Vaknade upp

Såklart vill jag inte ligga sängliggandes & på halvfart när jag precis hittat mig själv, fått sån jäkla energi & vilja tillbaka. Så typiskt att sånt här ska uppstå då. Blir så irriterad och ledsen. Livet är ju knappast lätt, så är det bara. Rädd att jag ska tappa gnistan nu igen & ligga på halvfart. Kände knappt igen mig själv i tisdags eller dagarna innan, helt ny person. Får se det här som en återhämtning istället för att kunna gasa ännu mer framöver.

Men som tillägg till mitt inlägg igår så vaknade jag verkligen. SÅ MYCKET som står på spel i min vardag om det skulle vart allvarligare. Jag har sex hästar i stallet, vem ska rida dom? Inte hästar som vem som helst kan sitta upp på heller. Verkligen speciella. Dom ska tävlas, vem fixar det? Hur hade min vardag gått ihop, det förstår inte jag. Jag var så chockad & rädd på akuten & det såg nog alla som var i samma rum. Hade fullständig panik. Inte för mig själv, jag levde ju. Men den smärtan jag hade kändes verkligen som något riktigt riktigt illa. Ställde in mig på att minst tre månader är jag väck. Jag är en sån stor del i min vardag & till mina jobb. Katastrof verkligen , trots mina sprickor så är jag ändå tacksam. Någon där uppe vakade över mig iaf.

Det här var jag 6h innan händelsen liksom. Pigg & stark.

Nu sitter jag här & kan knappt ta på mig en tröja. HOPPAS att kroppen läker snabbt. Kroppar är fantastiska så kom igen!

7 thoughts on “Vaknade upp

  1. Känner så igen den smärtan du beskriver från när jag råkade ut för en mopedolycka för ca 15 år sedan. Jag krockade med en bil dagen efter jag hade tagit mitt moppekort. Först när jag vaknade upp så minns jag att jag trodde att jag hade blivit förlamad, för jag kunde varken känna eller röra min kropp. När ambulans, brandkår och polis kommit till platsen så kunde jag börja röra på mig och hade egentligen inte särskilt ont då heller. Men i ambulansen kom smärtan. Jag minns särskilt smärtan i höften och jag var helt övertygad om att jag både hade brutit massa ben i kroppen och hade inre blödningar. Jag skrek rakt ut av smärta när läkaren undersökte mig på sjukhuset. Men, precis som för dig, så hade jag inga skelettskador. Men smärtan va ändå outhärdlig. Tyvärr så minns jag inte hur länge det satt i men det blev sakta men säkert bättre! Det är ju som sagt ganska längesedan men jag har för mig att det ändå gick ganska snabbt. Det var några dagar som jag inte kunde gå till skolan eller stallet, men snart var jag tillbaka igen. Minns dock inte hur lång tid det tog innan jag kunde sitta på en häst igen.. Så det går över Nellie, bara håll ut och ta hand om dig själv nu! Krya på dig!

  2. Vill bara dig väl! Men varför frågar dom om film/serietips, hänger på sociala medier och bloggar när du har hjärnskakning? Det är farligt och ger mer smärta. Känn inte att du behöver uppdatera, tillfriskna istället!
    /En som haft hjärnskakning 2 ggr….

    • Jag håller med dig. Haft hjärnskakning två gånger. Andra gången riktigt illa. ”svävade runt” och var mycket förvirrad i över en vecka och hade stora problem med hjärntrötthet i ett år efteråt. Det har gått två år till sommaren och först nu kan jag säga att jag är återställd och koncentrationsförmågan är helt tillbaka.

      Krya på dig kramar Nellie! 💗

    • Håller med. En hjärnskakning är inte o leka med. Man ska göra ila o ta det lugnt att hålla på med mobiler o dator om man har hjärnskakning verkar ju konstigt om man fått det

  3. Krya på dig Nellie. Skynda långsamt – tänk på att du har hela livet framför dig så ta det lugnt så du inte får ångra det i framtiden att du gick igång för hårt för tidigt. Du fixar det!

  4. Om du inte sett den än så rekommenderar jag dig att titta på I huvudet på Gunde Svan när han träffar Peder Fredricson. Där finns en bra insikt om hur sjukdom/skada kan leda till framsteg och insikter. Tänkte det kunde passa och hjälpa dig hålla motivationen. Nu ska man väl vara lite försiktig med skärmar/intryck efter hjärnskakning men om några dagar kanske du kan titta 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *