Om man får drömma lite, och kanske planera

Det kan vara läskigt att drömma och planera inför framtida år, men samtidigt så viktigt. Jag tror det är bra för att inte tappa motivationen inför varje vecka , månad och år. Jag pratar oftast inte så öppet om framtida planer och mål utan har det som en liten plan bak i huvudet. Men, jag tänkte dela med mig av lite tankar , idéer och mål just nu,

Om 1 år, vart ser du dig då?

I mitt privatliv så hoppas jag på att jag har flyttat hemifrån och har mitt eget. Jag har redan en plan nu på vart och det är ju på gården där de bygger och renoverar lägenheter. Vet ju dock inte hur lång tid det tar, men jag hoppas på snart så att jag nästa år har bott ett tag själv!

Inom häst vill jag ha byggt upp verksamheten, ha vår hemsida igång och ha en trygg bas. Sålt en av mina hästar och fått in lite pengar och byggt upp mitt bolag ännu starkare. Där ser jag mig om ett år och de är väl ett mål. Tävlar stadigt 145 på Tornado och smakat på 150

Stor dröm- 5 år

Då är jag 24 år gammal och har tjänat bra med pengar förhoppningsvis. Jag har alltid sagt att jag vill vara en ung mamma, 24-25 år gammal är max i tiden för mig i ålder. Jag hoppas att åren innan dess har haft ett flyt så att jag kan luta mig tillbaka och börja planera för det. Sen vet man aldrig med hästbas vart man håller till då, på ett år händer mycket , så fem år kan ni ju tänka er själv. Jag hoppas på att jag har ett eget place, en egen gård med tjugo boxar, om inte det så vill jag då bo i hus och hyra mig in på ett stort stall med folk som gör samma business som mig.

Jag vill ha tagit en hög placering i 150 GP, jag vill ha en trygg samarbetspartner som jag litar på och kan jobba bra med både ekonomiskt och i hästar.

Det är lite planer som jag känner just här och NU. Det triggar mig att tjäna pengar och jobba hårt för att klara det. Fem år är ganska länge och mycket händer för varje år, så det är en utmaning men som ändå känns rimlig. Jag vill alltid vara duktig och ung i mitt yrke. Jag vill ha åstadkommit dessa punkter innan jag är trettio år gammal. Inget fel med det, absolut inte de jag menar. Vara femtio år gammal och göra samma sak= lika ballt. Men för MIG är det viktigt och en grej som triggar igång mig och min motivation. Kanske har med min uppväxt att göra. Jag var först med att vara ung som bloggare. Jag var en av de första som tjänade pengar i ung ålder i den branschen. Jag är fortfarande ung och har mitt bolag sen fem år tillbaka. Alla har sina små nycklar helt enkelt för att jobba ännu hårdare och kanske till och med imponera.

För att samla ihop ämnet. När skaffade du barn? Sent eller tidigt? Tryggt boende före eller kom det i samma veva ? Hade du tjänat ihop alla pengar som du ville innan barn eller kom ditt mål något år efter ?

Hann du göra allt du ville göra?

Så långt ifrån men så intressant ämne tycker jag, då jag även vet att jag har en del äldre läsare här!

 

36 thoughts on “Om man får drömma lite, och kanske planera

  1. Ja du…. barnen kom när dom kom efter en hel utredning och hjälp på traven. Tyvärr flera år senare än tänkt. En skilsmässa senare och nä pengarna jag ville ha tjänat har gått åt till att driva ett hus själv, ha kvar hästen och försörja två barn. MEN jag är absolut inte bitter. Jag har det jag behöver. Vi kan inte åka på flashiga resor men jag har två fantastiska barn, ny sambo och min älskade häst lyckades jag ha råd att behålla mitt i allt. Så livet blir inte alltid som tänkt men man gör det man kan utifrån det. Älskar dock mitt liv ändå och så lycklig över att få känna kärlek igen. Som du förstår så är jag inte 25 längre och jag du har en del äldre läsare. Främst för att jag fullkomligt älskar hästar. Resten av ditt liv matchar inte mitt men fortsätt med ditt driv, drömmar och ambitioner. Det kan jag va avis på emellanåt. Stort lycka till !

  2. Jag själv var 22 år då första barnet föddes. 23 år då andra barnet kom och hann bli 25 år innan tredje (och än så länge sista) barnet kom. 🙂 Har före, under tiden och även nu såhär efteråt (är 28 nu) pluggat. Läser till förskollärare men har även jobbat inom vården en hel del under tiden.

    Så nej, ekonomiskt har jag inte varit i mål innan barnen kom. Men jag tänker väldigt mycket att allt det löser sig. 🙂 Livet slutar inte bara för att man blir mamma, möjligheterna slutar inte dyka upp bara för det heller.. 😀

  3. Jag fyller 30 i år och barnen kom drygt ett halvår innan jag skulle fylla 27 respektive 29.
    Vid det laget hade jag varit tillsammans med min (numera) man i 6 år när vår dotter föddes 2016.
    Vi hade gjort mycket av det vi önskade. Vi bodde i en fin nyproducerad lägenhet, hade haft möjlighet att resa väldigt mycket och ha tid för varandra. Så barn låg verkligen rätt i tiden för oss.
    Just nu är vi i fasen där vi längtar efter ett hus, då lägenhet inte känns optimalt med barn. Så vi kommer nog ta ett väldigt stort steg och flytta från Stockholm till Gotland (där jag är uppväxt) och bygga ett eget hus. Förhoppningvis står vårt drömhus färdigt i augusti 2020.

  4. fick första barnet när jag var 22. perfekt ålder för oss kände vi. nu är jag 27 och har en femåring och en tvååring. älskar livet med barn. det suger såklart ibland men mest är det härligt.

  5. Läst din blogg till och från i många år, men tror konstigt nog att jag aldrig lämnat en kommentar?! Tycker du är så himla ball och grymt duktig!! Många gånger jag blivit inspirerad och motiverad av ditt driv.
    Sånna här inlägg är lite extra roliga att läsa tycker jag 🙂
    Är 24 år och har typ aldrig vart så lost som jag är nu. Är på ett jobb som jag trivs sådär på, har kille och bor i lägenhet med honom. Känns som jag står och stampat här ett tag nu, och att skaffa barn i nuläget känns inte alls rätt. 24 är lite den åldern man står mellan att bilda familj eller karriär. Halva ens kompiskrets lever för utgångarna på helgerna medan den andra halvan är gravida eller är hemma och byter blöjor. Jag vill inget av det, men vet samtidigt inte vad jag vill göra istället typ? Det enda jag vet är att åka till jobbet mellan 8-16 för att sen komma hem, äta, sova sen det på repeat. Tillfredställer inte mig alls, får lite panik på den vardagen.

    Jag tycker du verkar vara så duktigt på att planera och strukturera din väg till dina drömmar/mål. Hur gör man? Jag vet att du gick ur ett förhållande nyss som inte fick dig att må bra. Hur tänker man och gör man för att bryta sig loss från något man inte trivs med? Det är så lätt att säga att det är bara att säga upp sig från jobbet om man inte trivs eller ändra vardagen om man inte är nöjd osvosv. Men i verkliga livet är inte bara att göra. Hade vart kul att läsa dina kloka ord om det haha.

    Stor kram till dig Nellie, du är awesome ❤️❤️❤️

    • Vet du vad jag tror? Jag tror att du är påväg att hitta en djupare mening till livet.

      Om du är osäker på hur du ska hantera din situation tycker jag att du ska börja med att jobba med dig själv på insidan, lära känna dig själv på ett djupare plan osv, verkligen stanna upp och fråga dig själv hur du mår, vad som känns bra eller mindre bra osv. Varför tror du att det är så? Det behöver inte vara svårare än att typ skaffa dig lite egentid och bara reflektera, börja skriva ner dina tankar.

      Men jag är inte expert och du kan såklart välja att göra vad du vill. I vilket fall som helst önskar jag dig lycka till med allt <3

  6. Jag fick barn när jag var 24. Min kille ca 26 år. Jag har också alltid velat vara ung mamma, där såg jag mig själv och så blev det! Ångrar inte en sekund. Tyvärr gled man ifrån lite vänner då man prioriterade olika, man märkte vilka som va ens äkta vänner. För min del kom hästarna lite åt sidan men det va mitt egna val. Det kan jag alltid ta upp igen 🙂 innan barn köpte vi och renoverade en lägenhet och ett radhus på så vis fick vi ihop en budget till att köpa vårt drömhus med 7 rum 🙂

  7. Jag är själv ung mamma och ångrar inte det en sekund. Jag fyller 22 i höst och väntar vårt andra barn i september 🙂 Har stabilt jobb och boende och hade inte kunnat ha det bättre, bor med mannen i mitt liv och vår fantastiska dotter. Ser så mycket fram emot kommande åren, vara ung, pigg och stark med 2 små barn❤ Alla är olika och det är ju det som är så bra!

  8. Jag skulle fylla 23 när jag fick mitt första barn och 25 när jag fick mitt andra. Då hade jag och min mamma 2 hästar tillsammans och jag och mannen flyttade till hus när andra barnet föddes. Jag hade precis gjort klart min universitetsutbildning när vi fick första barnet så jag hade inte tjänat ihop de pengarna jag ville. Men min man jobbade och betalade det mesta så jag har inga studielån. Det såg vi som en investering i vår gemensamma ekonomi inför huslån etc. Vi hade även 2 stora hundar som tyvärr inte finns kvar idag. Jag har under tiden barnen var små jobbat heltid och läst en vidareutbildning på avancerad nivå på halvfart, distans under 3 år med sambon jobbande borta på veckorna. Jag känner igen ditt driv i mig själv och tycker det är en av anledningarna till att din blogg är så givande trots att jag idag är 35. Barnen är idag 10 och 12 år och dottern har precis fått sin första egna ponny efter 2 år med foderponny. Jag älskade att vara en ung mamma och att jag idag fortfarande hänger med på allt som händer i barnens liv. När vi skulle skaffa barn fanns det inte en tanke på att det inte skulle gå att bli gravid, nu tyvärr har jag många kompisar runt mig som i ca 35 års ålder kämpar med ivf. Så det går ju inte alltid att planera, men jag tänker att då får man ändra sig under tiden. Planera om, svårare än så är det inte. Tycker du har rimliga och bra planer, bara att fortsätta ditt fina arbeta så tar du dig dit. Jag träffade förövrigt min man när jag skulle fylla 18 och vi är fortfarande tillsammans, så bara för att man träffar sin kärlek som ung behöver inte det betyda att det inte kommer att hålla. Lycka till i framtiden.

  9. Jag flyttade hemifrån då jag var 17, men har fortfarande inga barn och fyller snart 30. Har en sambo sen 4 år tillbaka, 2 egna hästar (och ett föl bakas i en av deras magar), 2 hundar och 2 getter. Vi driver en turridningsverksamhet med 25 hästar och tjänar helt okej. Är inte särskilt sugen på att skaffa barn, iallafall inte ännu. 🙂

  10. Är 32 år. Fick mitt första barn precis innan jag fyllde 29. Väntar nummer två i juli. Min plan som tonåring var att vara klar med barn runt 24, men det ville inte sig inte riktigt så, svårt att bli gravid. Jag tacksam att jag inte blev gravid tidigare, var alldeles för omogen, livet var struligt innan 24 och det skulle varit med fel person. Men samtidigt så skulle jag vilja varit ung mamma, varför vet jag inte riktigt. Eller jo, ville ha fler än 2 barn men nu känner jag att jag är 32 nu och ska det ta 3 – 4 år igen så blir jag 36 och det känns för gammalt för mig personligen, att andra gör det lägger jag inga värderingar i. Sedan så har jag fått svåra komplikationer båda gångerna så vill inte riskera det igen.
    Har varit tillsammans med min man i snart 10 år och gifta i 5. Vi hyr ett hus på landet just nu, har bott här i 7 år tror jag, räknas väl som någorlunda stabilt tycker jag. Håller på att spara till att köpa ett hus men dels är det skitdyrt i det landet jag bor i och dels är läget vi bor i nu helt underbart så vill egentligen inte flytta men vi behöver lite större.
    Har gjort det jag ville göra innan barn, resten kan göras med dom eller senare. Har ett bra jobb inom marknadsföring även fast jag inte gick klart gymnasiet.
    Blev lite spretigt och pladdrigt, men men 😊
    Dina planer låter bra tycker jag.

  11. Jag trodde aldrig jag skulle vilja gifta mig, skaffa barn osv men tjii fick jag.
    Träffade gubben slutet av 2015,förlovade och gifte oss 2017 och 2018 köpte vi vår hästgård.

    Nu står jag här 2019, nyss 28år fyllda med vårt första barn i magen, gift, gård och bara njuter.
    Dock är väl inte min karriär topnotch då jag är sjukt trött på att arbeta som personlig assistent och arbetsledare och inte vet vad jag vill jobba med efter mammaledigheten heller 🤦‍♂️

  12. Hej!
    Spännande planer och framförallt mål!
    Jag var 22 när min son kom, han är 5 månader nu, tillskillnad från många andra tycker jag att få barn inte har hämmat mig i min karriär, varken jobb eller privat. I stället för att se ”allt man inte kan göra” med barn, så försöker jag att hela tiden se möjligheterna med bebis, hur kan jag göra för att göra samma saker som jag gjorde innan, men på ett annat sätt? Hur gör jag det smidigast för oss båda?
    Boende skaffade vi under tiden, jag och min sambo hade flyttat hem för att kunna spara upp till en kontantinsats, sen blev jag gravid och det vart ett husköp. Inte vårt drömhus absolut inte, men det var planen även innan. Här kommer vi bo i ca 4år till, förhoppningsvis har unge nr2 kommit då, men ändå innan de ska börja skolan och sånt räknar vi med att ha flyttat till gård, eller byggt något eget, det är inte hugget i sten än.

    Nu har jag inte hästar längre och det är varken min karriär eller hobby längre, men jag håller på med en väldigt tidskrävande, pengakrävandd men framförallt fokuskrävande hobby nu och har gjort i många år och jag skulle inte säga att skaffa barn har hämmat mig i detta. Endast kroppen som kanske inte är 100% som förut men nästintill!
    Kram på dig och stooooort lycka till med dina framtidsplaner!

  13. Här har du en perfekt gård! https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/valvardad-hastgard-nara-flyinge.htm
    Du tjänar mer alla gånger på att köpa eget så fort som möjligt så är det bara, jag hade verkligen tänkt över det noga iaf, vet att det kan vara skrämmande, men har man möjligheten så är så fort som möjligt bäst, du betalar liksom till dig själv, inte till andra och pengar som bara ”försvinner” när du hyr in dig. Just denna gården är helt perfekt, pedantskött, extremt bra i ordning och väldigt välplanerad och lagom stor.

    Hoppas Olav är lite med på ett hörn i din resa/plan/dröm 😉

  14. Inga barn för min del, inte heller planerat att skaffa några barn. Men jag tror att mycket har att göra med att skapa en trygg tillvaro för sig själv och sin partner, så man orkar hålla igång det när barn(en) väl kommer. Då blir det ju annat fokus! 🙂

  15. Jag är betydligt äldre än dig, 38 år.
    När jag var yngre ville jag inte ha barn alls. Jag hade min kille å min häst som jag tävlade med. Sen tog det slut med killen och killar och fest fanns bredvid hästen och tävlandet. Jag bodde i en liten etta, jobbade först på en industri för att sen bli arbetslös. Jag var nog ganska vilsen på den tiden. Var glad att jag lyckades ha kvar hästen mitt i allt. När jag var 28 träffade jag min dåvarande kille. Livet förändrades och jag insåg att familj kanske inte var så tokigt ändå. 1 år senare fick jag ta bort min älskade häst. Blev ingen ny utan vi skaffade hund istället. Red dock regelbundet ändå. Fick barn när jag var 32 år. Perfekt om du frågar mig. Däremot blev det inget syskon. Kände mig nöjd med ett barn. 3 år senare tog det slut mellan mig å pappan. Då började ett nytt liv. Bara se sonen varannan vecka, och helt plötsligt vara helt själv en vecka. Hade dock hunden och min hobbyridning att hålla igång. Fick även ett helt fantastiskt jobb när sonen var 1,5 år. Så vart är jag idag då? 38 år gammal? jo, sonen är ju här varannan vecka, men man har lärt sig leva med det. Jag har kvar hunden, jag håller på och utbilda mig till apotekstekniker och har träffat en kille med ett barn i samma ålder som mitt och vill heller inte ha fler barn. Vi bor dessutom bara 1 km ifrån varann och planerar på att flytta ihop i sommar.
    Livet går upp och ner och man kan planera ihjäl sig, men det blir aldrig som man tänkt ändå. Huvudsaken är att man kommer upp från dalarna, tar tag i livet och sätter nya mål 🙂

  16. Jag vill också bli mamma tidigt. Är 19 idag men vill gärna bli gravid när min spiral ska tas ut om 3 år (fast egentligen vill jag bli gravid nu, helst igår haha).

    Lever med ångest och depression och utan någon vidareutbildning/fast jobb efter gymnasiet så det känns viktigt att prioritera det först innan man tar sig an ett barn. Stabil partner och bostad finns redan och drömmar om att resa/vara spontan är väldigt få. Längtar mest efter familjelivet

  17. Jag kommer ha fyllt 32 när jag får mitt första barn om allt går som det ska.
    Min man och jag började försöka för en handfull år sen när jag var 27 och jag hade helst blivit mamma innan 30.
    Nu blev det inte så då vi behövde hjälp att bli gravida med ivf.
    Planen sprack, men det blir nog bra ändå.
    Jag har drömmannen och drömhästen, jobb som jag trivs med och en buffert på sparkontot som kan köpa nya hushållsmaskiner om alla skulle råka explodera samma månad.
    Men jag har däremot kvar saker på min bucket list också, jag har inget ”livet före och efter-barn” de är sammanvävda i hela planen.

    Mitt råd till dig är att inte forcera saker, låt var sak ha sin tid, ha drömmar och mål, men få inte panik om något skiter sig från ursprungsplanen och du behöver använda plan B (eller C)

  18. Jag och sambon hade fasta jobb och tryggt boende innan vi skaffade barn vid 26 års ålder. Jag hade också önskan om att bli ung mamma redan vid 23-24 men min sambo var inte redo då. Så Jag väntade in honom tills han en vacker dag sa att han var redo. Nu i efterhand ångrar han sig att det tog så lång tid för livet med barn är underbart, som någon annan skrev över, livet tar inte slut när man får barn, det byter fokus bara 🙂
    Klart tiden försvinner mer och det behövs två engagerade/stöttande partner för att få det att fungera. Tålamod och styrka för att gå igenom alla prövningar som föräldrar och inte ge upp.
    Resor och annat har aldrig varit min grej, jag drömde om familjelivet som ung tjej 🙂

  19. Jag är 32 och har börjat fundera på barn först nu. Jag har rest, studerat, varit fri, testat olika jobb, höjt min inom karriären, lekt av mig (krogen och partners), köpt mig en bostad som jag renoverat och tjänat pengar. Mina kompisar har inte heller barn utan har valt samma väg som mig. Mina föräldrar skaffade också barn sent för att skapa en härlig karriär. Jag är riktigt nöjd med att jag väntat länge, min frihet är så otroligt viktig.

  20. Fick min dotter 21 (nästan 22) år gammal, hon bli två i slutet av juli. Det absolut bästa jag gjort.
    Och nä, hade inte hunnit spara ihop ordentligt med pengar som jag velat. Inte köpt bostad heller. Hyr dock ett hus och det duger sålänge. Jag är långt ifrån att nå min dröm men börjar komma en bra vit på vägen. Inom 2 år hoppas jag ha köpt mitt drömhus 😍 har ettjobbigt beslut framför mig när det kommer till hästfronten, har en alldeles för fin häst som besitter så mycket kapacitet med rätt ryttare. Och den ryttaren är definitivt inte jag.
    Min hjärna säger sälj och har gjort ett par år medans hjärtat håller på att gå sönder av tanken.
    Men varje morgon när man vaknar och knappt orkar gå upp så kommer det där fantastiska leendet från den bästa lilla personen i världen som kallar mig mamma ❤️

  21. Själv är jag 16 år idag. Och när jag är klar med gymnasiet-om 3 år vill jag utbilda mig till jurist och därefter vill jag driva en egen advokat byrå samt syssla med politik vid sidan av då det är något jag brinner för och vill förändra samhället till det bättre, i en konservativ riktning. Barn vill jag skaffa innan jag är 35 och jag vill ha 5-6 barn samt ha gift mig med en liksanniad kille, politiskt då. Jag vill även bo i ett stort och fint hus i Djursholm eller på Lidingö. Detta är mitt mål/dröm med livet.😊

  22. Jag är lika gammal som dina föräldrar och var 27 när första barnet kom, 28 år andra och 36 år tredje. Jag hade utbildat mig till yrket jag har idag och även min sambo hade en fast tjänst sedan många år. Vi bodde i lägenhet första tiden av äldsta barnets liv men hann flytta till egen villa innan nästa barn föddes. Dvs vi hade en trygg grund att stå på. Jag kan idag tänka att jag känt mig mest lugn och trygg med tredje bebisen. Men hade ändå inte velat få första barnet i så ”sen ålder”. Allt blir nog bra i vilken ålder det än sker, bara man gör sitt bästa för att göra situationen/förhållandet/föräldrarollen/livet så bra man kan just där och då! ❤️

  23. Fick min första dotter när jag var 23, hade inte planerat det, då jag befann mig i Tyskland och jobbade som beridare fortfarande (hade distans med min kille i Sverige sedan 1 år tillbaka) sagt och gjort, sa upp mig, flyttade hem. Fick dottern. Satsade på en annan karriär inom ekonomi/investeringsbolag. Är idag 27, får snart mitt andra barn. Tjänar mer än väl, så för mig skulle jag säga att när min dotter väl kom, fick jag extrem motivation till att göra karriär och tjäna pengar. Idag har vi det väldigt bra ställt och kan invänta barn nr 2 med helt andra förutsättningar än med det första. Vi hyrde till en början i andra hand och bor idag i våran drömvilla i Stockholm. Hästar har jag 2 stycken per idag som gått 1.30 med mig, den andra är tävlad 1.45 med annan ryttare då jag ska ärlighetens namn säga att det var svårt för mig att prioritera hästarna när min andra karriär tog fart. Men jag tänker att allt har sin tid, och nu ligger hästarna lite på lågt. Min take från ung mamma är allt behöver inte vara i närheten av ordnat. Man löser det ändå i slutändan! You go!

  24. För mig var det viktigt att ha en utbildning innan jag skaffade barn så att jag kunde försörja mig. Samma år jag fyllde 25 så blev jag färdig sjuksköterska. Min sambo som är 5 år äldre ville ha barn innan han fyllde 30, så ca ett halvår innan jag blev färdig ssk började vi försöka skaffa barn. Dock var det inte så enkelt så tog 2 år innan vi fick våran dotter. Jag är ändå glad att vi väntade så att jag han bli färdig med min utbildning, jag han ju nu jobba ett par år och spara ihop lite pengar vilket gjorde att jag kunde behålla båda mina 2 hästar under mammaledigheten. Nu är jag 29 och är höggravid med barn nr. 2. Vi bor på en liten hästgård och jag har kvar mina 2 hästar. Vi lever ett bra liv, men relativ höglevnadsstandard. Visst ibland kan jag ångra att jag inte gjorde vissa saker innan jag stadgade mig med sambo och barn (t.ex jobbade utomlands). Men tänker att livet tar ju verkligen inte slut för att man skaffar barn, så jag hinner nog med allt jag vill ändå 🙂

    Lycka till med allt, du är en sån driven tjej så du kommer garanterat att nå dina mål!! 🙂

  25. Fick barn ett två och tre när jag var 23 ,26 och 30. Pluggade på universitetet under tiden och skaffade mig ett bra jobb som jag fortfarande älskar. Helt fantastiskt att bli mamma och vara förälder oavsett ålder. Numera har jag även en liten son som är 4 månader. Han är vår guldklimp och hela familjen älskar honom så. Jag är 41 i år! Jag fick helt enkelt uppleva att vara både en ung förälder och en äldre.

  26. Jag är 26 blir 27 till hösten och det är först nu som jag känner att jag börjar hitta en stabil punkt i livet. Jag bor i en liten stad där det är svårt att få jobb om man inte känner någon på nått företag som kan få in en. Men jag har slitit, tagit alla jobb jag fått för att kunna ha råd med min häst. Det i samband med att jag va i ett destruktivt förhållande där mitt ex är hemsk person. Han misshandlade mig både fysiskt och psykiskt. Efter 6 år i den fruktansvärda miljön så lämnade jag det förra året 🙂 Jag skaffade egen lägenhet, fick en fast anställning inom kommunen (jobbar på förskola) och träffade världens mest underbara kille på samma jobb 😂 Nu ett år senare så har vi köpt en lägenhet ihop och livet är hur bra som helst!
    Vi hade en diskussion häromdagen när vi pratade om just barn och ekonomi. Jag själv tror aldrig att jag kommer känna mig redo för barn rent ekonomiskt just för att jag inte vill lägga allt jobb på honom. Medans han säger att allt löser sig när det kommer till det. Det är först nu som jag känner att jag skulle kunna ge mitt barn ett bra liv, vi har ett extra rum i lägenheten om vi vill bo kvar några år till men ändå ta det steget. Jag har sagt att jag vill ha mitt första barn innan jag fyller 30. Så vi får se när den dagen kommer 😜

  27. Jag och min sambo har väldigt mycket vi vill göra och uppnå tillsammans, både som par och individuellt. Därför vill vi vänta med att skaffa barn, åldern är inget som stressar oss.
    Är idag 27 och vi har varit tillsammans i 6 år. Under den tiden har vi byggt upp en ekonomisk grund att stå på Inför framtiden och nu satsar vi på att fånga våra drömjobb.
    Så ja, för oss är det högt prioriterat med en stabil ekonomi, ett bra boende och få uppnå våra högsta drömmar innan vi kan lägga all energi på en liten mini människa.
    Otroligt individuellt vilka prioriteringar man har, men i slutändan tror jag man blir lycklig hur man än väljer att göra.

    Stor kram på dig Nellie

  28. Jag skaffade mig lång universitetsutbildning direkt efter gymnasiet. Jobbar nu med precis det jag älskar och tjänar dessutom bra! Är gift sedan flera år tillbaka och vi lever livet, min man och jag. Vi har fint boende, reser, äter gott, går på föreställningar och konserter, kan ta långa sovmornar, gör precis vad vi vill, när vi vill (tillsammans eller var för sig). Frihet!!!
    Är 35 år och har aldrig känt suget efter barn. Inte nu heller. De flesta av mina vänner har barn och när jag umgås med dem och deras familjer känner jag mer och mer att det är rätt beslut för mig att inte skaffa barn. Känner inte att det finns något lockande alls med det livet faktiskt…

  29. Ja livet idag (fyller 26 i år) är inte så som jag trodde det skulle vara vi denna åldern. Jag hade velat ha en gård och ett bra förhållande nu. Istället har jag nyligen flyttat hem till mina föräldrar efter en separation från ett dåligt förhållande, kille med drogproblem…

    Så jag är ändå så tacksam att jag trots några tunga år med exet (som är superfin på många andra sätt) lyckades plugga klart till mätingenjör och sedan få kraften att göra slut, hemsk att inse att det inte fungerar och såra någon som man faktiskt älskar trots allt… men känner mig stark och skör på samma gång ur hela den skiten.

    Liver flyter på trots att det ligger ett litet sorgset täcke över det hela för tillfället, men vet att det kan bara bli bättre nu!

    Nu satsar jag på nya jobbet, tjäna pengar till min framtida gård och ett förhållande får vänta, gav all kraft till förra så orken finns inte kvar för det, men framtiden känns ljus trots allt.

    Barn tror jag inte att jag vill ha, ser det inte nu i alla fall, svårt att sätta i såfall en ålder jag vill ha det vid, sådant skiter sig lätt. Har många bekanta som tyvärr kämpat i flera år för barn och det är verkligen inte alltid lätt att planera och tro att det går så lätt. (Men enligt sexualundervisnigen i skolan lät det som man kan bli gravid bara av att snorre nuddar snippan😂)

  30. Jag var 27 när jag fick mitt första barn. Arbetslös, bodde hemma hos min mamma. Jag hade efter gymnasiet hamnat i en svacka. Sålt min älskade ponny, slutat rida. Kände mig rotlös, bodde utomlands i några år. Enda anledningen jag flyttade hem igen var pga jag var gravid. Min dotter ändrade mitt liv totalt. För första gången kände jag en mening med livet. Jag kämpade som ensamstående mamma i 10 år tills jag träffade min nuvarande sambo. Vi fick vår son för 3 år sedan och min fina dotter är snart 14 år. Jag älskar mitt arbete trots det är inget arbete som kommer göra mig förmögen men jag tycker det är roligt att gå till jobbet och jag arbetar ofta över trots jag egentligen inte behöver. Jag har även tagit upp ridningen igen och har ett nytt mål i livet trots mina 40 år. Att köpa min drömhäst och få tävla igen ❤️ Lycka till med allt, ibland är det bättre att låta livet ha sin gång än att planera för mycket.

  31. Sa alltid som barn att jag ville ha barn tidigare än när min mamma skaffade sitt första. Mamma fick sin första (min storebror) det året hon skulle fylla 28. Jag har fyllt 26 i år och är långt ifrån att skaffa barn. Har i år gått ur ett långt förhållande där vi ändå hade olika syn på framtiden. Jag ville gifta mig och skaffa barn, det ville inte han.
    Så nu är jag singel på 26 år och bor fortfarande hemma. Bor några mil utanför Stockholm men jobbar i Stockholm. Så min plan nu är att spara som en tok och har råd att helst flytta innanför tullarna i Stockholm. Lyckas jag så kan jag flytta dit om cirka två år. Sen om något händer på vägen dit vet jag bara i framtiden.
    Just nu dejtar jag en ny kille men varken han eller jag vill ha något fast just nu. Och det är jag också väldigt tillfreds med. I mitt förra förhållande så kände jag mig så tvungen att umgås med honom. Och jag jobbar väldigt oregelbundna tider och även skift (svänger mellan natt och dag väldigt oregelbundet där också). Så när jag jobbar så är det jobba, sova, jobba, sova som gäller. Men just nu är det det livet jag har valt. Och det var nog faktiskt länge sedan jag var såhär nöjd med mitt liv. Det blev inte som jag tänkte. Ville inte bo hemma, vara singel och barnlös vid 26 års ålder. Men jag tror också att det kommer när det kommer 🙂

  32. Vart oplanerat gravid som 18åring, idag har jag 3 (10år,6år och 8 månader)barn och fyller 29 i år. Hann aldrig ta studenten eller skaffa mig nå jobb. Så fick vackert förlita mig på min man att han skulle försörja oss, de gick bra för då hade vi bara ett barn, lägenhet, en liten chihuahuablandis och en katt 😉 Idag har vi båda fasta jobb och en gård med 4 hästar, 2 hundar, 2 katter och 2 kaniner. 😍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *