Balans i livet?

Ställer frågan till er. hur hittar ni en bra balans i livet? Jag kan vara sjukt duktig på det i perioder och i vissa perioder får jag som en panikattack totalt och bara släpper allting, jag hittar inte en balans. Behöver inte gå in på det speciellt noggrant eller förklara för er detaljerat. Men när jag har en bas i livet som nu. Den största basen är mitt jobb, det fokuserar jag väldigt mycket på just nu och där jag lägger min tid, för det tar mycket tid och energi. När jag lägger min tid och energi på det till hundra procent och dessutom lägger resten av min energi och tid till allt annat som är grundläggande- Socialamedier och stallet så kan jag nästan få panik, eller jag sätter mig i en konstig sits. Börjar istället tänka och överlägga oväsentliga saker, skapa drama hemma tex för att dra ur den sista energin ur mig själv istället för att fortsätta jobba och skapa resultat. Förstår ni lite hur jag menar? Den perioden är jag i just nu. Gör mycket, vill mycket, jobbar stenhårt egentligen men fokuserar också på små  små saker däremellan. Prioriterar typ att dra ut med kompisar när jag jobbat som satan och är egentligen trött och bör komma ikapp sömn, för i mitt huvud har jag ”bara” jobbat och inte hunnit hänga med kompisar- så det gör jag nu på min lediga helg, är egentligen trött som bara den men kör på ändå…. Nellie i ett nötskal, ska finnas tillgänglig för alla och ska tänja på gränserna tills det en dag- som idag tog slut. Fick kortslutning i hjärnan totalt, det bara brast. Inte för att jag har mycket att göra så att jag får panik- no. Mer att jag får ångest över att jag bara i den stunden tänker på mig själv, min karriär, min inkomst, mina mål osv. Jag jag jag jag jag! DET får jag panik över. Jag är den människan som vill så jäkla mycket med mig själv och mitt liv OCH prioritera alla i min omgivning. Det finns dock för lite timmar på ett dygn och för lite energi i min kropp just nu. TYVÄRR.

So tell me, hur hittar man en bra balans i livet i ett hektiskt liv, en balans som håller och sträcker sig iaf för 2 månader? Jag får nämligen tyvärr ha lite krismöten här hemma ibland då jag tappar det lätt. Lyssnade på Bianca i hennes program och hon sa samma sak. Hon liksom är i en hektisk period och jobbar röven av sig, är tillgänglig, har en plan och är på g som person. Men en dag stängs bara du som människa av, får ångest, nästan viljan av att skita i princip allt, men du har ingen aning om vart det kommer ifrån? Ingenting har hänt, ingen som stressar dig, inget konstigt, det bara kommer över en dag.

35 thoughts on “Balans i livet?

  1. Jag tror det är viktigt att inte gå för mycket ”all in” i början, då är det nog lätt att man stängs av efter ett tag som du skriver. Det bästa är nog att jobba ”lagom” och försöka hålla koll på hur många timmar man arbetar, så man kan säga stopp efter åtta timmar och ta ledigt trots att man helst vill fortsätta. Det är viktigt med återhämtning!

  2. Att det går upp och ner i livet är fullt normalt, så är det för alla mer eller mindre tror jag. Vissa perioder har man bra rutiner och allt flyter på och vissa perioder tappar man det totalt. Det gäller väl att lära sig prioritera och inse att man kan inte göra allt jämt, hitta en balans som fungerar för det mesta. Finns nog tyvärr ingen instruktion för ”hur man hittar balans i livet” som funkar för alla.

    • När jag läser denna kommentar tar jag för givet att du känner Nellie på ngt vis……för hur kan du då annars veta vilken form av ”panikattack Nellie pratar om……Vet du själv skillnaden ? Och om du gör det, kan du utan att ha varit med Nellie vid tillfället verkligen veta om det var panik eller panikattack Nellie upplevde ? Vad var det för ” konstruktiv kritik ” i den här kommentaren ? Förklara gärna så att vi andra kan förstå vad det var du ville hjälpa Nellie med i hennes fråga ang balans i livet!

  3. Har gått i kbt för utmattningssyndrom och det min psykolog poängterade var att planera in ledig tid i schemat precis som man planerar in måsten. Jättesvårt men efter att ha kraschat och tagit helt stopp så förstår jag att ledig tid är precis lika viktigt som jobb. För när du väl står mot väggen så betyder inte jobbet någonting. Du vill bara bli frisk.

  4. För mig handlar allt om rutiner. Jag jobbar heltid, tränat 5 pass i veckan och har häst. Bortsett från detta ska man ha tid och umgås med mannen , familjen och vänner. Jag ska debutera bikini fitness nu i juni så träning och kost är lika mycke prio som häst och mannen. Och för mig handlar som sagt allt om rutiner. Jag har hittat min balans genom att följa mitt mönster, jag äter samma tider, sover nästan samma tider och har hittat ett system som funkar. Kan få lite smått panik när de dyker upp oväntade saker som gör att detta bryts haha

  5. Vi är inte i samma sits med att du är offentlig och har mycet jobb osv men jag har fotbollen som tar sjukt mycket tid och energi just nu plus mycket plugg nu i slutet på 8.
    Jag har ingen balans själv just nu och precis som du tar all ledig tid till att vara med kompisar.
    MEN jag tror att det absolut viktigaste är att bara kunna vara hemma och klara av att missa en kväll med kompisar och den kvällen bara vara med familj framför tv eller film ex. För just då är allt krav fritt och man måste inget just då. Och en sådan kväll att försöka ha en sån i veckan bara för att kunna koppla av och bara vara utan kompisar med BARA familj.
    Hoppas du hittar en balans som funkar för dig men detta funkar för mig iaf även om man tappar det ibland.
    <3

  6. Jag tycker Nellie att du måste börja fokusera på dig själv mer som tonåring. Vi har exats samma sitts med offentligheten och hobby samtidigt. Det är dags att fokusera på dig och sitt bästa jag. Strukturera upp din vardag mer och skriv ner de du vill prioritera. Det känns allltid som att man vill göra alla saker, vara överallt och känna att man förbättras som person samtidigt.

    Det som sporrar mig är min familj och den lugn det har. De litar på mig och finns för mig. Därför känner jag att jag hinner ta ett steg tillbaka med mina sociala medier. Så jag stänger av dem en tre dagar och funderar på annat. Tillexempel går på de extra möterna, åker till stallet en extra gång. Sätter mig med familjen och pratar. Struktur är a och o men det är så svårt att vet hur man får den om man inte vet var man ska börja.

  7. Har under en längre period haft problem med depression och ångest. Är väldigt ambitiös och vill hinna med mycket mer än jag orkar och kör vidare tills det bara brister. Om och om igen. Insett vikten av att varva ned emellanåt. Att planera in tid för att bara vila upp mig, utan måsten. Hur ofta man behöver planera in det är ju väldigt individuellt, man lär känna sig själv efter ett tag. Viktigt att man försöker planera in dessa tillfällen innan man når ”brytpunkten”. I slutänden tjänar man på att planera en ledig förmiddag än att i efterhand behöva återhämta sig i efter att man brutit ihop, vilket ofta tar betydligt längre tid. Ta hand om dig!

  8. FYFAN! Tack för det här inlägget just nu Nellie! Du satte verkligen ord på mina känslor just nu och det var en sån otrolig lättnad att läsa att man inte är ensam. Problemet är väl att man måste lära sig att säga nej och prioritera. Tack åter igen!

  9. Återhämtning, det är mitt bästa tips, jag brukar uppleva att ”paniken/känslan av att tappa det” att det inte kommer från en dag till en annan utan det smyger på sig men att man har fullt upp med ”livet” så att man inte märker av de små tecken när kroppen säger ifrån. För två år sen blev jag sjukskriven för utbrändhet, fullt ös på karriärstegen, två småbarn och en stundtals tung relation och en massa annat skit, allt på en och samma gång såklart. Hade jag lyssnat på min kropp att jag ständigt kände mig trött, lättirriterad, otillräcklig och vill hinna göra ALLT, för precis som du säger, tiden är inte nog för allt man vill göra.
    Här handlar det för mig om att välja ut, vad vill/behöver jag verkligen göra, ta pauser, har jag gjort ett stort projekt, blocka en dag i kalender för att hinna hämta andan strukturera upp, vad är viktigt att ta tag i nu vad kan vänta, men tillåt dig själv att slappna av också. Inget är värt att gå in i väggen för, för jag kan säga att det tar tid att komma tillbaka, för mig ca 1 år och kan stundtals än idag känna att det är tufft. Se bara på det tragiska med Avicii, hade han fått tid att återhämta sig och landa och fått hjälp med de han bad om så hade vi haft större chans att få ha kvar denna underbara individ hos oss. Så lyssna på din kropp, be om hjälp, prioritera, vila och unna dig, du har ett fint nät runt omkring dig, använd det, kämpe där!

  10. Extremt viktigt att lyssna på vad hjärnan försöker säga nu! När det känns precis så som du beskriver, ”Men en dag stängs bara du som människa av, får ångest, nästan viljan av att skita i princip allt, men du har ingen aning om vart det kommer ifrån? Ingenting har hänt, ingen som stressar dig, inget konstigt, det bara kommer över en dag.” då är det din hjärna som försöker få dig till att stänga av, pausa. Det är INTE för att man är lat eller bara lite trött. Det är hjärnan som bokstavligen håller på att bränna ut sig. Som en motor som körs utan olja, som bara fortsätter gå och gå och gå…tills en dag när den sätter stopp och man kommer inte ur sängen. Allt är svart.
    Tro mig, det är INTE för att skrämmas eller överdriva, enbart för att försöka hjälpa! Hade jag kunnat gå tillbaka i tiden och pausat när jag kände EXAKT samma som du skrev ovan, då hade jag gjort det. För nu vet jag vad min hjärna försökte säga till mig och jag önskar att jag lyssnat. Det krävdes tre månaders sjukskrivning och att träffa världens bästa psykolog som förändrade mitt liv. Jag hade tur, för många tar det mycket längre tid än så att komma tillbaka.
    Det jag lidit av var ”duktig flicka- syndromet” som skulle vara duktig på allt, klara allt, finnas för allt och alla både på jobb och hemma. Min psykolog fick mig att inse att det är SKIT SAMMA om jag var bäst på allt eller klarade av allt själv. Jag skulle sluta göra saker som jag enbart gjorde för andras skull, eller snarare att jag skulle sluta göra saker som jag TROR att andra förväntar sig av mig men som jag egentligen inte vill göra. Säg nej om man inte vill eller orkar. Det finns andra sätt att vara där för någon. Bli bättre på att verkligen säga hur jag vill ha det och inte bara anpassa mig.
    Och en hel del annat men det ovan fick mig verkligen att se över min situation och nu är jag mycket bättre på att prioritera mig själv, utan att vara självisk på något sätt.
    Det är såå vanligt att man går i fällan och tror att så länge man gör något som man älskar och tycker är kul så kan man inte bränna ut sig…det är tyvärr helt fel och nästan vanligare att det är just tvärtom. Man älskar det man gör så man bara kör på tills PANG.. där gick det inte längre. Att sätta paus och stopp innan det händer kan göra att man slipper köra helt in i väggen och kan slippa allt vad det innebär. Men då gäller det att man lyssnar på tidiga signaler och INTE avfärdar det hjärnan försöker få en att inse. Det finns INGEN skam i att inte vara ”on call” 100 % av dagen. Hjärnan behöver paus från alla intryck den matas med dagligen.
    Testa att ha fasta tider för när du kollar mail/mobil och försök hålla det. Försök ge hjärnan ett break från intryck och planera in ”hjärnvila” dvs då man gör något som inte kräver prestation. Behöver definitivt inte vara ”ligga o vila” det blir oftast inte bättre. Men något man kan göra som inte kräver 100% fokus. Hade du varit äldre hade jag sagt -börja odla x) men något annat kanske passar bättre.
    Hoppas du kan hitta något som passar dig och jag hoppas verkligen att du lyssnar på din hjärna!
    Så summa summarum planera in hjärnvila, sätt gränser för när du svarar i telefon/mail etc, lägg in autosvar på mailen att du återkommer det och det klockslaget så får alla återkoppling men du behöver inte gå in och kolla hela tiden. (Jag är mäklare så vet hur det är att alla vill nå en hela tiden ;)).
    Lycka till! Hoppas du hittar en bra struktur som passar dig!

    //Louise

    • Bra skrivet! Jag håller med! Jag var i 20-årsåldern och var grym på mitt jobb. Jobbade ofta både natt och dagspass, samt tog på mig helgarbete. Kände mig duktig, ”hög” på livet. Det höll i några år! Kunde inte fortsätta med samma jobb, fick lägga om mina drömmar och arbete. Efter det drabbas jag av panikångest, man kan inte föreställa sig detta innan man drabbats. Dåligt minne. Jobbar 100 % men får som sagt dåligt minne, panikångest vissa dagar och är väldigt känslig för stress. Jag önskar så att jag kunde vrida tillbaka klockan och hejda mig själv. Det du gör nu kan påverka dig resten av livet! Så tänk efter Nellie, vad du vill lägga fokus på. Även det som känna superkul tar energi!

    • Så viktigt, håller med om allt. Nellie du är ung se till att få lite hjälp att lyssna till kroppen nu och du kommer fortsätta vara framgångsrik och glad länge. Kram till alla som kämpar med liknande

  11. Ha tålamod med dig själv och kom ihåg att det är ett långt liv och att du duger som du är precis just nu. Lyssna på dig själv och dra ner på tempot, du säger ju själv att det egentligen sannolikt är det du behöver. Att vara självdestruktiv kan innebära att man dels bankar på sig själv i onödan men också att man pressar sig över sina gränser trots att man vet att de är där. Det är inte så märkliga mekanismer och allt sådant lite dumt har sin mening också då det utvecklar en som person. Allt kan inte bara vara enkelt och självklart, det skulle inte bara bli meningslöst utan även förhindra både kunskap och medvetande. Jag har ganska mkt utbildning och personliga erfarenheter så om du vill kan du skicka ett mail till mig så kan jag ställa upp som lite bollplank och mental support. Det ordnar sig.
    Kram

  12. Varför säger du så ofta att du ska göra inlägg till kvällen, senare osv och sedan händer det aldrig? Lova inte inlägg när dem inte kommer förens nästa dag.

      • Självklart. Det här upprepas gång på gång, då säger man ingenting alls. Hon orkade skriva detta långa inlägg, då kan man skriva det också.

        • Ta i stället och tänk ett varv till nu! Den här kommentaren som du skrev ovan, om nu personen ifråga ( Nellie nyss berättat att hon känner sig sliten, vill mycket i livet men inte okar för hon vill för mycket i allt ) anser du då verkligen att din kommentar var konstruktiv kritik? eller bara skit för att skriva någonting, och då helst sårande! Om du anser att den var konstruktiv, var då snäll och förklara på vilket vis du anser det! För just denna kommentar är en sådan kommentar som bara är skitsnack på hög nivå! Den leder absolut inte till någonting bättre på något vis! Ren och skär skitsnack! Ska du skriva, ja men skriv då någonting vettigt! Någonting som svarar på Nellies frågeställning, det var det! hon ville ha hjälp med. Gör om, gör rätt!

          • Det jag skriver är sant. Då slutar man att lova saker för detta händer gång på gång. Orkar man skriva ett sådant långt inlägg orkar man tillägga.

        • Hennes blogg, hennes beslut. Hon gör precis som hon vill, hon måste ingenting. Vi som läsare kan inte kräva någonting. Vill man läsa, fine, vill man inte, då gör man inte det. Enkelt.

          • Fast lovar man någonting så lovar man. Då skall man för sjutton inte skriva sådant heller. Det är enkelt.

  13. Istället för att lägga stolthet i att jobba mycket så lägg stolthet i att vara hälsosam. Det är inte bra att konstant göra något, aldrig vila etc det ända det visar är bristande självkontroll, stress och oförmåga till att ta hand om sig själv. När du planerar dina dagar planera då in tid där du inte gör något. Sen ifall det krävs att tacka nej till jobb, sälja av en häst eller skippa en tävlingshelg så får man göra det.

    Människan klarar absolut av stressiga dagar vi har resursher till det, men när det går från dagar till vardag då fixar vi det inte längre, det börjar äta på oss och tillslut tar allt slut. Helt plötsligt står man inför några år av sjukskrivningar då man varken fixar att jobba, rida eller vara med vänner för kroppen och hjärnan är helt slut. Nu är du inte i den extremzonen än men det kan absolut bli så ifall du inte får kontroll på detta och bara plöjer vidare.

  14. Ja du Nellie, jag var nära på att gå in i väggen men jag märkte inte det själv. Förra hösten pluggade jag matte från morgon till kväll varje dag och mådde skit av det och kunde inte tänka på något annat eftersom jag var tvungen att klara kursprovet för att kunna söka vidare till högskola. Utan högskola=ingen utbildning=ingen framtid.

    Jag misslyckades tre gånger och under tiden somm jag pluggade fick jag attacker med kallsvettningar och illamående men utan att spy. Jag började gå ner i vikt och såg inte själv varningssignalerna för att jag kanske skulle ta det lugnt.

    Inte förrän jag hade misslyckats tredje gången och fick tid att andas utan att tänka på matten upptäckte jag hur dåligt jag faktiskt mådde och hur långt ner på botten jag var. Försökte, liksom du att hinna med häst och pojkvän också, men det gick inte utan fick mig bara att må dåligt.

    Jag och min kille tog en paus i 5 veckor detta året och har nu gjort slut men vi är fortfarande vänner och ses. Under dessa 5 veckorna hade jag tid att bara tänka på mig själv och det var så bra, jag är också den typen som vill göra alla mina vänner nöjda så jag sätter dem först för jag tror att jag blir lycklig då, men nej. Jag glömmer bort mig själv på vägen.

    Avslutningsvis vill jag säga att man ska lyssna på sin kropp och varningssignalerna, för mig var det en så simpel grej som att plugga matte som tog knäcken på mig. Mår bättre idag men som sagt lyssna på kroppen och strunta inte i de små signalerna.

  15. Jag fattar att där är många just nu som sliter och drar i dig, som vill ha en del av Nellie nu medan hon är i ropet. Och självklart vill du smida medan järnet är varmt och ta ut alla fördelar du kan. Dumt vore det ju annars. Men. Om du är 17 år och redan på väg att bränna ut dig – och du själv inser det – så gör något åt det. Jag har inga direkta råd att komma med, men prata med någon som kan sånt här. Inte vem som helst. Kolla upp lite var du kan få hjälp. Du har MÅNGA många år framför dig, du ska hålla – precis som dina hästar ska hålla! Gör inte en Avicii (sorry…) utan bromsa när det blir för mycket. Du kommer inte att glömmas bort eller försvinna. Jag lovar!

  16. Jag jobbar halvtid plus studerar 100% samt satsar helhjärtat på min träning (är 18 år gammal). För mig krävs balans; annars kan jag inte hålla mitt tempo i vardagen. Jag brukar tänka som tårtbitar, alla måste få plats. Jag måste få en bit av familj/pojkvän/jobb/träning (allt som är viktigt) VARJE dag för annars pallar jag inte hålla tempot och få ut maximalt av allt jag vill bli bra på. Kanske rörigt men hoppas du förstår 🙂

  17. Liksom du schemalägger jobbet bör du schemalägga ledig tid (”pauser”). Planera in lediga dagar, en ledig eftermiddag, och unna dig det! På så vis behåller du kontrollen över tiden, men det är viktigt att verkligen vara just ledig då. Bestäm när dagen slutar, planera in hur många timmar du behöver sova -och slarva inte med det! Sömn är din bästa vän😉 när du känner det som det äe nu (ångest och panik), då har det redan gått för långt. Målet måste vara att inte ha heltiska perioder och lugna perioder, utan jämna arbetsdagar/jämn intensitet.
    Prioritera dig själv! Det är du som gjort att du är där du är idag. Ännu större anledning att sätta dig (ditt varumärke) i främsta rummet ibland, och tro så pass högt om dig själv att du tillåter dig lite ledig tid och jämn ansträngning 😊
    Kram från Stina i Tomelilla

  18. Jag hörde en väldigt smart sak; hur ska din business kunna må bra om inte du gör det? Jag tror också på att nya pluss är minus, du kan inte vara bäst på 10 olika grejer utan det gäller att skala av och fokusera på det som är viktigast. Börja med att själv må bra, planera sömn mat och träning (i rimliga mängder) så kommer resten ”automatiskt”. Du är grym nellie och allt du gjort hitintills är mer en imponerande!!

  19. I skrivande stund är jag inlåst i min lägenhet medans min mamma gör allt med mina fyra hästar. Jag är utbränd, har troligtvis varit det väldigt länge men kämpat på för mina hästars skull, för mina drömmars skull. Förut, stressade jag mycket, bråkade med min familj, fick ångest kände stress, gick på högvarv och kunde inte ta det lugnt och vila. Sen kom huvudvärken varje dag. De flesta i detta lägen inser att de är utbrända och återhämtar sig. Då kan det ta tre månader kanske. Jag fortsatte ett halvår till. Sen blev jag allergisk mot mina djur, fick lämna tillbaka min älskade hundvalp, fick sluta vara i stallet och insåg att jag var utbränd. För allergi är inte ovanligt vid utbrändhet, inte heller att inte kunna gå. Jag har varit i stallet en gång på tre månader. Kommer troligtvis ta minst fyra månader till innan jag kan sitta upp och skritta någon minut. Jag var också nykär som dig när det hände. Nu lagar min partner mat åt mig, städar, betalar räkningar, tvättar, bär grejer, hjälper mig när det är svårt att gå. Min älskade sambo har blivit som min assistent. Den känslan är tuff och även de starkaste känslorna sätts på prov.

    Det går att förlora allt i loppet av några sekunder. Vem är du när du förlorat alla dina drömmar? Går det att ta sig tillbaka? Vad är priset? Allt för att man inte valde bort jobb en helg för att vara med kompisar, för att man gjorde allt utan att vila. Utan balans i livet blir man lätt utbränd och då är det nästintill omöjligt komma tillbaks till att tävla på hög nivå skulle jag tro. Det räcker inte att bara välja jobbet som många tipsar om. Endast balans mellan, jobb, det sociala, kärlek, träning, mat, familj, egen tid och återhämtning kan ge långsiktig framgång. Som ryttare är du expert på att skapa hälsosamma upplägg, du gör det för varje häst. Använd den förmågan på dig själv.

    INGEN TACKAR DIG NÄR DU INTE ORKAR MER 🙁

  20. Låter exakt som utbrändhet.
    Jag var nära på att gå in i väggen för några år sen på grund av att jobbet och hästen tog alla mina timmar på ett dygn.
    Kroppen fick aldrig vila, och hjärnan.
    Fick dåligt minne, låg och grät i sängen när jag visste att jag måste ta mig till jobbet och så.
    Som tur var hann jag åka bort och skita i allt i två veckor och sedan slutade jag mitt jobb kort där på INNAN jag gick in i väggen.
    Haft en vän som gick in i väggen… tog henne två år att komma tillbaka till sitt liv. Hon klarade inte av att göra någoting, inte ens åka in till stan med sina vänner en dag bara.

    Så akta dig och lyssna på din kropp! Den kan slå hårdare än vad du tror om du går in i väggen.
    Och så ung? Det är inte en bra start i det långa livet för din kropp och hjärna.

  21. Ett tips, som kan vara svårt med ett sånt speciellt liv du har, är att planera in ledig tid. Dvs planera inget en speciell kväll, bestäm inte något i förväg utan när den speciella kvällen kommer så gör exakt det du känner för. Vill du vara med kompisar? Va då det, vill du vara ensam? Passa på! Jag har lärt mig att planera in ”ledig tid” för att inte gå under av stress och måsten. Inland planerat jag in en förmiddag, ibland bara 3 timmar, ibland en hel dag om jag kan! Extra viktigt är att göra det efter en tuff period.

    Det är viktigt att få tid för sig själv, det är du som alltid kommer vara grunden i ditt liv, inte jobb, hästar eller andra. Sånt kan försvinna men du försvinner aldrig ur ditt liv. Det är så himla viktigt att ta hand om sig! Kram, du är bäst!

  22. Jag litar alltid på min magkänsla när jag får den känslan. Inte huvudet, inte hjärnan, utan magen. Får du en klump i magen av att jobba eller tvinga iväg sig själv på en fest, fast magen känner att du bara vill zappa på tv:n eller rida en lång skrittur – gör det då. Typ som att magen är den mest rationella och inte styrs av känslor eller måsten. Men jag skulle också vilja påstå att det gäller när man har de dagarna – man vet att man egentligen har tagit sig vatten över huvudet och har så mycket att när minsta lilla sak rubbas, vill man bara lägga sig på golvet som en femåring och gråta. DE dagarna ska man lyssna på magen.
    Ha en bra tripp i Sthlm! 🙂

  23. Oavsett vad du vill så är det ledig tid i kalendern som gäller. En period i mitt liv jobbade jag skift med nätter, kvällar och helger. Jag tränade hästen, tränade mig själv, tränade med hunden och ville vara med kompisar och hänga på allt som hände. Det slutade med blödande magsår, trötthet då min kropp till sist inte pallade omställningar mellan skift, sov endast 2-3 timmar efter nattjobb, åkte och red, var ute å sprang osv. Hade kräkningar flera dagar i veckan och låg ofta med frossa och mådde skit.

    Jag bytte jobb, varvade ner. Var jag trött en fredagkväll tillät jag mig vara hemma istället för med kompisar. Det behöver inte betyda att ligga i soffan för att ta det lugnt. Jag går eller springer med hunden, utan att känna stress. Tänker inte en massa då utan njuter av naturen, lyssnar på fåglarna, tänker att jag har det bra. Så ta dig tid för dig själv! Börja njut av små stunder. Man måste inte vara med på allt. Kompisar är viktigt men det är jobb och hästar också. Bra människor i ens närhet förstår om man behöver tid för sig själv. Dina hästar och du är fantastiska men dom dör inte om du mot förmodan mår piss en dag och bara orkar longera. Ta hand om dig så kommer du gå långt!

    Hälsningar en som blivit gammal och klok

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *