, säger förlåt och gör om samma sak igen – då betyder mitt förlåt ingenting.

  5. Ordet förlåt har jag förlorat genom åren känner jag, det är ett så enkelt ord att säga och man ska säga det är okej sen ska locket på. Så många vänner har svikit mig och sen bett om förlåtelse för att sen göra samma sak igen.

    Samma med min nuvarande sambo, hela 2019 har vi bråkat ständigt om och om igen. Jag jobbar varje dag och jobbar som vikarie 100%, han är arbetslös och har varit det över 1 år. Han blir så deprimerad och arg hela tiden, han klagar och gnäller över minsta lilla på alla andra men han gör aldrig fel själv. Vi bråkar om ekonomin fast jag har bra ekonomi nu men inte han, allt är fel och ofta så är det han som blir arg på mig. Han säger förlåt till mig hela tiden och ber om ursäkt sen är det samma sak igen några veckor senare. Jag känner nu när han säger förlåt att det inte går in hos mig längre. Jag älskar honom så mycket, vi har ändå varit tillsammans i 13 år.

    Jag vet inte vad jag ska göra längre..

    • Du får inte glömma bort att älska dig själv också, underlättar eller förhindrar han det? Tipsar om kontot mansbebisar på Instagram för pepp och stöd (ingen kritik mot din sambo personligen, utan främst för att jag själv känner mig stärkt i mitt eget värde av det kontot) ❤️

  6. Spännande ämne att ta upp här då order ”förlåt” eller ursäkter är något som sällan förekommer på din blogg, vilket jag tror att de flesta märkt av. Jag ska förklara lite hur jag tänker.

    Till att börja med vill jag berätta att jag tycker att det är viktigt att kunna be om ursäkt och faktiskt mena det. Att säga ”okej, såhär är det; jag gjorde fel/jag betedde mig illa och jag är ledsen att det blev som det blev”. Jag tycker inte att man framstår som svag då, utan snarare som stark och modig genom att våga rannsaka sig själv och erkänna att man kanske inte alltid är perfekt.

    På din blogg framstår du som en väldigt tuff och ung kvinna, men som har taggarna utåt och alltid är beredd att hugga tillbaka. Och jag förstår det. Jag kan bara föreställa mig hur tufft ditt liv som offentligt tonåring måste ha varit, och att det förmodligen är det som gjort dig till den du är idag.

    Men jag tror att det hade varit bättre stämning på bloggen (syftar då främst på kommentarsfälten) om du hade kunnat välja att be om ursäkt i vissa situationer istället för att hugga tillbaka. Ibland dyker det upp lite ogenomtänkta inlägg här som berör ett känsligt ämne där du kanske skriver saker som inte riktigt stämmer eller ger pikar mot dina läsare. Då brukar det bli fullt ös i kommentarsfälten och vi som läsare kan känna att ett inlägg där du ber om ursäkt skulle vara väldigt lämpligt.

    Tyvärr dyker sådana inlägg aldrig upp utan du väljer oftast att dumförklara dina läsare eller att ta avstånd från diskussionen och lämna den så. Att inte våga erkänna att man har fel ibland (vilket ALLA gör) tycker jag visar på att man har en svaghet eller feghet i sig, eller att man helt enkelt bara inte bryr sig.

    Vill även tillägga att jag inte menar att man ska be om ursäkt hela tiden för minsta lilla sak. Jag syftar på att man ska våga be om ursäkt när man gjort/sagt något som påverkat någon eller några negativt. I övrigt räcker det med ett litet ”förlåt” (tex om du går in i någon eller något annat som var en ren olyckshändelse). Tycker att det är en artighetsgrej att man säger förlåt i sådana situationer.

    Ber om ursäkt för en rörig kommentar men jag hoppas att ni förstår poängen.

    • Jag håller med. Du kunde gärna skriva något ”förlåt” till dina läsare också ibland Nellie; det hade visat en mer nyanserad tjej och inte som ibland den barnsliga och huggiga attityden som också bidrar till dålig stämning här.

  7. Jag är väldigt långsint och vill nog ha ett förlåt för det mesta om jag inte ska bli mer irriterad på personen, men är dessvärre ganska dålig på att säga förlåt själv, troligen lite för stolt. Helt klart en av mina svagheter.
    Att be om ursäkt på ett genuint sätt skadar aldrig, men det kan en utebliven ursäkt göra, så jag tycker att man ska försöka säga det ofta om man har modet och styrkan att göra det på ett bra sätt, det kan vara ganska blottande. Däremot, som några verkar vara inne på, om man tänker komma med icke-ursäkter där man skyller ifrån sig i samma mening, som ”jag ber om ursäkt om DU uppfattade det så, men det är inte så lätt när DU…”, vilket blivit normaliserat när man hela tiden förväntas be om förlåt, kan man lika gärna låta bli. Tror mycket ligger i att det inte går att be om eller kräva ett förlåt, det är något man ger.

  8. Ordet förlåt är något som är väldigt enkelt och säga, men svårare att mena. Jag är lite som dig där, när man små gnabbat med pojkvännen, föräldrarna eller kompisen så kräver jag inget förlåt eller att jag ber om ursäkt. Ibland kanske man tyckte för stunden att något verkligen var bra att ta upp, bråka om eller bli irriterad över, men i efterhand sen så var det kanske super onödigt och då väljer jag hellre att lägga locket på och försöka tänka på det själv personligen att inte ta upp eller bli irriterad över en sådan sak igen. Men handlar det mer om att någon innerligt sårat mig eller verkligen trampat mig på alla tår jag har så har jag (tyvärr) för enkelt att förlåta. Jag ger oftast en andra, en tredje, en fjärde chans som personen i fråga verkligen inte förtjänar. Sen efter den fjärde chansen så börjar jag tröttna, när jag egentligen borde ha gjort det redan första gången. Det är ju verkligen något jag själv borde jobba på, men i allmänhet:
    Nej, ett förlåt är inte lika mycket värt efter att man bett om ursäkt 100 gånger om. Det biter mindre och mindre hos personen man ber om ursäkt till, tillslut är det inte värt nånting mer, då vill man hellre ha en förändring eller att personen jobbar på det man blivit osams om. Jag har endast tre personer jag aldrig skulle ta tillbaka eller förlåta genom åren.
    Jag föredrar en ursäkt som börjar med att ”förlåt för att jag…” och spinner vidare, jag vill inte bara höra ”förlåt” utan vill även höra vad personen ber om ursäkt FÖR så personen förstår att den tagit ett snedsteg. Jag ber oftast om ursäkt tillbaka för det är säkert något jag gjorde som kanske inte var super bra gjort utav mig, de är sällan bara en person gjort fel i ett sammanhang. Och sen självklart en förändring i efterhand, det är den bästa ursäkten. En förändring av ett beteende eller misstag är det absolut bästa!

  9. Tänk på att försöka vila, du känns så uppjagad och på tårna! Hoppas allt är OK eller att något som eventuellt hänt ordnar sig.

    Jag bråkar och tjafsar väldigt sällan. Alltså sägs förlåt också väldigt sällan. (Småtjafs om att sänka volymen eller sånt säger man ju inte förlåt för). Större saker sker sällan men då betyder ett förlåt så mycket mer.
    Skulle inte kunna tänka mig en situation där man ständigt säger förlåt. Känns som att det inte är så hållbart då, att antingen är man för känslig eller så passar man inte ihop? Men normer och personlighetstyper skiljer sig såklart och familjer fungerar annorlunda, det kanske är normaltillstånder för många?

    Men om något stort händer vill jag ha ett förlåt eller ge ett förlåt. Men nej man behöver inte alltid ta emot ett förlåt. Men om man inte kan acceptera ”förlåtet” ser jag heller inte hur man kan fortsätta umgås. Så för min del går frågan till om man kan acceptera det någon gjort så att man kan fortsätta vara vänner, eller inte. Inte just själva förlåtet.

    • Känns som att de senaste inläggen reflekterar ditt mående Nellie och sådant som hänt vilket inte är konstigt.

      Men du har fått mycket klok input här; ta det till dig.

      Som du ofta har beskrivit dig själv blossar du snabbt upp och kan bli arg. Tänk på att det som för dig känns som ett snabbt övergående utbrott av ilska kan sätta sig på ett helt annat sätt hos mottagaren (sagt av egen erfarenhet).

  10. Man kanske inte alltid ska säga förlåt till allt, som några skrev innan så kan det urholkas. ‘Bara jag säger förlåt så kan jag bete mig hur som’. Man måste mena det och det måste finnas en grund till något man faktiskt gjort fel.

    I vissa fall kanske man faktiskt inte gjort fel, men mottagaren tog emot det man sa/gjorde på ‘fel’ sätt. HAR personen verkligen gjort/sagt fel eller är det JAG som tolkar det fel? Om jag har en en dålig dag och min sambo skämtar om nåt, då kanske inte HAN gjort fel men JAG tycker att han gjort det. Ska han verkligen behöva be om förlåtelse då? Eller ska jag rannsaka mig själv och tänka om vad han egentligen sa?

  11. Jag har väldigt lätt att säga förlåt, kan säga förlåt för minsta lilla. Är absolut ingen långsur person och hatar att bråka. Tycker det känns lättast att säga förlåt och gå vidare. Ofta känns det som om folk inte kan säga förlåt för att de är för stolta.
    Blir ju självklart annorlunda om man blir sårad djupt, då blir det ju också svårare att acceptera ett förlåt. Tycker det beror helt på situationen. Men jag hade godtagit ursäkten, även om det hade tagit tid att ”på riktigt förlåta personen”

  12. När jag fått nog, lever efter mottot att: ”förlåta betyder inte att man måste bli vänner igen eller tillsammans igen med personen… Man förlåter för att leva i frid, inte för att fortsätta stå ut med männidkor som sårar en”.

  13. Man behöver absolut inte alls ta emot ett förlåt. Man kan ta emot det till en viss grad. Lite svårt att förklara, men jag hade en (då) nära vän som beteende sig väldigt illa mot mig, sårade mig riktigt. Vi var inte vänner men insåg att situationen blev ohållbar så vi sa förlåt båda två. Dock tog jag inte emot ursäkten helt och hållet utan mer för att vi skulle fungera i ett sammanhang där vi träffades dagligen. Allt väl någon månad sen börjar personen behandla mig väldigt illa igen, ytterligare en månad och hon sårar mig bortom vad jag någonsin råkat ut för tidigare. En mening – där och då blev hen som död i mina ögon. Så nej, man behöver absolut inte ta emot en ursäkt när någon är gement elak och går in för att såra en på ett utstuderat sätt.

  14. Att kunna förlåta någon skulle jag säga beror på vilken relation man har till personen, och hur viktig den relationen är för en själv.
    Man kan vara stursk, tjurig och långsint, men då finns risken att relationen förstörs. Då får man ställa sig frågan ”gör det något”?

    Jag tycker att det är ett tecken på omognad att vara för stursk och att ha taggarna utåt. Ju mer man är med om, och ju mer man förstår livets verkliga värden, desto ödmjukare blir man. Hellre en nära relation med dom man bryr sig om, än att man har ”rätt”. Bråka kan alla göra, särskilt i stressade situationer, inget konstigt. Det som avgör är hur man agerar efter bråket.

    Det finns ett uttryck som säger att det ”inte är ens fel att två träter”. Tror det ligger mycket i det, det är sällan bara en part det beror på. Att vara mogen innebär att man kan se sin egen del i ett bråk, och samtidigt förstå den andra partens synvinkel. Gör man det brukar det gå fint att försonas.

  15. Säga förlåt är viktigt för mig. Ett förlåt gör inte att något blir mer eller mindre okej, men att man släpper det som hänt, eller iallafall försöker låta det va. Tror det är viktigt att förlåta varandra, vad som än händer, om personen i fråga menar det vill säga. Sen ska man ju kanske inte överanvända ordet så att det tappar sin betydelse, men sjukt viktigt att både kunna säga förlåt & att förlåta!

  16. Jag har nog ganska lätt för att förlåta andra sen hamnar jag sällan i konflikter med andra och har heller inte hamnat i några situationer där det eventuellt varit aktuellt att inte godta ett förlåt. Hatar att såra folk och ha ovänner, har dock turen att omgärdas av fina människor där bråk sällan sker.

    En viktig sak enligt mig både vid givandet och tagandet av ett förlåt är att faktiskt förstå och lära sig av vad som ”gick fel” och sårade så att risken att det sker igen kan minskas. Att lära sig av sina misstag så man inte går så långt och sårar någon på samma sätt en gång till. Dock ska det ju inte gå så långt att man blir konflikträdd men kanske så att man väljer sina strider och tänker efter hur man agerar om samma situation uppstår igen. Sen oerhört viktigt att inte ge ett förlåt/en ursäkt bara för att den andra personen vill ha ett förlåt utan man ska verkligen mena sin ursäkt och det kopplar samman med det jag skrev tidigare att förstå vad som gick fel. Dock viktigt att inte använda förlåt för att man är konflikträdd, känns som vissa använder förlåt så fort någon har en annan åsikt än dom. Olika åsikter är för det mesta okej, det är sättet man framför dem på och handlingar utifrån åsikterna som kan göra att ett förlåt krävs. Tex att man går in en diskussion för hårt, använder fel ord eller inte accepterar den andras åsikt.

    Vill man ha ett förlåt av någon tror jag också det är viktigt att rannsaka sig själv om man gjort allt rätt. Har personer i min närhet som inte ser sina egna fel och bara vill ha andras förlåt fast att det är dem själva som också bidragit till konflikten och kanske till och med är dem som gjorde första handlingen som skapade konflikten och då också behöver säga förlåt innan de kan begära ett förlåt tillbaka.

    Överlag tror jag att alla vinner på att säga förlåt eller iaf försonas, sen behöver det inte innebära att man behöver umgås efter det. Att vara ovän med någon eller ha något otalt ger bara så mycket negativ energi in i framtiden och framtida relationer samt att man aldrig vet om man stöter på varandra igen och då kan det vara skönt att inte ha något otalt.

  17. Då när jag på riktigt är sårad och behöver en genuin ursäkt så kommer den ju inte alltid. Då kan man bli ledsen på riktigt och går ganska länge med den känslan. Så småningom glömmer man hela grejen, och det blir bättre dagar igen. Sånt där förlåt hit och dit har ingen betydelse.
    Man är ju alltid två och båda har sin sida av saken. Det hjälper nog att fundera lite och göra analys. Då fattar man kanske varför den andra gjort eller sagt på ett visst sätt.
    Jag har lärt mig att man kan inte göra om en annan människa, man kan vara ändra sig själv.
    Försök ha gemensamma överenskommelser som är rimliga. Målet kan vara samma, sen gör var och en på sitt sätt.
    Diskussionen flöt ut här lite, men allt hänger väl ihop..

  18. Jag tror det är viktigt att förlåta – minst lika mycket för sin egen del, som för motparten. Att förlåta är ett val man gör, kanske för att få ett inre lugn. Det betyder inte att man glömmer – men man är redo att lämna det bakom sig och att inte låta det ta mer energi…

  19. Jag säger förlåt på tok för mycket men har kommit på att det är från min barndom. Jag har alltid försökt att få alla att må bra och att alla andra är glada. Det gör så att när jag ser att någon är nere eller ledsen så säger jag automatiskt förlåt utifall att det är mitt fel. (Jag tänker alltid att det är mitt fel). Det är lika som att jag alltid frågar om någon är arg på mig. Vilket för folket är irriterade eller så blir de arg på mig men det bara ”ploppar” ur min mun. Det hela är från barndoms trauman.

  20. Intressant ämne! Jag försöker så mycket som möjligt förlåta och gå vidare oavsett om den andra personen ångrar sig eller inte. Har märkt att jag mår bäst när jag inte är beroende av någon annan persons ursäkt. Har haft många personer i min uppväxt som har sårat mig och gjort mig illa och jag trodde att de behövde komma till mig, ångra sig, och ursäkta sig för att jag skulle kunna gå vidare med mitt liv och förlåta, men jag har märkt att det inte krävs. Jag har allt som behövs inombords för att finna frid och förlåtelse. Det känns som en stor frihet för mig 🙂 Annars känns det som att jag styrs av en annan persons beteende och val.

  21. Hej Nellie
    Respekterar dig jättemycket men du är ung och lite hård. Försök alltid att vara ödmjuk vänd på frågan. Har man gjort någonting med uppsåt att vara elak eller är det bara tanklöshet. Alla människor är olika, med olika värderingar och bägge sidor kan vara rätt.
    Man får lära sig acceptera varandra och kompromissa.
    Lycka till med allt

  22. För mig beror det helt på hur situationen ser ut. Om min mamma gnäller på mig för att jag har det stökigt så blir jag mest sur eller nåt sånt. När det lagt sig så kan jag säga förlåt för att jag blev sur. Men jag säger inte förlåt för att få slut på ett bråk. Alla har rätt till olika åsikter.
    På mitt jobb så fick jag en utskällning av en gäst i Fredags. Jobbar på casino och han gnällde på att maskinen inte gav några vinster. Jag blev väldigt irriterad inombords då. Sen kom han fram till mig på Söndagen och sa förlåt för hur han betett sig. Personligen så hade han inte behövt det för min del. Sa att det inte var någon fara men det är bra att han sa förlåt.
    När man vet att man gjort fel så tycker jag att man ska säga förlåt. Tycker på något sätt att det tar bort dom höga tankarna om dig själv. Människor som aldrig säger förlåt måste tro att dom är världens bästa person. Jag säger förlåt när det är berättigat men inte annars.

  23. Ett äkta förlåt fick jag precis idag på grund av ett missat möte från den personen. 🙂 Självklart blev hans förlåt mottaget härifrån. Är det riktigt menat tar jag alltid emot det. Man HÖR om det bara är ett slarvuttryck som ngn kör med oavsett om ngn annan blir ledsen för det som föregåtts innan.

    Ett väldigt viktigt ämne du tar upp för övrigt. OCh jo, jag tycker att man måste kunna förlåta, och säga förlåt, när man förstått att man sårat den andra personen. Ibland finns det ju orsaker som gör att saker blir fel utan att man tänkte det. OCh jag – är snabb med ordet förlåt! 🙂

  24. Jag är precis som du nämner att du är, om jag blir sårad så vill jag ha ett förlåt eller ursäkta. Dock har detta aldrig behövs med min nuvarande sambo, då vi är väldigt öppna om vi tycker och tänker samtidigt som vi tar det på ett bra sätt emot den andra.

    Tyvärr var jag med om ett riktigt dåligt förhållande innan honom. Där jag blev väldigt sårad av min partner, nästan dagligen. Det kunde handla allt om mina kläder, värderingar, vilka jag prata med m.m oavsett vad jag gjorde var det fel. Men det värsta var att när jag väl visade mig sårad av hans ord och handlingar så vände han alltid på det och skulle få det att handla om sig själv. Vilket gjorde att jag aldrig fick ett ursäkta eller förlåt dessa gånger, utan istället så fick jag trösta honom för att han hade varit elak och sårat mig.

  25. Det är ganska uppenbart att det är ngt som pågår mellan dig och Olav nu. Var vuxen och håll det mellan er två, det skadar ert varumärke.

  26. Jag gror jag är i större behov att höra att personen förstår att den sagt/gjort fel/något dumt än att höra ordet förlåt. Ibland kan ”förlåt” bli så platt – ibland är ett ”jag är verkligen ledsen att jag sårade dig” mycket mer på sin plats, tycker jag.
    Jag tycker inte man måste fortsätta en relation (vän eller annat) bara för att någon säger förlåt när den har gjort något riktigt pissigt – men man kanske ska vara beredd att hörs förklaringen i alla fall. Jag har en vän jag är riktigt trött på och hon får gärna be om ursäkt – men jag är ändå inte intresserad av att fortsätta vår relation. Så det beror på vad man menar med att ”ta emot” ursäkten. Ibland kan även tiden göra att man är mer mottaglig dör en ursäkt än när den kommer för tätt inpå…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *