Snälla, glöm inte varför

Jag började ju rida när jag var runt 8 (ish) år. Då fanns inte den där hysterin kring rätt hjälm eller utrustning som det gör nu. Då är det endast 10 år sen. Såklart fanns det säkert utrustning som var ”inne” mer eller mindre, men inte alls på samma sätt. Att jag som 9 åring skulle få en hjälm för 10.000 fanns inte. De som var fashion då jag red ponny var Tretorn stövlarna. Kom inte ihåg va de kostade men de va min dröm att ha sånna. Sen att jag knappt kunde böja knät när jag provade dom i ridshopen struntade jag i. Malin Bayard hade sånna & de va så snygga!

Kom ihåg när jag typ fyllde 11 eller 12 år fick jag mina älskade Tretorn stövlar. Hela släkten hade gått ihop & jag var såååå lycklig. Men sen var det strunt samma om det var ett schabrak från nån random affär för 99:- Det var hysteri fast light version mot nu & tacka gud för det.

Idag kryper det ner i åldrarna med hjälmar för 10.000:- eller gärna 2 st, sen benskydd för ponnysar för nästan tusenlappen & sen outfits för samma peng. Det är huur gulligt som helst att se ett ponnyekipage som är top notch outfit, men det gäller att attityden på ryttaren matchar den svindyra outfiten. Ödmjukhet kostar inget & det klär alla!

Jag impad verkligen av tjejerna som rider för mig. Så jordnära & satsar verkligen all min tid för att bli så bra som möjligt. Nej de kanske inte har senaste hjälmen eller dyraste sadeln, men de har varsin ponny de älskar. De tränar varje vecka & man ser framsteg. Ibland hänger de med mig på tävling för att få rätt rutin. NU när jag är borta har jag en tjej som rider några av mina hästar. Hennes ponny står skadad och självklart ger jag henne möjligheten varje vecka att rida Zamina istället. Utöver det får hon trimma vissa andra i stallet när tillfälle ges. Jag får updates av mamma som är i stallet och berömmer henne så mycket. Blir så glad av drivna tjejer. Tänk vilken erfarenhet de ger henne att rida mina hästar då & då för att sen sitta upp på sin egna d ponny.

Men det är så, visar man intresse, ödmjukhet & att man vill…då kan man komma långt i denna sporten. Jag är tacksam över mina social medier som jag jobbat med i 10 år. D har gett mig möjligheten att kunna köpa/investera mina hästar, sälja vissa av dem för att sen investera i nya. Annars hade det varit nästan omöjligt.

Men att rida i en svindyr outfit & glänsa ikapp med hjälmen är snyggt, men tänk på att ett leende eller att säga till kompisen ”lycka till” matchar. Att älska sin ponny & kanske sist men inte minst LYFTA upp sina föräldrar för deras tid & pengar de lägger för att vi ska kunna hålla på med denna sporten är den snyggaste outfiten EVER.

Varje dag åker jag till stallet. Tar hand om mina älskade hästar. Jobbar med det jag är bra på & sen tränar unga begåvade tjejer & killar som vill utvecklas till grymma ryttare. Men lika viktigt är det att utvecklas till ödmjuka personligheter. Denna sporten är tuff, så det gäller att ha kul på vägen.

Ni får ha överseende att inlägg kommer upp konstiga tider pga tidskillnaden!

P U S S

20 thoughts on “Snälla, glöm inte varför

  1. Soligt och mellan 11-16 grader (i skuggan) är prognosen för Kalmar i helgen. =) Ha det så bra och hoppas resan hem går smidigt! Kram!

  2. Jag är ponnymamma, min tjej är 10år, vi ingår i ett större ponnygäng och tävlar och tränar (på låg nivå), men jag känner inte igen mig i vad du skriver (tack och lov)! Våra tjejer är konstigt nog väldigt omedvetna om grejer och märken och vi föräldrar har ingen sjö att ösa ur så det är billiga saker och mycket begagnat som gäller. Hos oss är det hellre en träning mer än ett dyrt schabrak som gäller. Att köpa en hjälm för 10.000kr skulle aldrig hända. Jag har ridit sen jag va liten och på min tid i stallet va det inte heller viktigt med kläder eller saker och faktiskt ser jag ingen skillnad nu heller, men det är så klart olika i olika stall och vi föräldrar påverkar. Så glad att det inte är i fokus hos oss och skulle det vara de så skulle jag nog försöka byta miljö för mitt barn, eller jobba hårt för att hon skulle se skillnaden och vad som är viktigast- att utseende inte är allt. Tack för en bra blogg!

    • så skönt att läsa ditt svar Sofie, trodde snart vi var ensamma om att inte köpa dyra fina märkessaker. Min 16 åriga dotter fick sin första ponny för 2 år sedan och tack gode gud bryr hon sig inte om dyra märkessaker utan för henne är ponnyn den viktigaste och får han begagnat så gör det henne ingenting då hon fått sin älskade ponny.
      Skönt att Nellie skriver detta inlägg för det är många som läser och vill ha samma märkessaker som hon har men vi har helt enkelt inte råd och man ska inte glömma varför man håller på med denna sport. När hon var sponsrad av Hööks var det toppen för deras prisklass klarar vi av utan problem.
      Vår dotter tränar gratis för sin tränare men i gengäld är hon hennes groom på tävlingar och hjälper till på så vis vilket känns bra för oss. Då får hon lära sig att man måste jobba för att få saker och inte bara ta allt förgivet.
      Fortsätt att hålla fokus på ponnylivet utan en massa dyra märken.

      • Jag känner igen mig väldigt mycket i det Nelli skriver men jag får köpa mina saker för egna pengar, vill jag köpa ett schabrak för 1000 kr betalar jag själv, samma när vi är på tävling så betalar jag själv, vi har inte råd att åka på meeting annars, och jag tycker det går bra, jag helgjobbar och tycker det är bra att jag då har något att kämpa för, eftersom att jag vet att när lönen kommer så kan jag köpa det där som jag vill ha och önskat mig ✨

        En 15-åring tjej

    • Jag blir glad att läsa ditt inlägg, att det finns mammorna/föräldrar som fortfarande tänker så. Mina föräldrar har aldrig gett mig något, skulle jag ha något fick jag fasen köpa det själv. Jag blir överlycklig om min mamma köper ett par boots till min häst(hon gör sönder minst ett par varannan månad därav lyckan ;)). Framgång sitter inte i sakerna, det är hur mycket tid och kraft man är villig att lägga ner för att hela tiden bli bättre. Det är det enda som spelar roll i slutet, inte vad man har för märke på benskydden eller om man har världens bling pannband eller inte. Bara kolla på ryttare på världscups nivå, hur många har bling pannband?

  3. Min dotter har märkegrejer till alla sina ponnyer men skulle aldrig köpa en hjälm för 10.000kr . Hon är en glad och trevlig liten tös som aldrig skulle se ner på någon som rider med billigare märke.

  4. Dessvärre bidrar du, och andra stora namn inom ridsporten, till prylhetsen. Det spelar ingen roll att du blir sponsrad med de dyra, fina grejerna, eller att du jobbar hårt och därmed kan betala dem själv. Precis som du ville ha likadana stövlar som Baryard, så vill alla dina små fans ha likadana grejer som du har. Med det menar jag inte att du bara ska använda billig utrustning från Hööks och Ullared, det vore orimligt, men jag vet att jag tyckte att det var lite onödigt när du skrev i ett inlägg att du aldrig skulle åka till stallet i mjukisbyxor.

    • Det kommer alltid att finns de som har saker som vi inte kan köpa till våra barn, svårt att reglera det, men ännu viktigare att tala med barnen om fakta att det är just en prylhets och att saker inte förändrar någon eller någonting, lycka sitter inte i materiella saker. Jobba med att få barnen att förstå att det inte spelar någon roll att ha det senaste- det är inte viktigt i livet. Önskar att mitt barn fattat så mycket när hon själv börjar tjäna pengar att hon inte faller för lusten att konsumera utöver de som man behöver. Att bli en stark individ som tror på sig själv och andra utan prylhets, att inte döma hunden efter håret så att säga!

  5. Ja fasr du bidrar ju med mottsatsen.. allt du äger är ju märkergrejer. Du skriver ol hur viktigt det är att rida i träns för 2,5-3000, att inte gå till stallet i mjukisbyxor, äger flera (onödiga) hjälmar för alla med en extrem summa osv, osv, osv..

  6. Många ponnyryttare blir lika inspirerade av sina idoler idag som du blev då och kanske väldigt mycket mera idag när idolerna visar upp sina sponsorer och samarbeten i sina sociala medier. Som du själv gör… Billigaste Samshieldhjälmen kostar 3500 spänn och du har minst två påkostade ”specialare”, Cavallerias ridbyxor kostar över 2000 kronor och kavajerna över 4000. Hoppas du förstår att du är en del av problemet och att du kan bli en del av lösningen…

    • Håller med dig till viss del men anser att de är lite lätt att kasta över ansvaret på oss bloggare . De är ändå i grund och botten ett föräldrar ansvar. Eller? Jag har minst 2 specialare som jag köpt ev egna pengar och inte mins föräldrars. De har satt den gränsen för mig och då tjänar jag egna pengar. Det är inget annans ansvar än ditt mot dina egna barn . Sen självklart inspireras man av sina idoler och det håller jag med om.

      • Onödigt att skriva ett inlägg om att man ej ska bry sig om märken, när du skrivit att du absolut i te skulle kunna tänka dig att gö i mjukisbyxor till stallet vilket känns väldigt konstigt . Varför skulle man imte kunna ha mjukisbyxor i stallet när man grejar. Bara en tanke 😋

        • Men hur får du ihop mjukisbyxor och märke ? det är ju två helt olika saker och två helt olika inlägg . Fattar inte

  7. Herre vilken chock man fick när man kikar på utrustning och priser. Okej att sadlar och träns kan vara dyra men samshieldhjälmar för 5000kr?? Skyddar de hjälmarna överlägset bättre eller är det mestadels märke och utseende med en liiten gnutta komfort och säkerhet man betalar för?

  8. När jag var tonårig ridskoletjej (slutet på 90-talet) var stall- och ridkläder sådana kläder som var för slitna för att ha till vardags. Typ jeans som det gått hål på, tröja som inte duger som skoltröja längre. I stallet blev ju kläderna smutsiga och ännu mer slitna, så det var ingen idé att köpa nya kläder för det ändamålet. Ingen hade märkesgrejer. Det hetaste man kunde ha var ett par Graninge-stövlar (sådana där klumpiga med gummifot och läderskaft). Jag sparade som en galning för att kunna köpa ett par (de kostade svindlande 999 kronor).
    En dröm var att få köpa ett par riktiga läderridstövlar. Men min pappa hävdade bestämt att så dyra stövlar kan man inte köpa förrän fötterna har vuxit klart. Efter flera år som skogsryttare utan ridhus (inte läge för läderridstövlar) har jag nu börjat rida mer ”civiliserat” på en stor anläggning med ridhus. Så nu, 15 år senare, har jag äntligen köpt mina efterlängtade läderridstövlar 🙂 ”Den som väntar på något gott…”

  9. Oj! Jo, hysterin har funnits långt tillbaka innan din tid. Enda skillnaden är att du vuxit upp och ser det samt umgås/rider i andra stall än hobbystallen där hööks- och börjesprylar duger 😊

  10. Nu brukar jag inte kommentera här , men .. jag förstår ditt inlägg absolut å köper det du skriver å du tjänar dina egna pengar å på så vis som många andra kan köpa det man vill . Men tänk varje gång du lägger ut outfits på din ridutrustning där du skriver vad det är för märke . När du samband med det skriver titta på din outfits å förstå vad det är du bär från topp till tå , du bär kläder för mkt pengar å såklart ska alla bära det man vill . Men är det super viktigt lägga ut outfits å skriva vad det är för märke ? Det är en bidragande orsak till att det lockas bland andra .

    Eller när du lägger ut om dina träns , du är sponsrad absolut å kanske då på så vis måste skriva om dina träns osv . Men åter igen bidragande orsak .

    Du skriver på en kommentar här att det är lätt kasta de på er bloggare . Men precis som vilket företag det är så gör man ett yttre . Din blogg är ditt företag å precis som andra sidor blir man ansiktet utåt . Vare sig du vill eller inte så bidrar du till märkesjakten så som andra företag bidrar med .

    Du är jordnära å har mognat . Men kom alltid ihåg att vare sig du vill lr inte så kommer det finnas flera där ute som vill ha dina fina saker för det är just du som bär dom , för du är deras idol .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *