Integritet

Är det bra att ha integritet eller kan det sätta många käppar i hjulet? Vad tror du?

Jag har sjukt mycket integritet som person, fast samtidigt har jag det? Jag låter ju flertal människor vara delaktig i min vardag och mina värderingar varje dag. Jag ska nu ha en serie där folk ska få en helt ny och annan inblick i mitt liv, min familj, mina vänner ,mina tankar om dagarna och min vardag helt enkelt. Jag skulle dock presentera mig som en människa med sjuuuukt mycket integritet även fast det kanske låter fel eftersom att jag vågar och vill dela med mig så mycket av mig själv och mitt liv. Jag tror att det kommer mer ifrån när jag ska möta människor, och möter samma människor ofta som det slår mig att dom här kan bli en del av min vardag. Då börjar jag backa, stänger in mig själv och bygger upp min lilla mur. Det kan vara min trygghet på många sätt då jag är extremt noggrann med vilka jag släpper in och inte, det har också lett till fel människor, tro mig. Magkänslan är tyvärr inte altid rätt. Det kan också vara en nackdel för mig själv i livet att ha så mycket integritet PLUS att jag inte vågar lita på människor, den kombon är inte alltid rättvis mot människor som kanske bara i grund och botten vill mig väl.

Kevin är väl den nyaste människan som jag på riktigt har släppt in och genuint själv velat lära känna, men så var det inte från börja dock. Han kan även idag säga att han fortfarande tycker det är svårt att läsa av mig, jag ger inga signaler alls och tar upp min mur. Jag kan även bara stänga av och inte visa några känslor alls, jag blir bara kall. Det är svårt, det handlar inte bara om offentliga personer osv, det är inte alls bara vi som är instängda och rädda, trött på det snacket. Det räcker att man någon gång blivit rejält sårad eller sviken. En gång, det räcker. Tro mig!

10 thoughts on “Integritet

  1. Ja, det stämmer så väl. Svek kan skada en rejält. Jag är 31 (!!) och har aldrig klarat av att släppa in någon PÅ RIKTIGT. Jag kan verka väldigt öppen, men egentligen är jag som en stängd bok som ingen kan öppna. Jag vågar inte ens öppna den själv 😛

  2. Jag känner igen mig i dina ord. Jag har bloggat i många år, varit väldigt öppen som person hela livet fast ändå inte. För egentligen finns det ingen som känner mig. Jag har en stark mur och är väldigt ”hit med inte längre”. Innanför min mur är det ingen som når. Inte ens mina föräldrar. Jag har världens bästa familj! Vi står varandra väldigt nära men jag har ändå min starka mur och många runt om mig vet att de inte vet allt om mig, de kan inte komma in på mitt liv ”på riktigt”. Jag backar lätt och egentligen kan jag bara säga att jag har en vän. Jag har mååååånga bekanta. Men bara en vän. Hon vet mer om mig än någon annan. Fast det är ändå ”hit men inte längre”.

  3. Jag tror man förlorar av att vara stängd. Jag var sån tidigare och mådde inte bra av det i längden. Att konstant vara rädd för att bli sårad skadade mig mer än vad det räddade. Idag försöker jag öppna mig. Om någon sviker eller utnyttjar så är det inte mitt fel. Jag tar inte längre skuld eller ändrar mig för att någon annan gjort fel

    • Jag försöker jag med nu. Är introvert ja.. och har i mina 2 förhållanden (är 28 snart 29) vart till o från stängd också (men ändå med mkt kärlek emot min kille!)
      …Men jag har just den känslan , sedan kanske något år tillbaka att jag förlorar mer på detta beteende än jag trodde. Just nu ej i förhållande och har svårt att fortsätta leva utan att sätta upp denna f-bannade muren. jag accepterar inte att folk och speciellt killar som verkl är underbara på många sätt o vis och bara vänner för Jag gör att det förblir så, kommer mig närmare. Men med en är det mer än så alltså jag har en crush själv. Men jag vågar inte. Jag vågar inte öppna upp mig! Och jag blir numera ledsen av det .. så ska försöka sluta att stänga in mig bakom denna mur som ni tar upp här. Tack f ännu en tankeställare

  4. Hej Nellie!

    Var ett tag sedan jag läste din blogg och ser att det hänt massor. Men detta inlägg om integritet var så intressant att jag måste svara på det på en gång. 🙂 Känner igen mig i att ha en stark integritet men ändå vara ganska öppen som person. Jag skriver ganska långa inlägg på FB, som ofta handlar om funktionsnedsättningar och vilka svårigheter för att inte tala om förutfattade meningar vi möter, som har ngn form av det. ( Jag är delvis rörelsehindrad numera. ) Jag är även krönikör på lokaltidningen på den orten där jag bor och skriver om både detta ämne och även om andra saker också. En del tror gärna att de vet hur jag är, att de faktiskt känner mig, som person….

    Njaaaa, inte riktigt väl? Blir min egen känsla. När jag skriver en text så kan jag ju själv avgöra undertiden hur den ska skrivas, jag kan radera och ta om. I tal eller när man samtalar med ngn eller några kan man ju inte riktigt censurera sina ord. Dock har jag i hela mitt liv varit ganska eftertänksam så jag har nog i grunden inte sagt allt jag tänker, till ngn. Jag har blivit sårad, jag har fått dåligt och bra bemötande (varav de bra stärker förstås!) av sjukvård och allmänhet.

    Men människor har också klivit över mina gränser, det gjordes redan då jag var barn i form av lång mobbning, som pågick under flera år. Lärare såg, men ingen ”kunde göra ngt” för grundprincipen var att JAG som har ett skelettsyndrom som gör att jag ser lite annorlunda ut skulle förstå varför andra tittade på mig…. Självkänslan dök och självhatet var en del av mitt liv. Jag har kämpat i hela mitt liv för att bli sedd som den jag ÄR, inte den man TROR att jag är. Detta har bland annat gjort att jag varit otroligt öppen med varför jag ser ut som jag gör, men att jag inte är utvecklingsstörd (inget fel att vara det, men är man det inte vill man inte bli bedömd som att vara det. ) och jag är många ggr livrädd när jag ska berätta och förklara – framförallt för personer som betyder ngt för mig, för jag är rädd att de inte ska förstå, eller vända mig ryggen när de hört allt.

    Jag drömmer om ett liv där människor ser varandra så som de är och förstår att alla har en ”ryggsäck” att bära, oavsett hur ung eller lite äldre man är. Och jo, min integritet är stor, men jag förstår när jag måste öppna upp mer än jag önskar – för att så väl allmänhet som tandläkare ska förstå.

    Och jag tänker, när jag läser dina starka innehållsrika inlägg som människor oftast alltid har en åsikt om: Du vet bäst hur du tänker och känner och hur dina hästar har det med mera. Folk kan ha åsikter ja, men även om du är öppen här och visar ditt liv som dessutom ska bli en serie är jag övertygad om att du har en plats inom dig som bara är till för dig och kanske även till dina närmaste.

    När jag skriver krönikor tänker jag alltid ”personlig men inte privat”. Och det är alltid en tolkningsfråga både för mig som skribent och för de läsare som ska ta del av texten. Lycka Till med allt Nellie! Jag följer dig vidare här. Stor kram från mig

  5. Känner så igen mig i att ha en mur uppsatt mot omvärlden, som kan vara svår att ta sig igenom. Håller helt med dig om att det spelar stor roll om man blivit sviken tidigare och det tar därför en bra stund innan man får lära känna den verkliga personen bakom muren.

    Många kramar!

  6. Integritet;
    Integritet är en egenskap som innebär att någonting är väl sammanhängande (integrerat) och motsägelsefritt inom ramen för vissa principer. Ju bättre detta någonting hänger ihop och har färre motsägelser (interna fel och konflikter) desto högre grad av integritet har det.

    Integritet i den betydelsen är ett begrepp som innebär frihet från (och/eller avsaknad av) självmotsägelser i handlingar, värderingar, metoder, principer, förväntningar och så vidare. Inom etiken handlar det om ärlighet och sanningshalt[källa behövs]. Integritet kan betraktas som motsatsen till hyckleri i den meningen att det ytterst handlar om huruvida något är konsistent eller självmotsägande, exempelvis skall diskussionsparter med (möjligen skenbart) olika värderingar antingen stå för dessa eller också erkänna ett analytiskt misstag och justera sin åskådning.

    I många sammanhang handlar det om kvaliteter som ärlighet och en helgjuten[förtydliga] karaktär som individ, organisation, etc. Man[vem?] kan tänkas värdera graden av integritet efter i vilken utsträckning man handlar efter de värderingar, övertygelser och principer man hävdar att man har.[förtydliga]

  7. Integritet handlar egentligen inte om hur mycket man delger andra om sig själv. Vem eller hur många som får ta del av ens liv.
    Det handlar om att stå för sina åsikter (i ditt fall även att stå för det du delger dig av som är personligt), veta vem man är, att ha mål som man jobbar mot och att man är så stark i sig själv att man litar på dom val man gör i livet är rätt för en just nu och att inte låta vem som helst påverka en i ens val.
    Precis så upplever jag att du är Nellie!
    Även om det tidvis är svårt för dig när negativa kommentarer haglar in, eller när andra försöker påverka dina val, så vänder du inte kappan efter vinden för att behaga dessa personer.
    Så nästa gång någon säger att du har hög integritet så tvivla inte på det utan ta det som den komplimangen det är 😊

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *