Film och utvärdering!

Just hemkommen ifrån stallet och hoppning. Skall dock tillbaka i efm efter att jag slängt i mig mat för att packa, bada Tornado och Lux. Joe är redan fin.

Lux var super idag. Mest jag som red sådär kan jag tycka, eller min känsla var så iallafall men när jag kollade på filmen på vägen hem så såg det inte så tokigt ut haha. Jag hänger alltid upp mig på något och speciellt på nya hästar. Kritiserar INTE honom utan mig själv. Hoppade två rundor, ena rundan som ni ser här var det lite större. Han backar av fint, hoppar väl, har en bra galopp. Gör det sjukt enkelt. Det finns såklart en del knappar kvar som jag måste hitta för att det ska bli 100% top. Har liksom bara hoppat just bana på honom kanske fem gånger sen jag fick honom, men redan nu känns det bra och enkelt. Då kan det ju bara bli bättre om man säger så. Han har en tendens att bli lite dragig på slutet av banan och stark, vilket är bra för då har jag lättare att spänna bågen mot hinder. Men jag måste tänka på att komma ner i sadeln snabbt och jobba. Inte hänga där i 10 sek liksom. Då har redan två galoppsprång gått. Jätte fin och så glad med honom. Här kommer en film på sista rundan. Jag kommer stort ibland, intill, kombinationen var svin kort och där backar han av och är super försiktig. Riktig gentleman.

På fredag hoppar jag min första tävling på honom, vi börjar med en 1.25 och bara rider ihop oss, vet inte hur han är på tävling. Kanske taggar till, kanske är som vanligt, don`t know men jag ser fram emot det.

 

436 thoughts on “Film och utvärdering!

  1. Hej Nellie!
    Jag har ett stort dilemma som jag tror att du precis gick igenom, sälja eller inte?
    Idag äger jag en 6 åring med enorm kapacitet och resultat på hög nivå. Jag köpte henne för ett halv år sedan dess är han inte tävlad. Det är nu så att vi inte passar ihop, på något sätt. Det känns inte rätt och den känslan jag hade när jag provade den är bortblåst.
    Tyvärr så är det så i Sverige att alla pratar om att deras hästar är deras bästa vän. Så att fråga om råd till andra ”hoppyryttare” blir oseriöst.
    Det känns fel på alla sätt att ha kvar den, men vi funkar inte ihop och det känns fel att låta en lovande unghäst gå och ”skrotta”
    Magkänslan säger SÄLJ, GÅ VIDARE, DET BLIR BÄTTRE. Men det känns även som att folk lär tänka och tycka så mycket så jag vet faktiskt inte om jag vågar, vilket känns pinsamt att säga som 25 åring.
    Alla åsikter mottages?!
    Tack

    • Jag förstår din tanke men jag säger Gå på DIN känsla! Vi är så snabba med att vara lyhörda för vad alla andra anser, tycker och tänker men det är ens EGEN känsla som man skall gå på!
      Jag sålde min häst, han med stort H i höstas. Jag känner mig fortfarande fruktansvärt trasig och ledsen för beslutet var oerhört svårt att ta och jag ville bara skrika rakt ut och låta tårarna spruta när han for för han var min bästa vän!
      Men beslutet var rätt och någonting som växte fram under ett års tid!

      Jag har själv utbildat honom, börjat tävla honom och tagit honom till vinster och placeringar. Men han har inte möjlighet att nå dit jag vill och inom mig växte snart fram en oerhörd frustration! Jag tog en ordentlig diskussion hemma med mina föräldrar och satte mig ner med min tränare och pratade igenom alltihop. Alla såg vad jag kände, en otroligt stor frustration över att inte kunna nå de klasser jag vill och det var absolut inte rätt mot hästen som jobbade efter sin absolut bästa förmåga! Jag har fortfarande möjlighet att träna och tävla honom även om jag inte längre äger honom men hans nya ägare ÄLSKAR honom och de har det helt fantastiskt tillsammans! Han har hamnat så rätt och även om jag saknar honom så är det min tröst att allt det jobb jag har lagt ner på honom och fått honom till den individ som han idag är gör någon annan lycklig! Och han är så glad i sitt nya hem! Det passade honom perfekt! Jag hade honom i inackorderings stall, där kunde han ofta bli stressad om det var rörigt runt omkring. Hos sin nya ägare har de egen gård och inte massa människor som springer omkring! Han är cool lugn idag och det gör mig glad!

      Jag tycker att du skall prata igenom din känsla med din tränare. Kanske kan du jobba för att få tillbaka den känslan du hade vid provridningen? Annars tycker jag att du gör rätt i att sälja och alla runt om dig får ha vilken åsikt de än vill ha men jag skulle nog inte sälja om jag inte pratat igenom det ordentligt med min tränare. Lite mina tankar =) Gör det som gör rätt för dig och för hästen! =)

    • Jag är inte Nellie, men kan dela med mig lite av mina tankar. Först och främst vill jag bara säga att jag verkligen inte är avundsjuk på din situation just nu och jag förstår absolut ditt dilemma och dina rädslor.

      Ni kanske behöver mer tid tillsammans? Ni har ju trots allt inte varit ett team länge och en flytt till en ny ryttare innebär stora förändringar för både dig och hästen och kanske även en lång testperiod. Jag har ingen aning om hur ditt träningsupplägg ser ut men om du har en tränare som ”är din” – prata med henne/honom och fråga hur du ska tackla detta. Ni kanske hittar varandra om ett tag. Prata också med den tidigare ägaren om möjligt.

      MEN. Även fast jag håller med i hästarna-är-familj-tänket, är det också viktigt att poängtera att ni har rätten till att ha roligt tillsammans. Du är väl inte vän med en människa trots att ni inte passar ihop? Det finns så många hästar i världen, och så många ryttare, så om ni inte trivs ihop så gör man sig själv och hästen en otjänst.

      Tänk efter ditt beslut noga. Det kanske finns en kompromiss? Låna ut? Ha kvar henne under tiden ni söker ny häst (om du har råd)? Var ärlig till ev. nya ägare och till alla andra runt om kring dig för det här är inget du behöver skämmas för. Personkemin mellan häst och ryttare är viktigt och ni förtjänar mer än så. Men överväg att ha kvar hästen under en tid för tid är kanske är allt ni behöver.

      Jag blev tvungen att ta bort min fina vän förra månaden pga en pålagring. Under rehabiliteringen (när vi inte ens kunde föreställa oss att en avlivning skulle bli resultatet) tog jag dock beslutet att hon skulle få ett nytt hem när ”hon blev frisk”: Vårt självförtroende som ekipage fick en rejäl törn av skadan och jag kunde inte rida henne utan att leta efter fel (vilket hon givetvis kände). Hon kunde inte hoppas mer och hon skulle behöva ENORMT mycket jobb och ett upplägg som jag inte kände mig ”säker” i. Så istället för att jag skulle känna mig oförmögen och osäker i allt jag gjorde men henne – och kanske ”förstöra” henne – tänkte jag att hon skulle få det bättre hos en person som var medveten om hennes skador – men inte överväldigad av dom. Om hon hade fått leva hade jag resonerat på samma sätt idag. Hon var min bästa vän och jag älskade (och älskar) henne så att det gör ont.

      Lycka till! Hoppas det löser sig för er.
      Lisa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *