More Clothes 


Stickade tröjorna ååååååh så snygga ! 


Maasssoooor av jeans kommit in, kjolar i mocka, klänningar i mocka, vinter jackor, höst jackor, långa bomber jackor, toppar. ALLT. Så himla fint. Lite av kläderna ovan. In på tessiehsop.se eller åk till Gbg på Kungsgatan där Tessie butiken ligger för nya fräscha höst kläder. 

#samarbete med Tessie 

blogstats trackingpixel

Tråkiga nyheter 

Väldigt besviken och orolig. Vart på ett återbesök idag med en häst. Ibland undrar man varför man ger sig in i sporten. Jag älskar den och jag älskar mina hästar. Men bakslag är föööör jobbigt och tar fööör mycket energi. Jag har dock haft tur med mina hästar med skador osv. Aldrig behövt ta bort någon eller förlora någon häst. Har aldrig heller behövt behandla mina hästar Pgr av stor skada. 

Vi hörs imorgon…. 

blogstats trackingpixel

Truck Tour 


Idag får ni hålla utkik. Idag på min youtube kanal kommer en TruckTour. Visar invändigt – inne i lastbilen hur den ser ut och pratar samtidigt. Vad som finns i skåpen, toalett, kök, ”vardagsrum”och i hästdelen osv. Sneak peak :) 

blogstats trackingpixel

Södra Umeå ryttarförening 11 sept

Vi ses väl i Södra Umeås ryttarförening 11 sept? Ni bokar era biljetter på www.tobbelarsson.com

Snart släpper vi en sak till….håll koll. Hoppas vi ses på plats!

(samartbete med nellieberntsson & tobbelarsson)

blogstats trackingpixel

Noga med …

Jag är vädligt noga med att mina hästar ska få vara häst!

Dom ska inte gå som robotar och vara kliniskt rena 24/7 ifall någon skulle komma över helt oväntat . Det här är Highhope aka marremaräng…


Skämtsamt…. Hehe…. Kanske inte hade velat att marre såg ut såhär om någon kommer på besök. Men jag är oftast noga med att mina hästar SKA FÅ VARA HÄST OCH LEVA SOM EN HÄST.

Hilda (ett till smeknamn ja) älskar att vara smutsig, ha skägg, lång man, rosa grimma och benskydd + schabrak. Inget jag diggar, men hon gör det. Vi brukar alltid skoja om det i stallet att när jag hämtar en rosa fluff grimma ( som jag bara använder när hon är jobbig) så står hon helt stilla i stallgången. I vanligafall står hon och skrapar, backar 765 gånger osv.

När hon får rosa på sig står hon helt stilla och typ sover. Hon har valt den färgen. (Skoj)! Jag tror att hästar mår bra av att få vara som dom är, man ska inte ändra för mycket. Ta dom som den individ dom är. Tex, saga kan inte byta galopp. Hon har vart hos Rolf i Tyskland och han plus någon i hans team har försökt att fixa det.

But NO. Hon kan inte och då är det så. Världen går inte sönder. Hon går lika bra i 1.20-1.30 och får lika mycket placeringar ändå. Jag tror inte på att man ska ”fixa till ” alla hästar till den ” perfekta ” hästen. Dom har sina konstiga sidor, humör , dåliga egenskaper osv. Och det är just det som är unikt. Sen får man se skillnaden mellan att vara rädd om sin häst och att få vara häst.

Hilda har tex alltid skydd på sig i hagen bak och fram. För att hon är värd mycket pengar och jag är rädd om henne. Men som andra ryttare, som inte släpper ut sina hästar mer än 2-3 h på dagen tror jag inte är bra. Mina hästar är ute från 09-14:30-15:00 och äter sina mål ute. Jätte olika det där med tänk. Hur är ni, ni Som har häst?

blogstats trackingpixel

And i will Love you! 

Press. Det kan vara någonting jobbigt. Något som jag har upplevt sen jag var liten. Jag upplever press. Jag kan även sätta press på mig själv, såklart. Men vart kommer det ifrån? Jo, för att jag alltid vill visa dom andra att jag kan. För jag kan? Jag sätter pressen på mig själv. Tänker på vad andra ska tycka och vad dom tänker. När jag var liten och red ponny sket jag TOTALT i vad andra tycker och tänker om mig. TOTALT. Nu när jag blivit äldre har jag märkt att jag ibland kan ta åt mig, ibland inte och framförallt tänker jag mycket mer. När folk skriver något vet jag exakt vad dom menar. När man var liten fattade man ju inte innebörden av ”just” den kommentaren. Jag vet när jag red Falsterbo finalen. Där kan man snacka om press. 3000 på läktaren och jag kan säga med handen på hjärtat utan att skryta att 80% av dom satt för att kolla på mig. Jag var sist ut. Vart bäst i alla kvalen. Visste att om jag nollar nu tar jag hem vinsten. När jag red in på banan var det KNÄPPTYST. Man kunde tappa en nål och man hade hört den. Så tyst var det. Jag hade lika gärna kunnat få blackout, banga och skita i att gå in. Jag var VRÅL koncentrerad och bara såg banan och saga. Jag skulle bara i mål. Jag hörde inget, såg inte publiken. Jag såg ingenting förutom banan. Det fanns säkert vänner och ovänner på läktaren som hoppades på att det skulle gå dåligt. 

Idag är det annorlunda för mig när jag blivit äldre. Nu pratar jag om press inom sporten och min ridning. Idag kan jag känna att när jag rider in på banan och någon står där som jag vet stör sig på mig, inte tycker om mig, pratat dåligt  om mig. Då kan jag hänga upp mig mer på det än på banan. Vilket är knasigt. Det som vart min starka sida (att skita i saker) är just det som påverkar mig mest ibland. Inte alltid, men ibland. Min starkaste sida i den sitsen jag sitter i, som offentlig har alltid vart att jag är vrål fokuserad och skitet i allt. Skiter i alla idioter, skiter hur det går för andra. Kör bara mitt race. Jag ska aldrig behöva ursäkta mig och min ridning när jag rider in på banan för att läktaren är full. Jag ska vända det till något bra. Jag ska bli taggad. Såg denna bilden nyss ….


SÅ J*vla rätt. ” man måste inte bara fixa pressen, man måste gilla den”. 

Ska verkligen komma ihåg detta. Malin Andersson kanske har tom läktare när hon rider (påhittat namn) ,men jag har full med kameror överallt. Det ska inte behöva vara press. Det är press. Men jag ska inte behöva känna pressen. Idag ska jag älska press. Det gör mig taggad! 

blogstats trackingpixel