Kalmar

Redo för tävling. Hästarna badade , trimmade , allt är packat i klädväg för mig och allt ifrån foder samt utrustning är i lastbilen. Tornado fick gå ett lättare pass idag, det brukar han få göra precis innan tävling. Lux kändes dock rätt pigg så han fick gallopera av sig idag på utebanan. Kollade så att tempoväxlingar funkade osv.

Pappa är påväg nu ifrån jobbet, så vi rullar iväg precis runt 16. Jag känner mig trött idag, var seg hela dagen. Ska försöka sova i lastbilen påväg dit. Annars känner jag mig taggad och förväntansfull. Mest på att få hoppa Lux då jag vill testa och tänka om när jag rider på just honom. Det som vi pratade om på förra träningen. Kanske är det bara jag som känner efter och tänker 24/7. Borde släppa på det och bara köra på just honom. För han är lite den typen själv. Ska testa, våga och se vad som händer. Vad händer för er idag annars ? Det är fredag, party? Chill? Date ? Let me know :)!

Tro på dig själv

Reflekterade precis över att jag är trött och grötig i huvudet. Jag är i en minst sagt väldigt hektisk period i livet just nu. Ska jag klaga då? Jo…. jag kan klaga över att jag är trött och känner mig fulare än någonsin och såklart med den sjukaste mensvärken just nu. Det som sporrar mig nu är tanken att det jag upplever nu är ingen annan som fixat för mig. Man kan tycka vad man vill, jag bryr mig inte längre, för alla kan inte hålla med mig. Förspänt, bättre förutsättningar eller inga alls. Jag kommer fortfarande stå kvar vid att JAG tillverkar mina egna drömmar och mål varje dag, det gör ingen annan åt mig. Sen dag ett har jag haft huvudet på skaft och alltid trott på mig själv. Ännu mer i den här världen, mansdominerad och tuff här har jag verkligen fått hantera mig själv i olika situationer och lära känna Nellie. JAG älskar mig själv och det jag gör. Må kanske vara för drygt och kaxigt här i Sverige att uttala sig så,  speciellt bland oss tjejer. Jag är trött på att höra att jag tror mig, jag är kaxig. Jag tror på mig själv och på det jag gör. Varför ska jag annars finnas om jag inte älskar mig själv. Waste of time, det är inte drygt. Det är en konst som alla borde lära sig, eller iallafall acceptera! Jag tänker inte ursäkta mig för det, gör inte du det heller!

Rock on

Från tuppen gal till solen gått ner

Ja, så är det verkligen. Vissa dagar i veckan arbetar jag just med med projekt alla dygnets vakna timmar. Igår stängde jag ner allt runt 21,30 och sen somnade jag i Kevins famn. Klockan ringde 06:00 igen och på’t igen. Som jag älskar det fast jag inte har 100 kontroll på läget 😉 Vi ror ju lite utanför mina vanliga rutiner.

Så skönt att få träffa Kevin igår. Som vi saknat varann. Få dela med sig hela resan och ändå prata i timmar sådär samtidigt fast jag jobbar. Kärlek, det är fucking kärlek! Att kunna umgås oavsett vart man är men tiden ihop ger närhet och kvalité .

Imorgon är det jobb, stall och packning hela dagen . Stora lastbilen rullar vid 16 tiden till Kalmar. Tyvärr kan inte Smilla rida Tore pga sitt ben , så jag gör hennes starter.

Vi hörs om en stund. Måste ta tag i ”allt

Första träningen ute done

Skönt att vara tillbaka i sadeln, dock känner jag mig lite slutkörd nu. Tränade för Hannes med Lux och tornado. Det roliga med Hannes är att han vågar att utmana mig & mina svaga sidor under passen. Det kan kännas och kanske inte sitter 100% första delen av passet när jag får en utmaning, men i mitten till slutet av passet är det 100, på bara en 1h liksom. Och det är träning för mig. Det ska inte vara bra varje gång och det är inte alltid bara små detaljer. Idag fick jag som ryttare verkligen jobba och hästarna fick tänka till. Hoppade bana med båda två på slutet.

Tornado var FANTASTISK. Vilken jävla häst. Hoppade bana på kanske 1.30/1.35 jätte bra. Så försiktig, smart i alla lägen och verkligen jobbar. Kul när hästarna vill vara felfria själva, det vill verkligen Tore. Jag får faktiskt säga att vi passar så bra ihop egentligen och han kommer att kunna gå hur stort som helst!

Lux var också fin. Riktig kämpe. Efter varje pass (ofta i hoppningen ) förvånas jag över hur modig han är. Han är så jäkla skarp! Det som märks är att jag har lite prestationsångest på honom. Har inte reflekterat över det själv innan. Men idag när jag hoppade tornado först & sen skiftade häst så var det två olika ryttare. Jag måste våga vara cool på Lux, våga göra misstag eller iaf bestämma min plan så får misstaget komma där ifrån om han tex inte skulle lyssna på mina signaler. Men jag sitter på en häst som är smart, framåt , extremt modig och cool. Måste kunna vara med i det. Nya hästar är alltid svårt såklart. Men passet var super, hoppade bana på höjden 140/150 blandade språng. Mer träningar på detta sett så sitter allt snart.

Nu ska jag hem, duscha , äta (inte ätit på hela dagen) , sen ska jag jobba från 18- framåt till obestämd tid. Kevin kommer också. Saknat honom!

HOME

Planet var såklart sent från London. Vi skulle landat 19 men landade typ 00 istället. Men, IM Home ! Nu ska jag jobba bort jetlagen några dagar.

Tog med mig solen hem. Det är blå himmel och sol . Idag väntas minst sagt ta igen lite ridning på mina hästar . Två ska bort och träna medans resten rids hemma. Ska bli skönt att komma i fas med allting.

Ikväll och fram till Fredag blir det fortsatt jobb och såklart stallet . Träningar på Torsd och på Fredag åker jag till Kalmar för tävling. Aldrig vart i Kalmar ?! Är de fint ? Nåt kul att göra/besöka?

Nu ska jag plocka ut gruset från ögonen och bege mig till stallet. 5 mular att pussa på !

Good to be hooooome <3

Jag är glad, och den bästa versionen av mig själv.

Så glad för livet right now. Först och främst att jag har den här möjligheten i livet just nu, och faktiskt kan genomföra den. Med hjälp av grym familj som hjälper mig hemma, för så är det verkligen. Jag måste i princip ”egentligen ” vara i stallet varje dag, jobba på riktigt varje dag. Helst så ska det vara så sju dagar i veckan, ingen förändring , inga konstigheter. Är jätte tacksam för möjligheten och samarbetet hemma, att vi kan hjälpas åt och glädjas för varandra. Nästa gång hoppas jag att det är mamma & pappa som reser så jag & Smilla kan backa up!

Sen har vi dom duktiga tjejerna i stallet som ridit och hjälpt till med hästarna. Jag vill ju egentligen inte att andra ska rida mina hästar, blir stressad av det. Men dom är väldigt duktiga och rider super. Så dom får iallafall rört på sig mer en bara longering. Smilla kan ju forfarande inte rida, pgr av dålig jävla sjukvård som inte tagit smilla/ oss på allvar. Nu ser hennes ben förjävligt ut och såklart gör ont. Infekterat osv. Hur många gånger har jag inte hört om missnöjda kunder inom sjukvården? Det ska liksom gå så långt att man blir ärrad för livet och sedan tas man på allvar. Helt sjukt!

Sen såklart kev aka Bobo. Första gången jag har någon som pushar mig framåt. Mycket skönare då att kunna satsa, jobba och vara en normal människa samt ta sånna här chanser och våga. Innan har jag känt mig så stressad och som att jag inte räckt till. Men han förstår, vill att jag ska ta mina chanser och vara den bästa versionen av mig själv. Då blir jag trygg och ger allt i alla punkter i livet.

Så, mår sjukt bra och det är många som är delaktiga i det. Man lever bara en gång. Ta chanserna som livet erbjuder och hjälps åt!

Snälla, glöm inte varför

Jag började ju rida när jag var runt 8 (ish) år. Då fanns inte den där hysterin kring rätt hjälm eller utrustning som det gör nu. Då är det endast 10 år sen. Såklart fanns det säkert utrustning som var ”inne” mer eller mindre, men inte alls på samma sätt. Att jag som 9 åring skulle få en hjälm för 10.000 fanns inte. De som var fashion då jag red ponny var Tretorn stövlarna. Kom inte ihåg va de kostade men de va min dröm att ha sånna. Sen att jag knappt kunde böja knät när jag provade dom i ridshopen struntade jag i. Malin Bayard hade sånna & de va så snygga!

Kom ihåg när jag typ fyllde 11 eller 12 år fick jag mina älskade Tretorn stövlar. Hela släkten hade gått ihop & jag var såååå lycklig. Men sen var det strunt samma om det var ett schabrak från nån random affär för 99:- Det var hysteri fast light version mot nu & tacka gud för det.

Idag kryper det ner i åldrarna med hjälmar för 10.000:- eller gärna 2 st, sen benskydd för ponnysar för nästan tusenlappen & sen outfits för samma peng. Det är huur gulligt som helst att se ett ponnyekipage som är top notch outfit, men det gäller att attityden på ryttaren matchar den svindyra outfiten. Ödmjukhet kostar inget & det klär alla!

Jag impad verkligen av tjejerna som rider för mig. Så jordnära & satsar verkligen all min tid för att bli så bra som möjligt. Nej de kanske inte har senaste hjälmen eller dyraste sadeln, men de har varsin ponny de älskar. De tränar varje vecka & man ser framsteg. Ibland hänger de med mig på tävling för att få rätt rutin. NU när jag är borta har jag en tjej som rider några av mina hästar. Hennes ponny står skadad och självklart ger jag henne möjligheten varje vecka att rida Zamina istället. Utöver det får hon trimma vissa andra i stallet när tillfälle ges. Jag får updates av mamma som är i stallet och berömmer henne så mycket. Blir så glad av drivna tjejer. Tänk vilken erfarenhet de ger henne att rida mina hästar då & då för att sen sitta upp på sin egna d ponny.

Men det är så, visar man intresse, ödmjukhet & att man vill…då kan man komma långt i denna sporten. Jag är tacksam över mina social medier som jag jobbat med i 10 år. D har gett mig möjligheten att kunna köpa/investera mina hästar, sälja vissa av dem för att sen investera i nya. Annars hade det varit nästan omöjligt.

Men att rida i en svindyr outfit & glänsa ikapp med hjälmen är snyggt, men tänk på att ett leende eller att säga till kompisen ”lycka till” matchar. Att älska sin ponny & kanske sist men inte minst LYFTA upp sina föräldrar för deras tid & pengar de lägger för att vi ska kunna hålla på med denna sporten är den snyggaste outfiten EVER.

Varje dag åker jag till stallet. Tar hand om mina älskade hästar. Jobbar med det jag är bra på & sen tränar unga begåvade tjejer & killar som vill utvecklas till grymma ryttare. Men lika viktigt är det att utvecklas till ödmjuka personligheter. Denna sporten är tuff, så det gäller att ha kul på vägen.

Ni får ha överseende att inlägg kommer upp konstiga tider pga tidskillnaden!

P U S S

Kontrollfreak!

Nu är klockan 02:30 där jag är, det är ju typ morgon/ lunch hos er i Sverige. Det blev en väldigt lång dag för mig & klara. Men det klarade vi galant och vi har haft en sådan sjukt bra dag. Så jäkla tacksam. Bor på ett sånt sjukt hotell, där jag är…. finner inte ord så Nice det är här alltså.

Vi har jobbat sen vi landade tills nu ungefär på natten alltså. Imorgon ska vi väl få komma ut i solen, kanske ta ett dopp och kolla shoppingen. Vi åker hem måndag kväll för att få lite mer tid här. Kul att komma iväg och som jag skrev i inlägget ovan, att våga. Nu när jag blev klar med dagen började jag att få oro i kroppen och liksom har ingen kontroll över vad som händer hemma. Både för tidsskillnaden och för att jag inte är hemma. Känner mig också sjukt jetlag just nu, så hänger säkert ihop med det att jag blir känslig & orolig.

Nu måste jag sova. Men jag har det bra. Så himla fina miljöer att fota i också. Kommer att ha en del hem sen att visa er!

Det gäller att våga, det har ni ju sagt

När det här inlägget släpps sitter jag i luften någonstans i världen. Blir alltid lite tankspridd och känslosam när jag ska resa. Tänker på allt som betyder nåt & allt man får uppleva i så ung ålder. Även om vardagen ibland kan vara sjukt fett trist med mocka skit & spola leriga häst ben så älskar jag mitt liv. Speciellt när jag kan få kombinera det med det jag älskar, mina sociala kanaler.

De här året skulle allt fokus ligga på det jag håller på med nu (hemligt), mitt körkort & lära känna mina nya hästar.  Skulle tjata till mig att få resa med vänner, utan att mamma skulle få hjärtattack 🙂 Det va liksom planen.

Sen dök han upp…

Jag är verkligen så himla förälskad i han. Så extremt jordnära, lugn & allt de är som jag behöver i mitt hektiska liv. Kanske inte det hör hemma här på bloggen inför några hundratusen läsare, men kärlek är fan något extra i denna galna värld. Fan de krigas, dödas & skjuts om vartannat. Tjejer blir ovänner och sviker varann, killar kan slåss och man blir va med jobb och nära & kära. Vi måste lyfta fram kärlek oftare & det som får en att må fett bra.

Mamma & pappa var fett negativa när jag kom hem & träffat någon. De vart med innan & är rejält trötta på uppvaktande killar som sen ”poff” kommer på att deras ex plötsligt vill ha tillbaka dom eller nåt annat hjärtkrossande. De vill se starka Nellie som vågar satsa på sig själv. De vill jag ska vara lycklig i MIG SJÄLV . Lite rädda för att jag ska bli sårad eller lurad. Men så är väl säkert många föräldrar. Men…..såklart är det lika kära i Kevin som jag.

Kärleken tjejer & killar är underbart & något man ska vara tacksam för att få uppleva närsomhelst i livet. Oavsett, kön eller sexualitet. All kärlek ÄR bra kärlek

Jag är lycklig ända in i hjärtat. Tack för det K

<3