Värsta känslan

Okey lite deep här nudå. Skriva av mig, känslor, ord & tankar.

Vet ni den värsta känslan ever. Den slår allt. Verkligen allt. Finns inget som kan få mig att känna mig så avklädd, ledsen & blottad. Det är känslan av att känna sig utnyttjad. Bara ordet fick mig att stava fel & det ger mig rysningar på ryggen. Håren reser sig upp på kroppen & om ordet avsmak hade smakat nåt så vet jag hur det smakar.

U S C H

Man kan känns sig utnyttjad på säkert massor med sätt & inget är mindre rätt eller mer fel. Det är känslan som man har & den många kan ingen ta ifrån en. Så är det. Det finns grövre saker som sexuellt utnyttjad osv, sen finns det känslomässigt. Jag tror att många har känt sig utnyttjade eller kan känna igen känslan. Det finns även få saker sen som kan ställa den känslan rätt igen. Tyvärr.

Idag vill man så mycket. Man vill lyckas i sin karriär, jobb, skola eller sport. Man riktar in sig på det man vill & ser vilka människor på vägen som passar in i ens liv just där & då. Sen tyvärr kastar hjärtat & skenar fram. Se om de offras en eller två på vägen är skitsamma. Vänner är utbytbara och så även fick eller pojkvänner. Jag blir ärligt sjukt rädd för vissa av dagens människor . Man får ett leende och en klapp på kinden, öppnar upp sig & sen var man ett redskap för att den andra personen skulle uppnå nåt för egen vinning.

Så många gånger jag känt den känslan. Både i relationer, vänskap och så lite bland strövänner. Men jag hoppas innerligt att ordspåket ”Gapar man efter mycket förlorar man ofta hela stycket” stämmer.

Tänk hur många som sitter ensamma på sina rum nu, kanske läser det här & känner sig just utnyttjade. Kan egentligen vara en helt annan story som kanske inte passar in på ovan jag skrev, men ändå känslomässig . Usch , jag lider med er. Really do.

V A D G Ö R A?

Hur gör man då? Är det bara att sätta upp handen ”talk to the hand” som gäller? Gå vidare? Slänga kappan över axeln och sådär moviestar aktigt gå iväg? Jag tror vissa svek kan sätta sig djupare än så. Man få bygga upp nya relationer med människor & de är säkert svagare än innan. Man vill inte bli utnyttjad igen & känner att ytliga relationer med vänner är den säkra vägen. Hmm..

Vilket fall så människor i min omgivning som jag känner utnyttjar mig på ett eller annat sätt har jag ett vaktande öga mot. Låter dem inte komma för nära. Är de redan nära men jag kom på det för sent, tar jag avstånd istället. Som ett skydd mot mig själv .

Så vänner, har ni blivit utnyttjade & isåfall på vilket sätt. Kom ni över det helskinnade? Ni kan vara anonyma såklart.

22 thoughts on “Värsta känslan

  1. Jag avskyr att känna mig utnyttjad . . . Min mamma har varit gymnastiktränare i hela mitt liv och jag har tränat i hennes grupper under hela uppväxten. I skolan hängde alla som också tränade gymnastik för mamma med mig de dagarna som de var träning och jag kände mig sedd. Alla frågade vad vi skulle göra på träningen osv osv. Dagarna de inte var träning då var det som att ingen såg mig. Det gjorde så ont! Speciellt då jag var 10 – 11 år, det minns jag såhär över 15 år senare. Känner fortfarande den sorgen i hjärtat som jag gjorde då när jag tänker på det. Kände mig så ensam! </3 Idag skulle jag bara vilja krama om mitt 10 – åriga jag.

    Mamma säger att jag alltid var för snäll. Blev alltid uttnyttjad. Då någon behövde mig så fanns jag där! När de inte behövde mig så stod jag där själv. Så är det även idag när jag är vuxen. Tyvärr. Men jag har lärt mig att leva med det och jag sätter idag mina djur framför allt och alla, alltid! Djur är lätta! Människor svåra. Så tänker jag.

    Ta hand om dig! Kramar om!

  2. Jag har en ny person i mitt liv som jag nu inser inte är bra för mig. Personen är väldigt självupptagen och värderar bara sådant som denne själv kan få ut någonting av. Jag kommer på mig själv med att försöka vara personen till lags och klappa denne medhårs för få dennes uppmärksamhet. Jag känner mig så utnyttjad, jag har tappat bort mig själv och jag är både arg och ledsen för att jag har låtit den här personen manipulera mig så hänsynslöst. Jag har alltid varit verbal och pratat om mina känslor men den här personen förminskar mig så mycket att jag bara blir tyst istället och backar undan. Extremt jobbig situation som tar massor av energi och tid från mig. Det jobbiga är hur personen kan vända på en sekund och vara min bästa vän för att sen behandla mig som skit. Ibland känns det som att jag är knäpp för alla andra verkar älska den här personen. Men jag vet att det bara är ytligt, dem har bara träffat personens trevliga sida.

  3. Åh, så bra inlägg! Känner verkligen igen mig <3 ibland känns det som att ingen har mig som prio och vill vara med mig,utan har mig som andrahandsval/sistaval.. har svårt att "ha" vänner då de antingen beter sig illa eller sluta höra av sig.. tillslut när bara jag har hört av mig ett tag så slutar jag bry mig o lägga energi, då den personen inte lägger nån energi på att ha kontakt med mig. Ibland blir folk som vanligtvis inte är särskilt schyssta mot mig plötsligt trevliga och nästan inställsamma mot mig för att de tex inte har sitt "gäng" med kompisar där just då.. usch hatar det

  4. Jag har känt mig utnyttjad på min arbetsplats. På tok för dåliga villkor och dåligt betalt, men jag ville ju så gärna ha jobbet och vågade inte ställa högre krav. Något jag ångrar i efterhand.

  5. Ja usch det känslan är inte rolig 🙁 jag har blivit utnyttjad som någon form av ”otrogenhetsvikt” av en tjej som jag gillade (visste hon hade sambo och ville bara vara kompis) så en dag slutade hon bara ha kontakt med mig.

  6. Mår dåligt av att läsa, tycker på riktigt synd om dig och att du är ”för stark” för din ålder. Vill ta dig in som vän bara för att du verkar skön, modig och egen! Keep it up !!

  7. Jag blev kanske inte utnyttjad när detta händs, men jag vart väldigt sviken.
    Mina vänner och jag bråkade och dagen efter och jag tänkte be om förlåtelse och släppa det så ignorerade de mig. I 1 hel vecka ignorerade de mig. Tittade inte på mig. Och jag hade ingen annan förutom min pojkvän.
    Till slut ångrade en av dem sig och då var det tydligen jag som gjort fel.
    De började sen, efter att vi blivit ”vänner” igen, hänga med folk som snackar mycket skit om mig och som verkligen ogillar mig. Jag uppskattade inte att mina vänner hängde med dom men de värderade deras nya vänner framför mig.
    Samma sak hände med min pojkväns vänner.
    Alla lämnade oss. Och de har fortfarande inte återvänt.

  8. Jag har blivit sjukt utnyttjad av min ”bästa vän” de senaste tio åren för att jag haft pengar, körkort, eget boende, ”allt”, hon har inte haft något av ovanstående, nu har vi gått skilda vägar, är världens ovänner å jag vill aldrig mer veta av henne MEN det känns bra, jag kommer aldrig mer bli utnyttjad!

  9. Jag har känt mig och blivit utnyttjad x antal gånger på grund av att jag är alldeles för snäll och förlåtande, jag vill alltid se det goda i människor och ser ofta mellan fingrarna, något som jag får sota för. Att bli utnyttjad av en kompis gör verkligen ont, men det går att ta sig igenom det men att känna sig utnyttjad av en förälder gör verkligen ont på en helt ny nivå. Jag är inte utnyttjad fysiskt utan mer mentalt. Det är så att min pappa har under hela min uppväxt jobbat mycket och har haft mycket sena möten, som yngre var jag alltid otroligt orolig och satt och grät när jag inte fick tag på honom. Trots att han gång på gång svek min tillit och krossade mitt lilla hjärta så valde jag ändå att tro att ”nästa gång är gången han ändrar sig”, men den gången kom aldrig och den har fortfarande inte kommit. Det som skiljer mitt 12-åriga jag till mitt idag 18-åriga jag är att jag bryr mig inte längre, jag har släppt det, jag orkar inte lägga tid, kraft och energi på att vara ledsen och orolig när jag ändå vet att jag kommer att bli sviken igen. Tyvärr har detta lett till att jag har svårt att lita på kompisar och människor överlag, vilket gör mig ledsen.

    Detta kanske inte är samma typ av utnyttjad som du menar, eller som andra menar, men detta som har hänt och händer gör att jag känner mig otroligt utnyttjad. Kommer ämnet tillit upp så har jag svårt att diskutera det, för det enda jag ser framför mig är när jag var 12 år, förkrossad, grät och bara ville att pappa skulle höra av sig.

  10. Ja hela samhället vill ju utnyttja dej så fort du tjänar pengar och betalar skatt. Jobbar du dessutom inom äldreomsorg så är det ju det maximala utnyttjandet man kan bli utsatt för. Ja menar .. när dagen är slut .. och du är slut som artist.. ensam övergiven och ingen hör av sej. Du bara slänger dej i din säng och gråter dej igenom natten. För att i nästa dag koka kaffe.. och ställa upp för medmänniskor 8h igen. Ingen ser eller tackar eller ifrågasätter måendet eller om jag behöver hjälp. Här stavar vi fett utnyttjande utav snäll tyst tjej utav samhället. Givetvis finns det en baksida .. det finns alltid två verisioner och två sidor av ett mynt. Detta är skrivet ifrån en undersköterskas perspektiv på mänskligheten.

    • Hur menar du att samhället utnyttjar dig? Du har tjänst som undersköterska och får som alla andra lön och betalar skatt. Har du förhållanden på din arbetsplats som går utanför din arbetsbeskrivning ska du prata med facket. Men det verkar mer som om du inte har vänner eller familj att luta dig mot utanför arbetet. Det känns sorgligt. Jag tycker att du ska prata med din arbetsgivare om hur du mår.

      • Kort o gott… att samhället använder dej för att ta hand om äldre ” då duger du” klart man får lön.. men är det värt att bli sjuk! På andra människors bekostnad? Hur många klara av 13 år på ett boende? Klart du blir utnyttjad både av samhället och arbetsgivare. Du hamnar på äldreboende för att du är beroende utav pengar och på ett eller annat vis inte lyckad ta dej därifrån. Tyvärr. Ja jag har sagt upp mej och ja ingen har någonsin tackat mej efter att jag hjälpt folk 8h/dag .. utan det känns verkligen så jävla otacksamt och utnyttjande att ta hand om äldre!! Dom är minst lika jävla egoister som kommande generationer. Tro mej.

  11. Jag blev utnyttjad av min bästa killkompis at the time. Vi började ses som mer än vänner o höll på i ett halvår. Han tog på mej i skolan på ett sätt som jag inte såg som stötande då pga vår kärleks situation så att säga. Men när det sen kommer fram efter vår relation är slut att han aldrig gillat mej o ångrar allt som hänt o berättar massa skit om mej ill mina tjejkompisar i klassen känner jag mej så förnderad som man kan bli. Den människa ja litat mest på under så lång tid behandlade mej som skt rent utsakt. Så feg som han var blockade han me även överallt efter jag tog upp det med honom samt att han förnekade allt när jag till och med har bild bevis på vad han sagt. Och om inte det var droppe så taffsande han även på en tjejkompis till mej och utnyttjade henne innan mej och lider verklige med henne. De värsta av allt är att vi går i samma klass oxå så tvingas se han varje dag. Upp till denna dag ljuger han fortfarande för alla Om vad som hänt och säger stt jag ljuger och är en äcklig hora som han ine kan fatta att han träffade . För att jag exposade hans sanna jag och det spreds sej till de flesta tjejer o en del killar i vår åldersgrupp i staden. Själv ångra jag dock ingenting den enda som borde känns ånger och ha skuldkänslor är HAN

  12. Jag började gymnasiet 2016 (går därför i 2an nu) och redan från dag 1 så kom jag otroligt nära en kille, absolut bara som kompisar, men vi klickade verkligen såå bra. Ettan gick och vi fortsatte vara oskiljaktiga och vi kom närmare och närmare varandra, fortfarande bara vänskapligt och jag började lita på honom fullt ut. Innan gymnasiet hade jag haft det ganska jobbigt emotionellt, dels i form av psykisk ohälsa (depression och ångest) men även pga jag blivit våldtagen 2 gånger. Allt detta är något jag ogärna pratar om och jag hade därför inte berättat det för honom eller någon annan men desto närmare vi blev desto mer ville jag låta honom faktiskt lära känna mig!

    Under sommaren 2017 var jag sedan i hans landställe i Spanien och det var bara vi två. Kvällen var helt normal men sedan under natten så vågade jag tillslut öppna upp till honom om det. Jag berättade om hur psykiskt svag jag var, hur jag blivit sexuellt utnyttjad och hur svårt jag hade det i utsatta situationer. Han sa inte så mycket utan lät mig mest prata vilket både var skönt och obehagligt. När vi sedan skulle gå och lägga oss började han säga saker som ”jag har undrat hur du är att kyssa” ”jag tänker på din kropp mer än jag borde” och allmänna sexuellt riktade saker i liknande stil. Jag själv blev helt ställd och var sen tidigare i en väldigt sårbar position och ville inte riskera att förstöra vår vänskap på något sätt så när han sedan frågade om han fick kyssa mig vågade jag inte säga något annat än ja. Den kyssen ledde sen till att vi hade sex, han frågade om jag ville och jag sa ja, så jag anklagar honom verkligen inte för att ha våldtagit mig eller så men han visste vart mina känslor låg. Han visste om min något destruktiva och skeva syn på sex och han visste om att jag var emotionellt ibstabil och osäker. Jag vet inte om han faktiskt tänkte så manipulativt eller om han egentligen var en kåt liten 17årig kille men jag har svårt att släppa känslan av att han utnyttjade mitt sårbara läge.

    Det som också känns extra dåligt är att jag förlorade min allra närmaste vän i det här, vår kontakt efter har blivit helt annorlunda och vi klickar inte alls samma sätt, det får mig att undra om det egentligen var det han var ute efter hela tiden och om han inte tänkte lägga någon mer tid på mig efter att han fick det där ligget. Kan inte bli av med den där riktigt vidriga känslan av att känna mig utnyttjad och det har snart gått ett år…

    Har inte riktigt berättat om det här på något sätt tidigare så vet inte om man hänger med eller inte men det var faktiskt riktigt skönt att få skeiva av mig lite! Du är toppen Nellie som verkligen vågar skriva om saker som är så viktiga!

  13. Känner mig utnyttjad av en tjej som beter sig att vara min bästavän, ena dagen är hon mycket med mig och pratar hela tiden. Som sagt. Beter sig som min bästavän. Men dagen efter kan hon ingnorera mig helt och vara på dom andra tjejerna i vårt tjejgäng. Hon snackar mycket skit om andra, MEN det är omöjligt att bli av med henne. Dom andra tjejerna i vårat ”gäng” tycker likadant som mig men det är rent utav sagt omöjligt att bli av med henne och hon är världens största drama Queen. Hon tror att hon äger oss alla i vårt tjejgäng. Hatar denna känsla.

  14. Känner mig utnyttjad av en tjej som beter sig att vara min bästavän, ena dagen är hon mycket med mig och pratar hela tiden. Som sagt. Beter sig som min bästavän. Men dagen efter kan hon ingnorera mig helt och vara på dom andra tjejerna i vårt tjejgäng. Hon snackar mycket skit om andra, MEN det är omöjligt att bli av med henne. Dom andra tjejerna i vårat ”gäng” tycker likadant som mig men det är rent utav sagt omöjligt att bli av med henne och hon är världens största drama Queen. Hon tror att hon äger oss alla i vårt tjejgäng. Hatar denna känsla.

    Behöver verkligen hjälp med detta då det är en svårare sits en vad man tror..

  15. Om man är orolig att bli utnyttjad kan det rentav bli en fobi/fixering. Om man är orolig att någon ska utnyttja en för pengar, tid och kärlek bör man vara försiktig. Men om människor skaffar nya kontakter för att man själv har många kontakter är det inte att utnyttja någon. Det kallas socialt umgänge och socialt nätverkande. Vill man inte dela med sig av sina kontakter och bekanta för att man själv vill sitta på tronen utan att släppa fram andra människor är det inte den andra som har problem utan en själv som inte vill att människor lyckas och det bör man försöka bearbeta. Att tänka att man aldrig kan ha någon nära pga av det gör livet väldigt långt och ensamt.

  16. Jag har blivit utnyttjad på pengar, min snällhet, sålt hästar för alldeles för lite pengar till någon man trodde va vän, jag har gett bort så mycket av mig själv till människor som man trodde gott om. Känns jobbigt att skiva detta och erkänna för sig själv åter igen. Man vill intala sig själv att man har gått vidare och lär sig av sina misstag, men känslan av svek och att jag tillät mig vara utnyttjad kommer nog aldrig lämna mig och jag kommer kanske aldrig förlåta mig själv.. jag vet inte.
    tack för du inte får en att känna sig helt ensam ❤️

  17. Blivit utnyttjad både sexuellt (av en jag trodde var vän. Extra käftsmäll), pengarmässigt/generösvist, vänner som kastat än helt efter hen ’tagit/utnyttjat allt man har/hade’, s.k vänner som skapat rykten etc om en bara för att ha något att snacka om med sina andra vänner. Även av killar flertalet gånger. Endast haft känslor för en enda i hela mitt liv dock (och jag är snart 19. Har svårt för att bli känslomässigt engagerad i relationer efter jag blivit sårad så många ggr. Men han lyckades) – även han blev jag utnyttjad av i slutändan, har jag fått känslan av.

  18. Jag har också svårt att lita på folk och att låta folk komma nära inpå ”på riktigt”. Det är väldigt få personer som verkligen känner mig, och till och med dom vågar jag inte visa mig alltför sårbar för… Det är tyvärr resultatet av att ha växt upp med föräldrar som var alkoholister och som inte kunde finnas där för mig, som ljög och inte höll sina löften, som utnyttjade mig och min bror för att få pengar till sitt beroende.

    Jag försöker aktivt att jobba på att ge folk en chans, att lita på folk. Det är väldigt förståeligt att man är rädd för det när man har blivit sviken, men jag tror inte att man mår bättre i längden av att isolera sig och vara ensam och ”stark”. Att vara stark på riktigt tror jag innebär att man vågar blotta sig själv, vågar vara sårbar. Så jääävla svårt, men jag tror att det är vägen till att läka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *