Historien om mig och Olav

Jag blev så glad när min mamma la ut denna texten på sin instagram

”Han flyttade över halva jordklotet för min dotter. Hon plockade ner månen för honom. De flyttade ihop under samma tak. Startade företag ihop, stöttat och vägleda varandra varje dag. Va rädd om det ni har. Det är unikt. Ni är fantastiska”

Allt gått så snabbt. Kanske man inte stannar upp ibland och andas in vad som egentligen hänt. Igår blev en sådan dag. Den blev perfekt. Lediga, fick bestämma vad vi ville göra. Hand i hand. Det uppskattas. De här 8 månaderna ihop har gått extremt fort. Vi har verkligen försökt anpassa oss ihop på väldigt annorlunda förutsättningar. Minst sagt. Vi lever ett drömliv ihop, men sättet vi startade det på var inte helt enkelt.

Olav hade fått jobb i Usa. Tiden innan han åkte spenderade vi ihop de vi kunde. Det var datingstadie fast på minimalt med tid. Vi red ihop, festade på nätterna och mockade på dagarna . Jag kämpade så med den svåra norskan och sen verkligen få lära känna Olav. Denna lugna kille som bott ensam i Europa sen han var 16 år. Jag den offentliga tjejen med en energi som räcker till 10 personer. Jag hade mitt system, min familj och mina hästar. En business som stadigt växt sig stark under min resa som bloggare och media influenser sen 10 år tillbaka. Jag kom ihåg den dags jag kramade Olav hejdå på stationen när han skulle flyga till Norge för sen ansluta till flyg mot USA. Jag hade gett han ett armband i skinn som han skulle ha på sig, för minnas dagarna / veckorna med mig här. De har han fortfarande på armen. Han skulle vara i USA ca 3 månader innan han skulle bestämma om han ville stanna eller åka hem. Jag känd mig tom. Förvirrad. Avslutat ett dåligt förhållande sen innan & ville egentligen vara själv. Helt själv.

Tiden i USA var svår. Dels tidsskillnaden . Han skrev på nätterna då jag sov, medan jag skrev på morgonen då han sov. Fortsätta i textmeddelanden och samtal på dygnets alla timmar lära känna varandra. Olav kompletterade mig så bra. Hans lugn fick mig att hinna andas mellan alla mina projekt. Medans mitt driv även fick igång ha  att slå sina egna drömmar i verklighet. Ett distansförhållande var inte att tänka på tyckte vi då vi hade för svag grund att stå på sen innan. Men även att avsluta USA skulle bli för stort, då varken jag eller han kunde lova varann något. Allt var för nytt. Vi lovade varandra att inte finna andra partners. Den respekten skulle vi ge varann. Men det kändes knas. Förvirrande, tomt och ensamt. Ni vet själva när man ska läsa av varandras textmeddelanden. Hur menade han? Vad viill han egentligen. Han låg vaken på nätterna i USA, medans jag väntade på han skulle höra av sig på dagarna i Sverige. Det blev mer missförstånd från bådas sidor än konkreta svar.

Min Holland resa närmade sig. 2 veckor på resande fot med 5 hästar med. Jag styrde om fokus på just den resan och även att jag flyttade stall. Då kom samtalet från Olav, han skulle lämna USA. Åka direkt till mig. Åka med till Holland. Det var nu det började.

Dagen innan avfärd kom han till mig. Jag hämtade han i Köpenhamn. Han hade 2 resväskor med sig. Han släppte dem på marken och den kramen var helt galet fin. Så sjukt fylld med kärlek, ovisshet, ängslan och närhet. Den var där och då. Vi skulle nu starta något ihop. Belgien var den första tiden vi fick jobba och leva ihop. Vi fick leva det livet vi älskade. På hästryggen, ute i Europa med lastbilen som hem. Vi skrattade, han coachade mig till grymma resultat och vi festade på helgerna. De var en sån sjukt konstig situation, vi lärde känna nya saker med varann varje dag. Både bra och dåliga.

Vi hade en fantastisk resa och Olavs kunskap tillförde mig grym ridning med placeringar. Extremt lycklig trots en oviss känsla om hur det skulle bli när vi kom hem. Pappa och mamma körde hem alla hästar medans vi tog personbil hem. Hand i hand körde vi natten genom alla mil genom Holland, Tyskland och DK för att äntligen nå Sverige.

Väl hemma började vi spåna på vad vi ville uppnå. Skulle vi starta något ihop. Var för sig? Olav har ingen egen häst längre då han jobbat på stall med väldigt mycket hästar. Så tiden för egen har inte funnits. Jag hade tillräckligt många för oss båda. Valet hamnade på att jobba ihop. Sälja bra hästar. Olav hade mycket kontakter utomlands, medan jag hade mycket förfrågningar på just mina egna hästar. Vi startade ON. Sporthorses ihop. Vår målsättning är att köper ni häst av oss ska det vara perfect match mellan häst & ryttare. Vi ska kunna står för hästen till 100% och den ska vara riden av båd mig & Olav. Ett tryggt köp för föräldrar och ryttare.

Vilken respons ! Vi sålt ett flertal hästar sen start och har så många nöjda kunder i dagsläget. Vår första gemensamma häst var Nelson som såldes på bara några veckor.

Men såklart allt är inte en dans på rosor som det kanske låter. Såklart jag är en speciell person att leva med. Olav och vår relation blir outat utåt, hans insta ökade med 9000 följare på några månader. Mitt inarbetade tempo och mitt sätt att jobba skulle mötas med hans idéer och visioner. Såklart det krockar ibland. Jag kan bli galen på Olav på hans maniana maniana sätt, det löser sig, lugna dig tänk. Medans han kan få panik på mitt 200 km i timmen tempo. Sen ska vi bo med min familj, rätta oss efter deras önskemål osv. Men nu ser situationen ut så. Vi bygger företag, är 10 timmar om dagen i stallet. Så skaffa eget boende är omöjligt. Men då träder mina föräldrar in och köper den perfekta gården för oss. Det ger oss utrymme till ”egen del i huset” som ger lägenhetskänsla.

Där kan ON.Sporthorses växa i exakt den takten vi vill. Vi vill kunna ta emot elever, killar och tjejer som vill nå sina mål. Coacha dem framåt. Kanske de som inte har föräldrar som kan stötta till 110 % av olika anledningar . Där vill vi kunna hjälpa till. Vara drömmar möts iallafall i visioner hur vi vill nå framtiden – ihop.

VI tagit dagar ledigt och hälsat på Olavs familj i Norge. Viktigt. Trots vi båda älskar Skåne .

Jag hoppas innerligt att jag och Olav lever ihop sida vid sida livet ut. Han är min soulmate. Jag vill han att han ska bli pappa till våra barn. Jag vill gå altaret ner till prästen med honom och säga JA. Jag vill bli hans fru, hans one and only. Även om det är tidigt nu, så har vår väg för att bli tillsammans varit fett risky, men så värd det. När man är trött på varandra och gnabbas om grimskaftet på stallgången eller skitiga benskydd så kommer känslan hur det är att leva utan han in. Den slår hårdare. Det är okey att bråka och gnabbas. Det är ett steg att låta känna varandra  mer, närmare och bättre. Vi är unga , vi lär känna varandra fortfarande . Vi blir vuxna ihop. Vi blir starka ihop och var för sig.

Men jag vill påpeka igen. Vi lever ett drömliv i mångas ögon , men det har inte alltid vart lätt. Vi skulle säkert behövt dejta x antal månader innan. Lära känna varann mer, kunna sura på varsitt håll. Kunnat skratta, bråka och respektera varann på varsitt håll. Men vi valde att chansa . Vi valde att satsa på kärleken. Valde varann. De är värt så mycket för mig. Den uppoffringen Olav gjorde att välja Sverige och mig. Jag plockat ner månen för honom och gett han sjuka möjligheter som tack. Visat min uppskattning tillbaka.

För det är väl så i sin enkelhet .Kärlek. Det handlar om att ge och ta. Jag anser att vi är bra på det. Sjukt bra Olav.

I love you <3

Låten som vi spelade på repeat när vi träffades . Den förknippar jag alltid med ”oss”. Lyssnar på den fortfarande och den ger mig en 8 månader  loveflow av ”oss”. (tryck)

 

 

 

 

 

 

46 thoughts on “Historien om mig och Olav

  1. Precis som du skriver kompletterar ni varandra väldigt bra och det känns som att du blivit mer harmonisk och landat i livet eller hur man nu ska säga. Håll hårt i honom för det är sällan lätt att hitta någon sån 🙂

    Hoppas ni löser det ekonomiska mellan er på ett bra sätt men det har ni säkert koll på. Olav verkar ju sakna häst just nu och mer hjälpa dig som i sig är bra, viktigt då att man blir ersatt för den tiden om själva framgången o pengarna bara rullar in på ditt konto. Sen har vi läsare ingenting med er ekonomi att göra men hoppas ni har koll på det själva. Finns ju situationer där t.ex mannen varit framgångsrik i jobbet och kvinnan varit mer hemma, tagit hand om barn, offrat egen karriär osv och sen om förhållandet skiter sig eftet 20 år står mannen med allt och kvinnan utan tillgångar, boende, erfarenhet och framförallt med urusel pension.

  2. Gud vad kul läsning!
    Jag har ett distansförhållande med jag som bor i södra Sverige och min pojkvän i New York. Det är 6 timmars skillnad och det är verkligen inte lätt, men vi båda vet att vi hade aldrig kunnat tänka oss nu att vara utan varandra så vi kämpar på. Kärlek övervinner allt <3

    • Kämpa på, var i en liknande dituation, jag i norra sverige, han i rhode island USA. 3 år senare är vi gifta och jag har flyttat över atlanten (greencard processen var något av en mardröm men värt de alla gånger om!!)

  3. Nellie! Det bästa som finns är att leva med någon som inte är likadan som en själv men som har samma värderingar och mål. Min sambo är lugn och mer tillbakalutad medan jag är mer som du, kan ha 100 järn i elden. Det bästa är att vi lär oss av varandra och våra personligheter smittar av sig och blir en perfekt blandning! Precis som ni! Och man måste få bli irriterad och diskutera, det hör till! Det allra viktigaste är att man alltid pratar med varandra, då växer man ihop och blir starka tillsammans! <3 Ni två är grymma ihop!

  4. Wow! Blev tårögd av att läsa detta, så fint att du hittat någon som matchar dig, ska bli så kul att följa er i framtiden. Jag blir så sugen på att själv ta upp ridningen igen var gång jag läser din blogg

  5. Säkert finaste inlägget du skrivit!!!! Asså wow, kärleken mellan er har verkligen känts av sen dag ett. Önskar all lycka till er verkligen <3

  6. Blev tårögd av att läsa det du skrev. Känner igen mig så mycket då jag lämnade ett riktigt dåligt förhållande och kort efter fann jag kärleken igen. Det var läskigt att våga igen efter allt som varit men jag vågade och är idag lyckligare än någonsin.

    Känner också igen mig mycket i erat förhållande då jag är väldigt stressad, med högt tempo osv medans min kille är väldigt lugn och han har verkligen den där ” allt löser sig” attityden. Kan bli galen på honom ibland men det är ju på grund av våra olikheter som vi passar så bra ihop!

    Du och Olav är så fantastiskt fina tillsammans! Ett riktigt power couple. Lycka till med allt!

  7. Men hur fint inlägg? Det bara lyser kärlek! Och såklart många skulle säga att ni gick för fort in i relationen, men vet man så vet man. Och ett förhållande handlar mycket om att ständigt växa, tillsammans men också att våga utvecklas individuellt. Jag tycker ni är modiga som vågar satsa, och ta både det positiva och negativa som kommer med det. Inget förhållande är en dans på rosor, men man måste våga och orka kämpa för det!
    Stort lycka till åt er båda, både personligt och professionellt! 🙂
    kram!

  8. Wow vilket inlägg. Jag började gråta🙈 glad för er! Alla borde ha en person i livet så som Olav är för dig❤️

  9. Så fint skrivet av dig! Och SJÄLVKLART att man gnabbar ibland, att gå runt och gulligulla med varandra 24/7 funkar inte när man bor ihop och ser varandra 24 timmar om dygnet. Här hemma är det alltid lite småtjat om disk, kläder som lagts framme osv och så har det varit i flera år och kommer mest största sannolikhet fortsätta vara många många år framöver 😛 MEN kärleken är minst en miljon ggr större än det. Jag hoppas på er! <3

  10. Börjar nästan grina av allt fina som du skriver. Har känt från början att ni är match make. Väldigt fint inlägg och griper tag i mig.
    Ni är verkligen superfina ihop och allt du beskriver är kärlek när den är rätt. med och utan gnabb, i ur och skur.
    Hejar på er!!!

  11. Vilket underbart inlägg att läsa hem från skolan, blev varm i hela hjärtat! Ni är som perfekta för varann, backar upp varandras svagheter och styrkor

  12. Jag har följt dig sedan 2011 här på bloggen och på senare tid även via sociala medier. Jag har alltså sett dig gå igenom X antal förhållanden och killar som jag hela tiden tänkt (utan att egentligen känna dig) att nej det där är inte killen för Nellie. MEN när du postade den första bilden på dig och Olav så tänkte jag bara ”ÄNTLIGEN! Där är han ju!!”. Jag vet inte varför, men det kändes bara så självklart. Även för oss läsare tror jag! Olav verkar ha den där ”down to earth-mentaliteten” som dina tidigare killar verkar ha saknat.
    Jag är så glad för din skull Nellie och det märks så väl hur bra ni trivs ihop. Du strålar verkligen numera!
    Önskar er allt det bästa, kramar❤️

  13. Wow Nellie vilket inlägg! Blev helt tårögd och varm i själen av att läsa det, det kan nog vara det finaste du skrivit! Ni är ett riktigt power-par och jag önskar er verkligen all lycka i framtiden, kom ihåg att uppskatta & älska varandra varje dag!❤️

  14. Fick typ tårar i ögonen!! Så häftigt att få vara med om sån kemi och kärlek. Blir lite lätt avis får jag erkänna 😉 Ni verkar helt fantastiska ihop ♥️

  15. Sjukt fin läsning❤️Man blir ju rörd verkligen, får en själv att få lite hopp att det kan ordna sig efter flers dåliga förhållanden❤️

  16. Så otroligt fint och äkta! ❤

    Kärlek innebär att vara olika, att kämpa tillsammans, att anpassa sig till varann, att älska, att bråka, och att lösa allt som livet har att bjuda på!
    Ge aldrig upp! 💞

  17. Så otroligt fint. Blev tårögd. Ni är grymma & det har vi läsare märkt, men att läsa detta visar exakt HUR grymma ni är. Både individuellt och tillsammans. All lycka och framgång till er! 🥰

  18. Jag var på väg att flytta till USA men sen mötte jag min pojkvän. Eller vi hade jobbat ett år i hop men vi började umgås och pang så föll jag för honom och han för mig. Så jag skippade att flytten och nu ska vi flytta till Thailand nästa år. Jag älskar att vi jobbar ihop. Men jag märker hur många som är så negativa kring det. De bara: Men hur orkar ni vara med varandra hela tiden. Men för oss så passar det så bra. Min kille brukar också säga om man är riktigt kär i någon så vill man vara med den hela tiden

    Kram Nellie

  19. Vackert inlägg Nellie! 🙂

    Önskar er all lycka och glädje på vägen framåt och jag måste säga: så fin text din mamma skrev om er! Tycker det är fint när människor träffar varandra – egentligen oavsett när i livet, men ni som är unga har ju sannerligen framtiden för er, att utvecklas ihop och även som egna individer.

    Allt behöver heller inte gå efter regelboken i hur saker ”ska vara” (tänker på det där du skrev om att dejta si eller så länge innan man vet något) ni gör och gjorde på ert sätt – och det funkade ju. Bara kör vidare. Är det rätt så är det lätt brukar det ju heta, (eller är det tvärtom på rätt och lätt? )

    Lev livet, er dröm och jag tycker det är fantastiskt hur långt ni redan kommit.

    Kram

  20. Wow vilket himla fint inlägg! 😍 så kul att läsa! Härligt att få följa er resa och ja lovar de känns ännu bättre när ni får erat egna hem och kan skapa era egna rutiner m.m ☺️ Stort lycka till, jag hoppas ni har många många många år framför er tillsammans 🥰 Kram

  21. Detta var ett extremt bra skrivet och ett alldeles fantastiskt inlägg. Jag blir alldeles rörd när jag tänker på er två tillsammans,ni är så otroligt fina! All lycka till er ❤❤❤

  22. Ni är så fina 😭😭 Spela roll om det går fort. Det är känslan som är det viktiga och att man som du säger kan ge och ta. Det gick väldigt fort när jag träffade min man med. Vi träffades i augusti 2015, jag flyttade hit i januari, i maj va jag gravid med våran son. Juni 2017 på sonens dop friade Johan till mig och så gifte vi oss nu i Juni 2019. Han blir också tokig mig och mina 200km i timmen ibland och impulsgrejer. Men han får mig även att lugna ner mig. Han är filbunken och jag är duracellbatteriet 😅 Sonen blev nånting mitt emellan 😉 Önskar er all lycka och jag hoppas verkligen jag får möjligheten att träffa er nån gång 😊❤️

  23. När man väl hittar rätt så vet man, spelar ingen roll om det gått kort tid tills man bor ihop osv.

    Jag och min sambo började prata över msn, genom att mitt ex spela nått spel med honom och sa detta är en schysst smart kille lägg till honom. Så vi pratade sporadiskt. Hade inte hört av honom på någon månad när han plötsligt hösten 2009 skrev: hej, vem är du, rensar min vän lista? Så jag svarade, visade sig att han bara rakt av raderade alla han inte kom ihåg utom mig. Hade inga planer för nyår det året alls och inte han heller, så han frågade om jag ville åka med till Köpenhamn. Sa sure det kan jag väl. Aldrig ens pratat i telefon, visste knappt hans efternamn osv åkte jag buss ner och möttes upp för att ta tåget. När jag klev av och såg honom så kände jag bara detta är rätt man för mig. Resten är historia, i år på nyårsafton firar vi 10 år ihop och 5 år som förlovade ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *